Senaste Kommentarer

Top Commenters

Justified – Alla älskar en underdog

Inlägg av Måns Lindman den 18 april 2013 i

Serier & TV

Justified

FX’s skitiga backwood-drama Justified kan mycket väl vara en av TV-bolagens bäst bevarade hemligheter och jag höll själv på att helt missa denna serie som underhållningsmässigt faktiskt borde vara med där uppe och slåss med de stora drakarna. Alla känner vi till Sopranos, Breaking Bad, Dexter, Sons of Anarchy och The Wire, kritikerrosade publiksuccéer som ständigt omnämns som våra allra bästa dramaserier. Det pratas dock oförtjänt lite om Justified trots att den faktiskt innehåller allt en riktigt bra TV-serie skall innehålla och dessutom påminner en hel del om tidigare nämnda titlar. Nu målar jag med grova penslar här men i sin uppbyggnad är Justified en mer lättillgänglig The Wire med maffiaspåret från Sopranos, droghandeln från Breaking Bad, livsstilen från SOA och likt Dexter Morgan lever huvudpersonen efter devisen ”vissa människor är genuint onda, bäst att jag dödar dem”. Jag kan inte svara på varför den har flugit under radarn men det verkar vara likadant i staterna där den också rör sig lite i skuggorna av de stora namnen, även om siffrorna ständigt stiger. Det är givetvis synd och skam på en sådan fantastisk underhållning och jag skall därför nu försöka sprida ordet så att säga.

Justified5

Polisarbete i Kentucky

Seriens obestridde antihjälte är en gunslinger vid namn Raylan Givens, spelad av en Timothy Olyphant som levererar på en nivå i alla fall inte jag trodde att han var kapabel till. Timothy var bra i Deadwood och han brukar också hålla en ganska hög lägstanivå men här är han verkligen på topp som skeptisk introvert urban cowboy med dålig skäggväxt. Serien börjar med en uppgörelse i Miami där tidsfristen på 24 timmar är på väg att löpa ut för en mördare. Raylan sätter sig ner vid bordet och småpratar lite, räknar ner och sätter en kula i pannan på skurken. Nu följer en internutredning som slutar i att Raylan tvångsflyttas till sina gamla hemtrakter, Harlan County i Kentucky. Om Miami är nattklubbar, high-life och sportbilar så är Harlan hembränt, redneck och pick-up trucks. Kostymer byts mot flanell och välorganiserade brottssyndikat mot inavlade blöjnassar med halstatueringar men Raylan’s största utmaning är ändå det förflutna. Plötsligt dyker de upp en efter en, gamla välbekanta ansikten från förr. Flickvänner, arbetskamrater och en släkt med så många skelett i garderoben att det rasslar varje gång dörren öppnas.

Justified6

Winona stal Raylans hjärta och hon vägrar lämna tillbaka det

Ok, Timothy i all ära men seriens allra största stjärna är ändå Walton Goggins. I rollen som Givens gamla barndomskamrat Boyd Crowder, en simpel men expressiv rasist som blir nedskjuten men överlever, hittar gud och blir storpamp är han ingenting annat än fullständigt magnetisk. Han är ond som djävulen själv men jag tycker aldrig någonsin illa om honom. Tvärtom kommer jag ofta på mig själv att sitta och hoppas på att han klarar sig undan. Boyd Crowder har galet hår, han är kärleksfull, intensiv och planerande och vid obekvämt många tillfällen finner jag mig själv snärjd av hans charm och målmedvetenhet. Något som för övrigt till stor del går att applicera på samtliga ondskefulla karaktärer. De är så udda och välutvecklade att det är svårt att tycka att någon är rakt igenom ond. Hur som helst, redan i benhårda The Shield visade Walton att han skulle bli något att räkna med i framtiden och efter ett par trötta biroller har han här funnit sin plats, något som också gav honom en roll i Tarantinos Django Unchained och är det något som Justified kan ståta med så är det ett imponerande persongalleri. Här finns något för alla. Det är skönt hillbilly hela vägen och visst är det också befriande med en serie som inte utspelar sig i någon storstad på öst eller västkusten med de traditionella karaktärerna och miljöerna. Ett stort plus också för att dialekten följer geografin. Är det sydstat och hunden inte lyder så skall det fan vara ”bid dooaug” och inget annat.

Justified är ingen western per se men det vimlar av influenser från tidseran och många gånger tycks tiden ha stått still i utkanterna av ett dammigt Kentucky, från Raylans hatt och boots till saloondörrarna och lägereldarna och så skjutvapnen. Skjutvapen, överallt är det skjutvapen. En Smith & Wesson under kudden, ett avsågat hagelgevär under varje bardisk och givetvis Raylan Givens som kör ”double-packed”. Det spelar ingen roll om du är prostituerad, präst eller pappa, du utnyttjar the 2nd amendment till fullo.

