Senaste Kommentarer

Top Commenters

The Walk – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 9 oktober 2015 i

Recension

Philippe Petite (Joseph Gordon-Levitt) in TriStar Pictures' THE WALK.

Regissören Robert Zemeckis har en förkärlek för mustigt berättande. Ett matinépräglat narrativ specifikt inordnat i ett filmiskt universum, långt från verkligheten. I flera ”tidiga” filmer utvecklade och slipade han på den där stilen, från Den vilda jakten på stenen (1984) till Tillbaka till framtiden-trilogin, till Vem satte dit Roger Rabbit (1988), till Forrest Gump (1994). På sätt och viss ett berättande som är själva sinnebilden av den fantastiska och fabulösa värld som biografen erbjuder tillträde till.

Joseph Gordon Levitt;Charlotte Le Bon

Annie Allix (Charlotte Le Bon) och Phillipe Petit (Joseph Gordon-Levitt).

Men Zemeckis har också gjort filmer som inte riktigt siktar mot det allra mest äventyrsstinna. Det är långt ifrån enkla filmer för det, men filmer som ändå är avskalade i relief till de universum han tidigare målat upp. Cast Away (2000) och Flight (2012) är exempel på sådana. The Walk hamnar väl någonstans mittemellan, kanske mer åt den tidigare formens narrativ då den sanna bakgrunden till filmen bygger på ett daredevil-stunt där verkligheten överträffar dikten, som det heter. Ett sådant där vansinnigt projekt som är omöjligt att genomföra fram tills att det faktiskt genomförs.

The Walk 7

Fransmannen och lindansaren Phillipe Petit (Joseph Gordon-Levitt) får en idé när han ser World Trade Center-tornen i en tidning. Varför inte gå på lina mellan de två skraporna? Ja, varför inte liksom. Tidigare har händelsen skildrats i dokumentären Man on Wire (2008). Och precis som aktuella schackrullen Pawn Sacrifice (2014) är ett slags dramatisering av Bobby Fischer Against the World (2011), är The Walk ett slags dramatisering av Man on Wire. Filmen är precis som dokumentären också uppbyggd som en heist-film, med kongenial, hetsig, jazzmusik.

The Walk X4

Hela ligan bakom kuppen.

The Walk börjar dåligt, men blir allt bättre när den går från klichémättad matiné till heist-feeling och spänning. Greppet med att placera Petit (Gordon-Levitt) i facklan på frihetsgudinnan och låta honom vara berättarröst för sin egen historia är rätt löjligt men funkar samtidigt ganska väl med den stämning som inleder filmen. För det börjar i rena Fanatasifrankrike, i svartvitt, med baguetter och patinerade inredningar samt ikoniska miljöer. Så typiskt ”franskt” att publiken får alla sina föreställningar om landet bekräftade. Som om det inte vore nog så toppas matinéstämingen av med lindansexperten och cirkusräven Papa Rudy (Ben Kingsley), en herre som inte ingick i verkligheten. En lirare fullt utrustad med skinnpaj, liten hatt och befängt långt munstycke till cigaretten. Därtill introduceras filmens tjej (Charlotte Le Bon) – ja, det är endast en kvinna – för publiken och för Petit (Gordon-Levitt) i en spexig mimarscen – jag spydde faktiskt lite i munnen.

The Walk 3

Men som sagt: det tar sig, sa lindansaren. Ju närmare vi kommer the ”artistic crime of the century” desto mer stiger spänningen, givetvis dels för att det annalkande ”eventet” kommer närmare, men också för att berättandet intensifieras när den besatte Petit (Gordon-Levitt) drar ihop sitt crew och de ska lösa allehanda hinder de stöter på – vilket är ett helt knippe.

3D-tekniken är för en gångs skull befogad och funktionen nyttjas också (för en gångs skull) ordentligt. Det känns verkligen som att vi alla balanserar där på kanten av världen när Petit (Gordon-Levitt) dansar loss. Jag får svindel. Den krispiga luften, den lätta vinden, avgrunden – allt känns verkligen.

Anledningen till varför Petit (Gordon-Levitt) valde att genomföra detta tokprojekten får inget svar. Och det verkar inte finnas något, filmen lämnar bara svaret: därför. Och låter oss istället följa med på en storslagen visuell resa.

The Walk 2

”Wuthering, wuthering, wuthering heights.”

Gordon-Levitt fungerar bra som den för filmen ”försnällade” och enerverande Petit, med välsmord fransk brytning. Språkfrågan har annars lösts på ett intressant sätt. Till skillnad från många andra Hollywood-produktioner, där alla pratar bruten engelska trots att de rimligtvis borde prata det modersmål som gäller i det aktuella landet, så påpekar Petit (Gordon-Levitt) frekvent att han vill att alla pratar engelska med honom, som övning, eftersom han ska till USA. Ett sätt som visserligen är bättre än att alla pratar engelska i Frankrike helt okommenterat, men ändå ett förfarande som ständigt bryter filmens magi.

1271033 - THE WALK

Att WTC-tornen sedan rasade i en terroristattack är något som varken nämndes i dokumentären eller nämns i filmen. Men detta blir ändå en lovsång till de två tornen, även om det aldrig uttalas explicit. Det sägs ju också att Petits dans mellan de två tornen var det som fick New York-borna att börja älska de där kolosserna av blankt stål och glas.

The Walk har biopremiär 9 oktober.

betyg3

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg