Okej, så du pallrade dig inte iväg till Pridehouse för att kolla in årets skörd av bisarra kortfilmer signerat diverse ”konstelever” från diverse folkhögskolor. Det är okej, jag förstår.

Du pallar inte 18000 polytransor som stöter på din flickvän OCH din bror, samtidigt.

Därför har jag satt ihop en egen liten filmguide, långt från paneldebatter om kåta funkisar, ”feministisk porr” och polyfamiljer större än en normalstor afrikansk by.

Här är är ett urval av det finaste hbtq har att erbjuda.
Känn er fria att addera på listan om ni mot all förmodan tycker att jag missat nåt:

Boy´s Dont Cry. Regi: Kimberly Peirce

Kanske en av de viktigaste filmer som någonsin gjorts på temat Trans FTM.Världens bästaste Hillary Swank briljerar i filmen som fick en hel nation att böla. En otroligt vacker historia om hat,utanförskap, kärlek och kampen för överlevnad. Chloë Seveigny är desto mer ointressant, men med sina modemiljoner lär hon ju inte ta åt sig.

Monster. Regi: Patty Jenkins

När den släpptes uppstod diskussionen om huruvida Charlize Theron gick upp 25 eller 45 kg för rollen. Vilket är fullständigt ointressant. Det jag vill veta är varför det tog såhär lång tid för henne att visa framfötterna. Tala om att vara sen i starten. Inte desto mindre en grym film om det grymma livet och hur kärlek kan få en att riskera allt.  Kanske inte den bästa förebilden, men skabbet/rännstensungen/horan/seriemördaren Aileen Wuornos
visar åtminstone på att vemsomhelst kan bli en mördare. Charlize skrattade hela vägen till banken med Oscar i den ena handen och Golden Globe i den andra.

Priscilla, Queen of the Desert. Regi: Stephan Elliott

Vann Oscar för bästa kostym, bara det säger ju en del. En storslagen film, om tre vänner och en buss, mitt ute i Australiens öken. Rappa repliker, mycket slagsmål, finfina popkulturella referenser och GALET grym bildsättning. En vinnare på alla sätt och vis. Underbar är ordet. Terence Stamp är helt jävla amazing här.

Billy Elliot.Regi: Stephen Daldry

Billy växer upp i strejktidernas England som fattig arbetarklassunge som hellre vill dansa än boxas. En riktigt engelsk film som man verkligen blir glad av. Gulligull-gay när det är som bäst.

La Cage Aux Folles. Regi: Edouard Molinaro

Gayfilmernas Rolls Royce. Egentligen behöver inget mer sägas. Men I’ll tell you this much:
Självmordsförsök har aldrig varit gulligare. Man blir sjukt inspirerad att försöka själv.
En film att älska och bli älskad av. Kärlek övervinner allt och blod är tjockare än vatten.
Nominerad för hela 3 Oscar, bland annat för kostym och regi. Se den.

Philadelphia. Regi: Jonathan Demme

Tom Hanks när jag gillar honom som bäst: Aidssjuk och homosexuell.(ja, jag gillade Forrest Gump, också) Aids är en svår sak att prata om. Än mer att göra film om. Men Jonathan Demme är som bekant inte rädd för en utmaning. Lägg till fint samspel, mycket tårar, lite dödsångest, kärlek över alla gränser och soundtrack av Bruce Springsteen  och vi har en vinnare. You did it again Jonny.

Fire. Regi: Deepa Mehta

Fire är som en god Indisk måltid: Hett och svalt i perfekt förening. Med de hårda regler som indiska kvinnor måste förhålla sig till är det än mer konfliktrelaterat att ingå ett lesbiskt förhållande. Mycket trovärdig historia med fint foto och bra samspel mellan huvudrollsinnehavarna, en film som var viktig när den kom, och fortfarande är det.

NB: Jag ville namedroppa Gia från 1998, med Angelina i huvudrollen. Men det skulle vara alltför misstänkt, inte sant? Nåväl, hedersomnämnande till den iaf. Av uppenbara skäl.

Leon

Christopher säger: ”Bring me EVERYONE”! Likt en banan på midsommar som efter för många vodka redbull börjar köra Nilecity-repliker och kunna varenda sketch, kunde jag citera varenda Gary Oldman replik från Leon 1994. Gary Oldman spelar över så det står härliga till, Nathalie Portman är fantastisk och Jean Reno är… Jean Reno. Fantastisk action och riktigt bra. Regissören Luc Besson blev aldrig bättre än såhär.”

Leiyah Rose´s val

The Adventures of Priscilla, Queen of the Desert

Leiyah Rose säger: ”Jag har sett denna film säkert 300 gånger. Jag älskar allt med den, scenografin, manuset, filmfotot, skådisarna (särskilt Hugo Weaving och Terence Stamp), jag älskar kostymerna och de rappa dialogerna. Den här filmen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, av många anledningar. Men särskilt för att det var den film som lärde mig att sminka mig, gå, tala, klä mig och leva, som en kvinna. Framförallt var det filmen som lärde mig att aldrig skämmas för eller försöka dölja den jag är. Dessutom är det ju Pride nu<3″

Christians val

Nyckeln till frihet

Christian säger: ” Det kanske är en galet enkel väg att välja Nyckeln till frihet som 1994 års bästa film, men jag har liksom inget val. Eller det har jag förresten, Leon, Pulp Fiction, Forrest Gump, Clerks, Fyra bröllop och en begravning, Reality Bites osv osv, men ingen slår Nyckeln till frihet. Det är ofta ansedd som världens bästa film och det kanske jag inte håller med om men det är en fantastisk och överraskande resa som tittaren får följa med på. Om du mot alla odds inte har sett den, se den direkt eller se aldrig mer en film.”

Måns val:

Riket

Måns säger: ”Ja jag vet, det är inte en film. Det är en TV-serie. Men att bortse från Ernst-Hugo i detta bisarra, roliga, obehagliga och mäktiga epos är inget annat än tjänstefel. Säsong 2 kan man skippa, men den första är rakt genom fantastisk.”

]]> http://onyanserat.se/onyanserats-favoritfilmer/onyanserats-favoritfilmer-1994/feed/ 1