Senaste Kommentarer

Top Commenters

Weiner

Inlägg av Eduardo den 24 oktober 2016 i

Recensioner

Skön snubbe?

Skön snubbe?

Livet i offentligen är inte lätt, och inte blir det bättre när du utmanar förtryckande normer genom att skicka bilder på ditt eget stånd till personer som aldrig bett om det. Att detta skulle vara anledning att lägga den politiska karriären på hyllan är en utbredd uppfattning i USA—och många andra länder— men lyckligtvis för oss tittaren delas den inte av kongressledamot Anthony Weiner. Tre år efter att han tvingats avgå tar han istället sikte på borgmästarvalet i New York, bjuder in ett kamerateam att följa hans väg tillbaka och satsar allt.

Resan vi bjuds med på är fascinerande av två anledningar. Dels gör sig den berömda olycksmetaforen—varför vi har så svårt att titta bort när något riktigt allvarligt inträffar—sig påmind och tack vare att filmarbetarna släpps så nära inpå makarna Weiners liv erbjuds en ovanlig inblick i det politiska spelet på absolut toppnivå. Paret Clinton, Bill som vigselförrättare och Hillary som Huma Weiners chef, har direkt påverkan på händelseförloppet och deras agerande skapar en härligt ironisk tvist på berättelsen.

Nä - antagligen inte

Nä – antagligen inte

För visst är olyckan snart framme igen. Tidigt i filmen framkommer det att vår hjälte inte verkar lärt sig läxan från senast, och det momentum kampanjen lyckats bygga upp genom att köra på genom att appellera till tanken om att förlåta och gå vidare grusas på ett ögonblick. Vad som följer är ett beräknande—vissa skulle säga cyniskt—spel för att minimera skadeverkningar och återuppbygga förtroende. Barn och fru används som politisk rekvisita för att vinna sympatier och poänger på de mest genomskinliga sätt och av skammen som många instinktivt hade känt vid sådant beteende syns inte ett spår.

Intervjuer med medarbetare, volontärer och huvudpersonerna själv varvas med material kampanjen och befolkningens, och framförallt mediernas, reaktioner. Ibland känns filmen som en enda lång studie i hur du inte ska krishantera. Allt kretsar runt kampen att återta kontrollen, eller problemformuleringsprivilegiet som det så vackert heter på svenska. Utan att spoila hela filmen: det går sådär.

"Det jag menade var..."

”Det jag menade var…”

Tack och lov är detta inte en moralisk pekpinne; snarare ställer den tänkvärda frågor om vad vi förväntar oss av våra folkvalda representanter. Är det önskvärt med företrädare som aldrig begått ett snedsteg, som aldrig på riktigt tänk: ”fuck it, time to YOLO” och därigenom visat sig vara lite mänsklig? Många kopplingar kan göras till de politiska dreven i Sverige, där ett beteende vi har överseende med bland våra vänner piskas upp till proportioner bortom rim och reson. Slutprodukten riskerar att bli ett samhälle där ledningen består av själlösa förvaltare och administratörer, och den som söker stöd för detta behöver bara konstatera att politiska visioner idag lyser med sin frånvaro, samtidigt som den abstrakta egenskapen ansvarstagande hyllas som den heliga gralen.

Fy fan - livet ibland.

Fy fan – livet ibland.

Vi bjuds på en bra blandning av hjärta och cynism, som tittare känner du stundtals med Anthony även om hans agerande ofta tvingar en att fundera över hur det egentligen är ställt där uppe. Gillar du politiskt maktspel, folk som gör bort sig offentligt eller en stabil mix av de båda finns här mycket att hämta.

 

betyg3_5

 

 

Weiner hade premiär i fredags på utvalda biografer.

Skriven av Calle Nilsson


Skrivet av Eduardo

Fascinerad av det ostrukturerade och det hopplösa. Stadsplanerare som anser att fler filmer borde ses i sin rätta urbana miljö – filmen är bara en del av upplevelsen. Tycker allt blir bättre på danska. Gillar överlag inte TV-serier.

Fler inlägg av Maila Eduardo
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg