Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

The Tale – En ärlig film om övergrepp och den egna sanningen

Inlägg av Emma Stormdal den 26 maj 2018 i

Allmänt Recensioner

Regissören och manusförfattaren Jennifer Fox briljerar med självbiografiska The Tale, en film som behandlar ämnen som sexuella övergrepp, utsatthet, frånvarande föräldrar och de förrädiska egna minnena.

Den framgångsrika dokumentärfilmaren Jennifer Fox har fått tonvis röstmeddelanden av sin mamma. Mamman har hittat och läst en novell som Jennifer skrivit i 13-årsåldern och är väldigt uppriven. Hon vill att Jennifer kommer hem med detsamma. Själv beskriver Jennifer senare för sin sambo att novellen handlar om ”en relation med en äldre pojkvän” och det är därför mamman är upprörd.  Hemma hos mamman börjar hon läsa den gamla novellen. Den handlar om henne, ridlägerläraren Mrs G och löpningscoachen Bill. Hennes 48-åriga blick betraktar kanske för första gången fullt ut relationen. Blev hon uttnyttjad, som mamman säger? Hon startar en sorts utredning i sin egen historia, intervjuar “vittnen”, letar artiklar, och tittar i egna fotoalbum, läser gamla brev för att komma närmare någon sorts sanning.

Som den duktiga feminist jag är har jag såklart gått igenom alla relationer jag har haft sedan dagis. Gjorde det igen i samband med #metoo. Jag har finkammat och granskat dem med feministiska glasögon om och om igen. Därför är det lite märkligt för mig att Jennifer inte någon gång under sitt nästan 50-åriga liv har tänkt på den där första relationen och fått tanken; “hm, det där var ju lite konstigt…”Hon är en intellektuell dokumentärfilmare, undervisar på universitetet. Varför har hon inte någonsin tänkt på det här, med vuxna ögon? Dessutom är ju The Tale är en självbiografisk film. Fox har till och med lånat sitt fulla namn till huvudpersonen.  Men så tänker jag också att för att orka med det som hände, och sitt eget handlande – för att undvika känslor av skuld och skam och att vara ”offer” – är det kanske enklare att bara tänka ”jag ville det.” För att man tyckte om personen. För att man ville att något skulle hända, man visste bara inte vad.

Filmen igenom funderar jag på det slarvigt använda begreppet offer. Jennifer vägrar se sig som ett offer. Men enligt min mening är man brottsoffer man har blivit utsatt för ett brott. Punkt. Det är inget som går att välja eller välja bort. Det har absolut ingenting med mentalitet, attityd eller känsla att göra. Jag förstår impulsen att vilja distansera sig från händelsen, att vilja vara mer än bara ett offer.

Laura Dern som spelar vuxna Jennifer, är en av mina favoritskådespelare och jag kände mig peppad bara av att veta att hon skulle vara med. Sen fick jag två fantastiska skådespelare till på köpet, Ellen Burstyn som Jennifers mamma, och Frances Conroy som en äldre frånvarande Mrs G som helt verkar ha checkat ut. Och visst är det här en film med betoning på skådespeleriet. De ovan nämnda såklart, men jag vill också nämna Isabelle Nélisse som gör ett mästerligt arbete som den 13-åriga Jenny. Utåt sett är hon en blyg tjej i början av förpuberteten, men hennes tystnad och blick är så talande, man nästan hör hur hon ser och tar in situationerna hon befinner sig i. Men scenerna med henne och Bill är nästan för jobbiga och jag måste påminna mig själv om att det bara är en body double i de fysiska scenerna. De är filmiskt och dramatiskt mycket välgjorda, ändå ställer jag mig frågan om det verkligen är effektiva, om de gör det de är tänkt att göra. För egen del bryts illusionen i de scenerna och jag börjar tänka på skådespelarens arbetsmiljö. Det tar en stund innan jag är på banan igen och följer historien. Men som sagt, det är väldigt skickligt gjort och inga 13-åriga skådespelare var tvungna att vara fysiska med 40-åriga skådespelare.

Fox använder sig skickligt av minnesbilder, men på ett lite ovanligt sätt, hon ställer upp personerna som rollfigurer i ett drama. Bilderna korrigeras, vilka personer som närvarade och vad som sades – går att ens att lita på de egna minnesbilderna. The Tale lämnar mig med många funderingar när eftertexterna börjar rulla (och fler när de slutat). Men kanske är det så sådana här filmer måste vara. Det är viktiga frågor som The Tale ställer om kärlek, sexuella övergrepp, förvridna minnesbilder och livslögner och den gör det snyggt och finkänsligt. Kanske lämnar Fox så mycket öppet just för att vi måste fortsätta tänka, fundera vidare och diskutera.

The Tale har premiär på HBO Nordic 27 maj 

Skrivet av Emma Stormdal

Sykunnig exskådis och filmvetare som gillar roliga replikskiften, snygga dramaturgiska linjer och medveten välgjord kostym. Letar efter det överraskande familjära.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg