styggelsen Anna Paquin

Anna Paquin

Du allsmäktige, jag vet att det var länge sedan jag hörde av mig och jag ber om ursäkt för det; sonandet för mitt syndiga liv tar på krafterna såpass att jag inte ens har tid att bikta mig. Nu känner jag dock att jag måste lätta mitt hjärta, ty jag bär på så mycket hat inom mig för en viss person att jag inte står ut med mig själv. Denna kvinna, detta kanadensiska käril av högmod och lusta; denna kvinna får mig att vilja enas med mörka krafter och avvika från min utstakade stig. Hon måste inte nödvändigtvis dö, men en liten bilolycka som resulterar i  ett abrupt slut på hennes ”skådespeleri” skulle göra mig lycklig./Leiyah Rose.

Jag medger att det kan tyckas lite överdrivet att be gud om hjälp, men jag svär att om jag ser den där kvinnan igen, kommer jag hugga ned henne med fonduegaffeln. Hennes skådespel i True Blood blir bara sämre och sämre i takt med att hennes lönecheckar växer. Jag älskar den där serien men jag HATAR henne. ”How fucking lame!” utbrister hon i avsnitt 11 i säsong tre, och jag kan inte annat än instämma. Det är nu du tänker: ”Hon är ju nybörjare, var lite snäll.”

Det är hon inte.

Det första hon överhuvudtaget gjorde var att som elvaåring plocka hem en Oscar för bästa kvinnliga biroll i ”Pianot”.  Därefter har det bara gått utför. När normala människor blir bättre skådespelare  över tid verkar denna kanintandade blondin glatt gå åt motsatta hållet.

Le flicka lilla, det blir inga fler Oscar efter den här.

Får jag kanske  fresta med ett utdrag ur hennes CV. Det är en historia för sig.
”Amistad”, ”She’s All That” samt ”X-Men 1, 2 & 3″ . Ja, jo hon var ju med i ”The Squid and the Whale” också, men det var knappas en bärande roll. Utöver detta spelade hon Polexia Aphrodisia i ”Almost Famous”, hon har ungefär fem repliker i den filmen så ni kan ju själva avgöra hur viktig hon var för den.

Hur länge kan man leva på en enda roll? Länge har det visat sig. Hon är en guldko för HBO och en ikon för alla tjejer som alltid fått höra att det inte lönar sig att knulla i tv. Anna skrattar hela vägen till banken med fickan full av kanadensiska dollar. Hennes enda försonande drag är att hon gift sig med en om möjligt ännu sämre skådespelare än hon själv (vilket gör henne till Kanadas svar på Noomi Rapace, men säg inte det till Noomi; ignorance is bliss.)

Anna och maken Stephen.

Jag har egentligen inga belägg för det jag nu skriver, det behöver jag inte heller. Att jag gäspar käkarna i led så fort jag bara ser henne är bevis nog. Det är som ett rakbladssnitt över handleden, att se hennes menlösa uppenbarelse i rutan och veta hur det klirrar i kassan för varje själlöst ord: ”Fuck” *klirr* ”BILL” *klirr”*, ” where is Bill?” *klirr* klirr* *klirr*.

Hon är inte SJP, men det räddar henne inte. Och med tanke på deras dysfunktionella förhållande på vita duken, lär inte hennes man göra det heller. Jag säger som min stora idol Ani Difranco:” Lets go down to the East river and throw something in.” Förslagsvis Anna.

Skrivet av Leiyah Rose Lindén

Är ökänd för sin totala oförmåga att underordna sig sociala strukturer, men är i övrigt förtjusande. Student på Estetikprogrammet vid Södertörns Högskola där hon försöker få in lite mer hiphop. Föredrar dokumentärer men är ruskigt svag för independentfilm.

Fler inlägg av Leiyah Rose Lindén Maila Leiyah Rose Lindén