Senaste Kommentarer

  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Men gud vad spännande! Visste inte detta. Ja alla dokumentärer borde sluta som Jinx egentligen, men för de som inte...
    Posted 12 juni, 2018
  • Lindman1 on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Körde precis igenom denna på Netflix och redan par avsnitt in kände jag igen storyn men kunde först inte riktigt...
    Posted 11 juni, 2018
  • Embla on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Eh, hur fasen kunde jag skriva fel? 2 ggr dessutom. Skäms som en HUND. :D
    Posted 10 juni, 2018
  • Daniel S on Svt Play-tips: Dödsfallet

    Finns på Netflix också! Och han heter ”Peterson”. :)
    Posted 8 juni, 2018
  • Lindman1 on Deep Blue Sea 2 – Hajar som pajar

    En helt rimlig frågeställning. Jag har alltid plats för hajar, dinosaurier, seriemördare och rymdvarelser. En härlig blandning men tyvärr också...
    Posted 4 juni, 2018

Top Commenters

You were never really here – ett mästarprov

Inlägg av Emma Stormdal den 28 april 2018 i

Recensioner

Den självmordsbenägna livströtta krigsveteranen och yrkesmördaren Joe snubblar på en traffickinghärva och tillvaron eskalerar i snabb takt från vanligt farlig till extremt FARLIG. Så kan man beskriva den konkreta handlingen i You were never really here i regi av Lynne Ramsay.

Jag har inte läst romanen av Jonathan Ames och kan – vill inte heller – jämföra när jag recenserar filmen. Jag är av uppfattningen att man ska försöka bedöma en film som bygger på en bok som ett eget verk så mycket som bara går. Det handlar trots allt om olika sorters medium, med olika fördelar och nackdelar.  Om en film vill hålla sig nära boken riskerar den att använda sig av textens sätt att berätta och kommer misslyckas. Därför blir jag så glad när en film inte försöker vara som romanen den bygger på, utan använder sig av filmens egenskap att berätta. Skapar stämning med hjälp av ljud, bild, klippning och skådespelare. Något som romanen inte kan.

You were never really here är en ovanligt tyst film, för att vara i genren action/thriller. Jag föredrar det framför en generisk ljudmatta. När tystnad är norm blir den musik som används mer talande och mer effektfull, berättar mer om situationen. Ljuden verkar också medvetet förhöjda. Det smaskande ljudet, med avslutande högt plopp, när Joe drar ut en tand på sig själv blir nästan outhärdligt.

Jag skulle också kunna grotta ner mig i timmar om den briljanta kameraföringen. Hur de genomgående extrema närbilder korsklippt med flashbacks från traumatiska barndoms och krigsupplevelser effektfullt bidrar till känslan av desorientering och ångest. Livet som är påväg att brisera och snart finns det ingen återvändo. Men jag måste också hinna nämna skådespeleriet. Detta är Joaquin Phoenix bästa rollprestation hittills. Med ytterst små medel och få repliker lyckas han bära berättelsen i sin kropp. Sin stora håriga ångestfyllda kropp.
Relationen till Nina (Ekaterina Samsonov) som han fått i uppdrag att hitta, får mig till en början att tänka på Leon. Livstrött lönnmördares relation till tween-flicka i farozonen. Missförstå mig rätt, jag gillar Leon, och därför vore det tråkigt med en till. Men något känns annorlunda. Mer på liv och död, för båda två.
Joes och mammans (Judith Roberts) relation är underbart skildrad. Den vanliga smågnabbande vardagstillvaron blir en sådan kontrast till all brutalitet i Joes yrkesliv. Den låter både mig och honom andas en stund. Till och med dra på munnen.

Vissa filmer förmedlar så mycket mer än historien berättar. De golvar en, med bildspråk, med ljud. Det här är regissören Lynne Ramsays mästaruppvisning. Hon uttnyttjar med små medel mediet till sin fulla potential. På ett plan blir jag lycklig av den här filmen. Jag skuttar ut från biografen, trots att filmen egentligen har ångvältrat svärta över mig i en och en halv timme. Jag är lycklig för att det görs sån här film.


Skrivet av Emma Stormdal

Sykunnig exskådis och filmvetare som gillar roliga replikskiften, snygga dramaturgiska linjer och medveten välgjord kostym. Letar efter det överraskande familjära.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg