Senaste Kommentarer

Top Commenters

Jills veranda – Kristian Gidlund

Inlägg av Emil Viksell den 26 februari 2014 i

Serier & TV

Kristian Gidlund 2

Så var det då dags för det där avsnittet av Jills veranda. Avsnittet med Kristian Gidlund.

Människor dör hela tiden. Det finns otvivelaktigt människor som dött både tidigare och ”onödigare” än Kristian Gidlund. Men vissa människors död påverkar så mycket. Ofta gäller det kända människor. Det blir en bortgång för människor att samlas kring. Inte på så sätt att Kristians död blir en behållare att fylla med våra egna rädslor för döden, eller en kanal med vilken vi kan se våra egna nära och kära som dött och kommer att dö. Utan att dessa, ja, egoistiska känslor flätas samman med Kristians livshistoria och död, blir en plats där vi får utlopp för sorgen och tröst för livets orimliga slut.

Det är ett jobbigt avsnitt detta. Bitvis är det så smärtsamt att jag grinar. Det är klart att det där man pratar om inom journalistiken är i farten: geografisk och kulturell närhet. Men också det faktum att Kristian har delat med sig. Delat med sig av sin sjukdom, sitt liv och sin död. I bloggen i kroppen min, boken I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början samt genom deltagande i radio- och TV-program. Han varit döende framför oss, och tack vare ett stort kulturintresse och en ordentlig (ut)bildning kunnat göra någonting stort i livets slutskede.

Kristian Gidlund 3

Det finns ju en risk med program som visar en person som nyligen gått bort. En risk att man försöker kapitalisera på sorg och död. Och ska man vara riktigt krass, så ja, detta är underhållning som inkluderar verklig sorg och död. Så ser det ibland ut. Men det görs med all respekt man kan kräva av SVT. Enda gången gränserna för vad som är acceptabelt tänjs lite för mycket är när Jill och hennes låtskrivarkollegor ska framföra låten de skrivit till Kristian. Trots att Jill vill skriva en låt som inte är ”för personlig”, känns det som att de försöker förstärka känslor som redan finns där i sin egen rätt, och absolut inte behöver göras starkare.

Tillsammans med Jill gör Kristian Willy Nelson-låten Blue Eyes Crying in the Rain i en bra version, avskalad, i linje med Nelsons originalinspelning. Han är också intressant att lyssna på som berättare, han kan saker. Bland annat pratar han om countrylegenden Hank Williams. Han relaterar sin egen historia till dennes, som dog vid 29-års ålder på grund av missbruk. Kristian, själv 29 år vid inspelningstillfället, uttrycker oro för att han inte kommer att uppleva sin 30-årsdag. Detta blir så förbannat stark i ljuset av att han faktiskt avled fyra dagar före sin trettionde födelsedag.

Kristian och Jill diskuterar också countrygenren i allmänhet, om än att det är något kortfattat – kanske får man en mera sammansatt bild av genren om man ser alla programmets avsnitt. Countryn kan ju ibland upplevas som ett hermetiskt tillslutet genreuniversum, banalt, med liknande typ av ”äkthetskrav” som exempelvis hiphoppen och hårdrocken dras med. Ofta är det en man, och en kvinna som stuckit, samt smärtan. The pain of the plains, the pain of the desert eller the pain of the mountains och så vidare, allt beroende på vilken typ av vegetation och topografi den aktuella countryartisten kommer ifrån.

Bäst kanske genren är i dess hybridformer, som exempelvis americanan eller alt-countryn. Sorter där den extremt stiliserade formen tillåtits genomsyras av ytterligare influenser – för det är ju en hybridform självt från början.

Kristian Gidlund

På Kristians lista av vad han vill göra i Nashville finns blanda annat önskningar om att skjuta pistol och se hästar. Det förstnämnda är en rolig del av avsnittet. Han uppvisar den där fascinationen och rädslan som många känner inför vapen. En känsla som kanske kan överföras på amerikansk kultur överlag, eller mer eller mindre alla kulturer: rädsla och fascination. ”It’s a tool”, säger vapenhandlaren, och det låter så utslitet att det nästan kan betraktas som en död metafor. Att se Kristians möte med hästarna är smärtsamt vackert, och vackert smärtsamt. Det brister för mig när jag ser hans späda cancersjuka kropp omfamna en av de muskulösa hästarna.

Behöver jag säga att det är ett måste-se-krav på detta program?

Ingrid här på Onyanserat har skrivit om första avsnittet av Jills veranda här. Avsnittet med Kristian Gidlund visas i SVT1 och SVT Play onsdag 26 februari 21.00.

 

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg