Youth in Revolt – Recension

Youth in Revolt är baserad på en bok av C. D. Payne. Det handlar kort och gott om Nick Twisp, 16,  som är oskuld och längtar efter att träffa en tjej. Självklart är Nick en tönt och ingen vill veta av honom. Låter originellt eller hur? Saken är den att det här är en riktigt originell liten indie-pärla

Nick spelas av Michael Cera. Hör jag en suck? Sluta genast. Michael Cera är kungen av pressade unga män. Punkt slut.

Nick träffar Sheeni Saunders (Portia Doubleday) i en trailerpark och blir förälskad direkt.  Sheeni har dock en pojkvän redan som är allt som inte Nick är. Atletisk, fransktalande, poetisk, farlig och snygg. För att Nick ska ha en chans på Sheeni måste han bli en rebell. Det vågar han såklart inte, så han skapar ett alter ego, Francois Dillinger.  Francois får Nick att göra den ena idiot saken efter den andra. Tänk tillbaka på när ni var i tonåren, då sa ni att ni skulle göra vad som helst för den ni var kär i. Problemet här är att Francois får Nick att göra vad som helst. När Nick eldar upp sin mammas bil med husvagn och får polisen efter sig blir Sheeni såklart kär i honom. Eller såklart? Det låter ju helt galet. Det är helt galet och det är en av sakerna som gör denna film riktigt bra.

”Youth in Revolt” har roliga karaktärer, oväntade situationer och grym dialog. Samspelet mellan Michael Cera och Portia Doubleday (vilket underbart efternamn hon har) sitter perfekt och resten av ensamblen är bra och  trovärdiga i sin galenhet. Miguel Artetas regi är precis så känslig som den måste vara för denna typ av film. Det är helt enkelt väldigt underhållande och roligt.

Jag har egentligen bara två negativa saker att säga.

1. Det är två animerade sekvenser i filmen som känns helt onödiga och eftersom det inte är ett återkommande tema förstår jag verkligen inte varför de är med. Tyvärr så är de inte ens roliga.
2. När man har Zach Galifianakis, Steve Buscemi och Jean Smart i de vuxna rollerna, varför utnyttjar man inte deras komiska tajming? Jag fattar att det här är ungdomarnas film, men att gör dem så humorlösa är det spöstraff på.

Jag hoppas verkligen att Michael Cera är en Ralph Macchio och aldrig blir gammal.

Biopremiär 28 maj.

Aftonbladet 2 av 5 : Expressen 3 av 5 : DN 3 av 5