Senaste Kommentarer

  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017
  • Therese Wåtz on Dr Who – Alla tiders doktor

    Ja, han är onekligen väldigt populär (med rätta). Jag ska ta en till titt på Baker, för han har fått...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Winter´s Bone – Recension

Inlägg av Måns Lindén den 7 januari 2011 i

Film Recensioner

Ingen bro över det här stökiga vattnet

17-åriga Ree Dolly bor med sin familj i ett nedgånget hus i bergstrakterna kring Ozark i Missouri, USA. Det är fattiga, laglösa trakter, och de flesta lever på knarkhandel. Ree tar ensam hand om sin sinnessjuka mamma och sina två småbröder när hon måste ge sig ut på jakt efter sin försvunne far. Men hur finner man svar när alla vägrar att prata?

”Vägrar att prata” är verkligen ingen underdrift i denna lika ordkarga som kolsvarta hilbillyhistoria. Alla som Ree möter är mer eller mindre öppet fientligt inställda och ger få eller inga ledtrådar. Hennes far är inblandad i tillverkningen av metamfetamin vilket han även blev arresterad för. Han tvingades då sätta familjens hus som borgen och om han inte återfinns kommer de att förlora huset. Död eller levande spelar mindre roll, han måste återfinnas och tiden rinner iväg.

Jag var i Miami för ett par veckor sen och gled runt i South Beach och Art Deco-kvarteren. Där känns allt väldigt helt och rent. Nästan en smula antiseptiskt. Bergsmarkerna i Ozark, Missouri där ”Winter´s Bone” utspelar sig är dess diametrala motsats. Detta är verkligen Amerikas bakgård och hopplösheten genomsyrar allt och alla. Här är blodsband och släktskap överordnad det som står i lagboken. Att ställa fel frågor till fel personer kan innebära att man signerar sin egen och kanske hela ens familjs dödsdom. Landskapet är oförsonligt och tecknat i minst fyra nyanser av brunt. Fattigdomen är kronisk och Obamas ”Change” är ett ord som saknar innehåll. Ozark är helt avskärmat från det ”fina” USA vilket gestaltas elegant bland annat genom avsaknaden av moderna kommunikationsmedel. Man ser varken datorer eller mobiltelefoner i de nedgångna husen som Ree besöker.

Ree Dolly, suveränt spelad av Jennifer Lawrence

Ree Dolly (Jennifer Lawrence) driver alltså runt och letar efter sin far och möter hårdnackat motstånd från lokalbefolkningen. Mycket mer än så händer inte. Trots, eller kanske just därför är det oerhört spännande hela tiden. Filmen har fått en del kritik för att vara mer socialporr och fattigdoms-safari än en autentisk och osentimental skildring av ett Amerika som många vill blunda inför. Kritiken kommer sig antagligen av att den är regisserad av en medelklass-intellektuell-lattedrickande-Obamakramande-judinna från New York. Jag vet inte. Någon sån kritik har aldrig genre-mästaren Ken Loach fått utstå och jag tycker den är fullständigt befängd. Debra Granik har gjort ett lågmält mästerverk med en glimrande skådespelsensemble mestadels bestående av amatörer från trakten. Och allra mest skiner Jennifer Lawrence.

Hon gör ett helt fantastiskt porträtt av denna ung tjejen som tvingats bli vuxen alldeles för tidigt. Jennifer Lawrence äger verkligen varenda scen hon är med i. Hon är tuff, kompromisslös och full av moral och indignation. Samtidigt pragmatisk, och ibland så naiv som en 17-åring måste tillåtas att vara om det inte vore för de olyckliga omständigheterna. Det är årets, eller förra årets (beroende på hur man ser det), stora genombrott och allt annat än en Oscars-nominering vore en skriande skandal. Filmen har ett stort bultande hjärta och trots dess glåmighet och svärta är det inte utan att man faktiskt känner hopp när eftertexterna rullar. Det kanske finns ett litet ljus i slutet på tunneln ändå.

Om du gillar ”Frozen River” och ”The Road” och om du älskar Cormac McCarthys författarskap så är det här absolut filmen för dig. ”Winter´s Bone” är en film som kommer dröja sig kvar väldigt länge. Antagligen hela 2011, för i slutet av året kommer du kunna konstatera att du såg årets bästa film redan i januari.

Winter´s Bone har biopremiär den 7:e januari


SvD: 5 av 6 Aftonbladet: 4 av 5 Expressen: 4 av 5 Göteborgsposten: 4 av 5

Skrivet av Måns Lindén

Gillar rockmusik, konfetti och kulörta lyktor. Tittar gärna på premiumkanalernas serieutbud, skräckfilm och amerikansk independent. Medverkar med jämna mellanrum i Sveriges Radios PP3 med den föga blygsamma titeln "filmexpert".

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg