Skådespelarskola – Tics

Tics? Moi?

Gammal kärlek rostar aldrig sägs det. Så kan man väl beskriva en skådespelares tics. Ni förstår vad jag menar. Hur dem än försöker, vilken roll dom än spelar, munk eller Gud. Deras kärlek till sitt tics kan dom aldrig släppa. För dem vill inte. Det har funkat i en miljon filmer och det är vad publiken vill ha. ”Såhär spelar jag” liksom. Låt mig ge er fem skådespelare som lider av denna kärlek till sina tics.

George Clooney:

Tittar alltid ner när han säger en känslig replik, tittar upp skakar lätt på huvudet och ner igen.

Al Pacino:

Gode Al tittar aldrig sin motspelare i ögonen när han pratar med dem. Han tittar bredvid, över eller med ryggen vänd mot personen. Han gillar också att börja en replik lugnt och plötsligt helt omotiverat skrika ett ord och sedan gå ner i vanligt röstläge igen. Och nej han tittar fortfarande inte på dig.

Robin Williams:

Den gråtande clownen. Robin ler alltid när han gråter. Skrattar han eller gråter? Svar: Han gör båda så fort en känslosam scen står på dagordningen.

Ben Stiller:

Kan inte säga en replik utan att staka sig. Han börjar, stakar sig, börjar om, stakar sig, skrattar nervöst och stakar sig igen.

Michael Douglas:

När Michael Douglas har sex på film älskar han inte. Han sätter på. Hårt och fort. Det kan låta grovt men det är hans grej. Tror ni mig inte kolla in;  Skamgrepp, Basic Instinct, Fatal Attraction, The Game eller The Sentinel. Eller vilken som helst med Michael.

Skrivet av Christopher Panov

Romantiker med en softspot för människor på film som är pressade och Depeche Mode. Är Sveriges bäste berättare av Bulgariska vitsar. Gråter åt film när folk blir lyckliga - Aldrig tvärtom.

Fler inlägg av Christopher Panov Maila Christopher Panov