The Trip – Recension

Ett tips. Innan ni ser The Trip så se till att vara mätt. Alternativt ha middag eller restaurangbesök inplanerat direkt efter filmen.

The Trip handlar om komikerna Steve Coogan och Rob Brydon som skall genomföra en mat-roadtrip för tidningen Observer. Sex restauranger skall besökas och kommenteras. Egentligen skulle Steve ta med sin flickvän men när dom just separerat och han ringt alla andra kompisar och ingen kunde var han tvungen att ringa Rob. Historien är påhittad och precis som i mycket roliga Tristram Shandy spelar Coogan och Brydon ”sig själva”. Det mesta av dialogen är improviserad.  Låt nu inte dialogimprovisationen avskräcka er för att ni tidigare sett svensk improvisationsteater på film (du vet vem du är). Det här är nämligen improvisation när det är som absolut smaskigast.

Tänk er en blandning av Curb your enthusiasm och en imitationshow. Låter det konstigt? Det är det inte.

Ibland är det mulet i England.

Det var längesen jag skrattade så mycket på bio. Det finns scener i den här filmen som jag utan minsta tvekan kommer rota fram ur minnet när hösten knackar på dörren och jag känner mig låg. Som när Steve och Rob har stand off om vem som imiterar Michael Caine bäst, eller när Steve drömmer rosa drömmar om Ben Stiller. Som svensk är det också väldigt roligt att få höra om männens teorier gällande Abbas splittring.

Jag försöker flera gånger kolla på mobilen vad klockan är. Något som naturligtvis borde betyda att jag är uttråkad, men icke. jag kikar bara för att ta reda på hur mycket tid det är kvar av detta mästerverk. Dessvärre tar det slut alldeles för fort.

The trip är årets Prozac. Garanterat billigare och utan biverkningar. Nej, nu ljög jag, eller egentligen inte, för gapskratt kan väl inte räknas som en negativ biverkning?

The Trip har biopremiär 5 augusti