SFF: The necessary death of Charlie Countryman – Recension

På order av sin avlidna mammas spöke reser Charlie till Bukarest utan planer, där ödet leder honom till den mystiska rumänska skönheten Gabi. Det tar inte lång tid innan Charlie dras in i en värld av organiserad brottslighet. 

Svenska regissören Fredrik Bond har vunnit en hel drös priser för sina reklamfilmer och nu är det alltså dags för hans första långfilm. The necessary death of Charlie Countryman är ingenting man inte har sett förut. Det doftar mitten av nittiotalet om både historien och karaktärerna och tyvärr så har det gjorts väldigt mycket bättre tidigare.

Förutom inledningen, som visar vad som ska hända i slutet av filmen (kan inte komma på en enda film som har tjänat på detta grepp), så börjar det ganska bra. Charlie (Shia LaBeouf) följer med sin pappa till sjukhuset där de stänger av de livsuppehållande maskinerna och han ser bokstavligen talat sin mammas själ lämna kroppen.

Det som gör att jag får ganska stora förhoppningar redan här är att det skapas väldigt fina känslor så tidigt i filmen utan att jag har en aning om vilka dessa personer är. Tyvärr så fortsätter det så scen efter scen genom hela filmen och då menar jag inte känslorna utan karaktärerna blir tommare och tommare desto fler de blir. Jag har ingen aning om varför en enda karaktär känner som de gör eller varför de handlar som de gör och det skapar en total likgiltighet inför hela historien. Det blir helt enkelt långtråkigt och klyschigt. Jag vet inte ifall det är manuset av Matt Drake eller Fredrik Bonds regi som totalt struntar i karaktärernas drivkrafter och varför de gör som de gör men jag chansar på Drakes manus eftersom det senaste han gjorde var spektaklet Project X.

Visuellt hade jag också hoppats på lite mer från en så framgångsrik reklamfilmsregissör som Bond. Det finns några nattscener på Bukarests gator som är riktigt snygga men annars är det en ganska ordinär upplevelse. Inget fel i det om man har en bra historia att berätta men här lyser tyvärr den med sin frånvaro.

Den enda behållningen jag får av The necessary death of Charlie Countryman är musiken. Den räddar en del scener och får mig och känna saker där jag egentligen inte borde. Tack för det och bättre lycka nästa gång.

Här hittar ni visningarna på Stockholms Filmfestival

Skrivet av Christian Eklöw

Wannabe rockstjärna som älskar amerikansk independent och blir uttråkad av actionrullar. Önskar att jag hade fått regissera Knubbigt regn.

Fler inlägg av Christian Eklöw Maila Christian Eklöw