Justified3

Håll dina vänner nära men dina fiender närmast. Raylan och Boyd tvingas ofta samarbeta i Justified

Men Justified är inte bara skottlossning och barslagsmål. Raylans största svaghet är trots allt inte vapen, det är kvinnor. Likt kylskåpsmagneter dras de till den hemlighetsfulle och plågade hårdingen som skjuter snabbare än sin egen skugga men han kan aldrig riktigt släppa sin enda riktiga kärlek, Winona (Natalie Zea) som givetvis också råkar jobba i samma byggnad. Han var givetvis helt omöjlig att älska och nu hjälper de varandra ur kniviga situationer i yrkeslivet istället. Under sitt sökande efter rättvisa och en identitet lägrar Raylan den ena skönheten efter den andra och visst kan det låta tröttsamt och manschauvinistiskt men till skillnad från många andra produktioner är representationen av starka kvinnor riktigt hög, detta trots att serien är oerhört maskulin i grunden. Kvinnor som behandlas illa slår tillbaka och de är både framgångsrika och tar för sig. Här finns det ingen plats för bimbos utan ambitioner. Nej, i Justified är det inte bara männen som kan hinka whiskey och hantera avsågade hagelbössor.

Fyra säsonger har sänts och det mesta håller riktigt hög klass trots att serien har ändrat utseende en hel del under resans gång. Första säsongen bygger på fristående episoder som kretsar kring Boyds predikande och fall, när tro blir tragik om man så vill. I säsong två kliver en ny karismatisk kingpin in i handlingarna. Mags Bennett (Margo Martindale), en langande affärskvinna som vägrar klippa navelsträngen på sina söner. Med sin horribla klädstil och en vida berömd moonshine i bagaget sprider hon trygghet i bonnhålan och det finns inget hon inte skulle göra för att försvara sin lätt dysfunktionella familj. Tredje säsongen dök tyvärr något när det kändes som om att man försökte göra det lite väl enkelt för sig. Detroitbossen Robert Quarles (Neal McDonough) var visserligen både skrämmande och välklädd med sitt albinolika utseende och hårt knutna slipsar men det blev lite för stereotypt och när någon skrek ”there’s a war coming” hoppade hajen högt, trodde jag men serien gjorde storslagen comeback i och med säsong nummer fyra. Tillbaka var de smutsiga uppgörelserna mellan samhällets bottenskrap. Nya tvivelaktiga karaktärer och ett ständigt intrigerande. Jag var hemma i Harlan igen.

Justified4

Trots kvalitetsskurkarna Quarles och Duffy var tredje säsongen en liten besvikelse

Nyligen bestämde man sig för att köra en femte säsong och jag hoppas att upphovsmännen lyckas hålla sig kvar på banan men jag känner en viss oro att det som drabbade Homeland även kan sänka Justified. Jag tänker givetvis på hur de första tolv avsnitten var små mästerverk men hur serien sedan imploderade och mest kom att handla om hur skaparna lyckades förälska sig så mycket i personkemin mellan huvudpersonerna att allt annat kändes sekundärt. Genvägarna man tog för att lösa intrikata problem var skrattretande genomskinliga. Detta har förvisso alltid varit en risk i Justified eftersom de mest karismatiska karaktärerna Boyd och Raylan, och kvinnan de båda åtrått, Ava (Joelle Carter) inte bara har en djup samhörighet med varandra utan också med publiken för precis som valfritt skjutvapen i serien kan charm både vara skyddande och destruktivt och man vill ju inte gärna att sina favoritserier bara blir ett folkkärt och vackert persongalleri utan vidare djup.

Jag sträcktittade på serien och ett tag kände jag att jag hade svårt att anpassa mig till ett normalt liv utanför Harlan. Det var som om att jag förväntade mig att kliva in på ett småsömnigt sheriffkontor på vischan och hälsas välkommen med ett ”Well, hello Raylan” av Chief Deputy Art Mullens (Nick Searcy) sarkastiska stämma på morgonkvisten. Jag började använda mina boots igen och kände mig ungefär lika obekväm i dessa som Timothy Olyphant verkar göra och hade någon nära anhörig trillat av pinn så hade jag förmodligen grävt ner vederbörande i trädgården med en dyngrak banjospelare som förkunnare. Nu är jag tillbaka i verkligheten och med det ett tryggt och något så när välbeställt och bekvämt men ack så tråkigt liv och gudarna skall veta att jag redan längtar tillbaka till kaoset i Harlan County.

Säsong 1 och 2 finns att köpa på DVD as we speak

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg