Senaste Kommentarer

Top Commenters

Johan Rencks miniserie Chernobyl är en mästerlig thriller

Inlägg av Ingrid Forsberg den 6 maj 2019 i

Recension Serier & TV

Brandmannen Vasily Ignatenko (Adam Nagaitis). Bild: Liam Daniel/HBO

Lika bra att ta det med en gång: Alla talar engelska i HBO:s nya miniserie Chernobyl. Jag är den förste att vara skeptisk till produktioner där alla talar engelska, trots att det utspelar sig i ett specifikt land som definitivt inte har engelska som språk. Särskilt i sådana här realistiska serier/filmer där platsen verkligen spelar roll (till exempel bioaktuella Kursk, där alla också talar engelska i Ryssland). Jag fattar förstås att det handlar om att kunna casta mer kända skådisar, och att få en större marknad för serien. Det känns ändå alltid som en kass idé.

Men med det sagt – det är bara att acceptera och komma över det när man tittar på Chernobyl, för det här är så otroligt bra. Skrämmande, spännande och ett otroligt imponerande hantverk av regissör Johan Renck, manusförfattare Craig Mazin och alla andra inblandade.

Bild: HBO

Chernobyl är en miniserie på fem timslånga avsnitt och jag har sett de första tre. De skildrar Tjernobyl-katastrofen från första stund då den fruktansvärda olyckan händer, hur de anställda och cheferna hanterar (eller inte hanterar) det, vad som händer med människorna i den närliggande staden Prypjat, hur partitoppen med Gorbatjov (spelad av David Dencik!)  i spetsen hanterar (eller inte hanterar) olyckan, och hur vetenskapsmän och kvinnor försöker få de ansvariga att förstå det extrema allvaret och vad som måste göras. Allt i det instängda sovjetiska systemet där rädsla och kritik tystas ner och avfärdas som att man inte har tillräcklig tro på ideologin, och partiet.

Några av karaktärerna följer vi närmare, som ordföranden för energiministeriet Boris Shcherbina (Stellan Skarsgård), forskarna Valery Lergasov (Jared Harris) och Ulana Khomyuk (Emily Watson), och Prypjat-invånaren Ljudmila (Jessie Buckley) vars man är brandman och en av de första som skickas rätt in i det brinnande kärnkraftverket.

Forskaren Valery Lergasov (Jared Harris) och ordföranden för energiministeriet Boris Shcherbina (Stellan Skarsgård). Bild: Liam Daniel/HBO

Det är fascinerande, på ett fruktansvärt sätt, att se hur det inte verkar ha funnits någon allmän kunskap om hur farligt det radioaktiva ämnet i kärnkraftverket var. Brandmän åker rätt in för att släcka en brand, personal på kärnkraftverket skickas iväg helt utan skyddsutrustning för att kolla på vad som hänt, och ministrar vill tvinga helikoptrar att flyga rakt ovanför reaktorbranden för att kontrollera hur det ser ut. Fanns inte kunskapen alls, eller var det bara ett fruktansvärt exempel på hur det är “farligt att allmänheten vet för mycket”?

Mentaliteten att ingen vill erkänna hur allvarligt läget är, ingen vill berätta för någon annan eller acceptera den extremt allvarliga situationen. Och absolut inte informera allmänheten. Allt det här kände jag såklart till viss del till sedan innan, men det är ändå extremt starkt att se det skildras i den här serien. Även om Tjernobyl-olyckan är så känd så inser jag att jag inte vet så många detaljer, vilket gör serien till en isande spännande thriller. Inte sällan en ren skräck-thriller. Både för den explicita skildringen av de fruktansvärda skador och plågor som de strålningsskadade får, och för insikten av hur nära det var att bli en ännu mycket större katastrof. Som om den katastrof det blev inte vore nog.

Bild: Liam Daniel/HBO

Manuset till Chernobyl är skrivet av Craig Mazin, som obegripligt nog tidigare bara skrivit manus till filmer som Baksmällan 2 och 3 och Scarymovie 3 och 4. Ett bevis om något på att en manusförfattare kan ha en bredd i sitt skapande. Och regissör är alltså svenske Johan Renck, som verkligen borde få sitt stora genombrott som dramaregissör nu. Chernobyl  är extremt välproducerad, i alla beståndsdelar, som en riktigt påkostad långfilm. Manus, regi, skådespeleri, casting, scenografi, kostym och mask. För att inte tala om ljudbilden, där isländska kompositören Hildur Guðnadóttirs suggestiva musik, eller kanske snarare atmosfär, är en mycket viktig beståndsdel. Det är lågmält men oerhört stämningsgivande (det läskiga knattrandet från dosimetrarna som mäter radioaktiv strålning får det att isa i mig). Och fotot! Norska Jakob Ihres (som bland annat filmat alla Joachim Triers filmer) foto är otroligt.

Till exempel i en scen i första avsnittet, som verkligen etsar sig fast i minnet.  Där invånare i Prypjat mitt i natten står och tittar hänfört mot det brinnande kärnkraftverket bortanför staden, eftersom det har ett så vackert sken. Allt medan luften runt dem fylls av singlande små radioaktiva sotflingor, likt snö eller konfetti. Det är otroligt ödesmättat och suggestivt, vackert och fruktansvärt samtidigt. Ungefär som hela den här serien, som är ett absolut måste att se.

Chernobyl har premiär på HBO Nordic tisdag 7 maj

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg