Senaste Kommentarer

Top Commenters

The Square – Provocerande och otyglad samhällskritik

Inlägg av Måns Lindman den 11 augusti 2017 i

Recensioner

Att Ruben Östlund vann guldpalmen i Cannes har väl knappast någon missat men eftersom det har varit förvånansvärt lite surr om rullen i sig här på hemmaplan var jag nog inte ensam om att vandra lite i mörkret innan visningen. Vad är det här för film egentligen och vad handlar den om? Läser man beskrivningen på IMDb blir man knappast klokare och man vet aldrig med Ruben, ibland kan innehållet vara oerhört simpelt, ibland nästan irriterande invecklat. The Square snurrar runt någonstans i ingenmansland, det är en ytterst märklig film som jag är helt övertygad om att alla inte kommer att uppskatta eller ens förstå men om man antar utmaningen och accepterar provokationen är den lika märklig som briljant och framför allt är den hysteriskt rolig. Inte på ett mysigt lättsamt sätt utan på ett mörkt, förbjudet och cyniskt vis som faktiskt inte liknar någonting annat. Budskapet är i allra största grad både allvarligt och högst aktuellt och det är egentligen ingenting man skämtar om ostraffat. I ett samhälle där ett snedtramp i sociala medier kan medföra konsekvenser som förföljer en livet ut gäller det att ständigt försöka förhålla sig på rätt sida, där man gör så lite avtryck som möjligt men samtidigt kräver mänskligheten en revolt, någon som står upp och säger som det är. Någon som tar ansvar, utmanar och visar lite jävlaranamma, en i det närmaste omöjlig ekvation. Hur man än vänder sig har man röva bak som den gamle poeten brukade säga.

Modern konstinstallation

Christian (Claes Bang) är en högt uppsatt konstambassadör på X-Royal, ett museum lika förnämt som namnet antyder. Här glider han runt i dyra designerbrillor med matchande röd scarf och till vardags rattar han en fabriksny Tesla. Det är så långt ifrån förort man kan komma, faktum är att han aldrig satt sin fot nedanför gräddhyllan. Ändå ansvarar han för en humanitär installation kallad ”the square”, en idé om en frizon där alla är lika mycket värda, en ruta där alla delar samma ansvar att hjälpa och stötta. Utmaningen med en sådan lösning är att man måste lita på varandra och tro gott om mänskligheten, något som förmodligen fler än jag har stora problem med efter att ständigt blivit bevisad motsatsen. I diverse offentliga framträdanden verkar dock Christian verkligen tro på sin idé men så en dag händer det som medvetetet eller omedvetet ställer allt på ända. Han blir bestulen på sin mobiltelefon och plånbok. Jag var själv med om ett sådant scenario för ett år sedan och det är en veritabel mardröm, du behöver det ena för att kunna lösa det andra om man säger så och handläggningstiden hos vissa myndigheter är horribel så jag förstår frustrationen och pressen. Christian har dock GPS-spårningen påslagen och snart har han lokaliserat telefonen i ett bostadsområde långt bortom miljonvillor och tempererade pooler. Tillsammans med sin vapendragare Michael (Christopher Laesso) kommer han på den briljanta idén att skicka hotbrev till samtliga hyresgäster då han inte vet vilken lägenhet förövaren sitter och trycker i och genast har han förvandlats till den där fördomsfulla överklassnubben han enligt sin egen kampanj föraktar. Nu har han förvisso mer eller mindre varit en douche sedan begynnelsen men för första gången börjar han faktiskt skärskåda sig själv och inser att han måste göra bot.

Elisabeth Moss övertygar som vanligt

Under tiden har han dessutom utan källgranskning släppt lös en promotionvideo som blivit en viral bomb men inte riktigt på sättet han hade önskat och till råga på allt har han inlett en sexuell förbindelse där reglerna för liggandet inte var ordentligt klargjorda från början. Christian har helt enkelt mycket på sin tallrik för tillfället och frågan är om han inte har plockat på sig mer än han kan äta upp. Detsamma kan faktiskt sägas om Östlund för The Square är ett smörgåsbord som dignar av småplock. Filmen består av mängder av korta scener som ibland kan vara påfrestande svåra att pussla ihop. Vad hör ihop med vad och hör verkligen allting ihop? Det är konst, drama och komedi om vartannat och tempot är minst sagt varierande. Ibland dyngar han på i hundraåttio, ibland står det nästan still. Det är också mycket riktigt en oerhört svår film att recensera, dels på grund av sin spretighet men även för att man inte vill säga alltför mycket om handlingen. The Square är en film som skall upplevas utan alltför stor extern påverkan.

Vad är det här för mysko snubbe och hur sjutton passar han in i bilden? Nå, det tänker jag inte avslöja här, gå och se The Square snarast möjligt för svar

Claes Bang har en svår uppgift som Christian. Enligt honom själv, en fundamentalt god man med sunda värderingar men som i verkligheten sportar ett oklädsamt ego, större än han orkar bära. Efter att han har hamnat i säng med Anne, spelad av den alltid lika fenomenala Elisabeth Moss, ni vet det där liggandet som inte var ordentligt klargjort så blir han rejält konfronterad och paranoid av anledningar jag inte tänker gå in på här med risk för att förstöra en av filmens absoluta höjdpunkter. Här kör han med den gamla förlegade, kränkande och alltigenom osköna härskartekniken, där hans prominenta titel enligt honom själv bör stå i fokus och vips så var han rätt jävla långt utanför den där fyrkanten igen. Östlund leker fritt med tanken på ett moraliskt samhälle där alla visar hänsyn och hjälper varandra men det som på pappret låter så enkelt är betydligt mycket svårare i verkliga livet med riktiga motgångar och hotbilder och Christian blir ständigt varse att det verkligen inte är så lätt att leva som man lär. Det är dock det här Ruben är så förbannat bra på, att skildra människor i krissituationer och att publikt sticka hål på ”välfärdsbubblan.” The Square är inget undantag. Tyvärr håller det inte hela vägen fram och slutet blir utdraget och lite väl förutsägbart och enkelt, här hade jag förväntat mig något mer ”mindblowing” efter två timmar och tjugo minuter men det är klart, ingenting annat i The Square var vad jag förväntat mig så varför skulle egentligen slutet vara det?

The Square har biopremiär 25 augusti men visas just nu på Way Out West i Göteborg

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg