Snart släpps en kär gammal nördfavorit i 3D-format, vinner du under lucka 23 kan du inte vara lat.

En  smula byggkonst krävs och du får inte vara feg, det mörka hotet närmar sig med stormsteg.

George Lucas storfilm om stjärnornas krig fyller 13 bast, det firar vi genom att lotta ut små bitar i plast.

Skapa din egna intergalaktiska värld, fyll den med Ewoker, Storm Troopers och lasersvärd.

Du får inte allt av oss men en god början i alla fall, plocka fram barnet i dig för det här är riktigt ball.

I samarbete med Fox lottar vi dagen före dopparedagen ut Lego från Star Wars. Tagga dig i bilden om du vill vara med och tävla och det vill du of course.

Då har vi en lycklig vinnare av Legobitarna! Ett stort grattis och en riktigt God Jul önskar vi Kylie Aaron Larsson!
Maila din adress till lindman@onyanserat.se för leverans!

Timothy Kendall är framgångsrik reklamfilmsregissör och Star Wars fan. Men han tillhör skaran fans som kan skratta åt sin nördighet, så han gjorde en rolig fan-film kallad ”Jedi Gym”. Naturligtvis blev dom mest inbitna Darth Vader fantasterna förgrymmade men desto flera tyckte filmen var riktigt rolig. Inte minst herr Lucas själv som bad om en signerad dvd av filmen ( något till förfesten på Skywalker ranch kanske?).

Vad tycker ni? Kärlek eller hån?

Personligen älskar jag det. Men så har jag heller aldrig varit Star Wars frälst.

Har du någonsin suttit och tittat på en film där en karaktär har blivit skjuten, fallit, fått en snyting, blivit skrämd eller på något annat sätt blivit tvingad att skrika och känt en svag känsla av deja vú, som om du hört det där skriket förut? Då har du troligtvis hört det såkallade ”Wilhelm Scream”, troligtvis en av Hollywoods mest använda skrik.

Skriket spelades in 1951 i Warner Brothers dåvarande ljudstudio till filmen ”Distant Drums”. I en scen vadar en grupp soldater genom ett träsk och en av dom blir attackerad av en alligator. På originalinspelningen hörs ljudkillen kalla inspelningen för ”man getting bit by an alligator and he screams” och därefter följer ca. åtta olika skrik varav nummer fem är det som har kommit att kallas för ”The Wilhelm Scream”.

1953 återanvändes ljudeffekten i filmen ”The Charge at Feather River” under en indianattack där en viss Private Wilhelm blir skjuten i benet av en pil och skriker av smärta. Det är härifrån skriket har fått sitt namn och det sägs vara den berömda ljudläggaren Ben Burtt som namngivit det.

PRIVATE WILHELM: "Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj som f*n! Mitt i låret!"

Burtt hittade originalinspelningen gömd i Warner Brothers ljudbibliotek när han höll på att ljudlägga ”Star Wars – A New Hope” och tog med skriket i en välkänd scen där Luke Skywalker och Prinsessan Leia skjuter mot ett gäng Stormtroopers strax innan dom svingar sig över ett schakt i dödstjärnan. Burtt gillade ljudeffekten såpass mycket att han bestämde sig för att göra det till sin signatureffekt och under det kommande decenniet använde han det flitigt i alla filmer han jobbade på tillsammans med George Lucas och Steven Spielberg, bland annat Star Wars- och Indiana Jones-trilogin.

"-Aj! Varför har vi egentligen dom här keffa rustningarna på oss?! Dom hjälper ju inte ett sk*t!"

Därefter spred sig ljudeffekten från ljudläggare till ljudläggare och blev tillslut som ett litet internskämt i branschen och idag tävlar ljudläggare om vem som kan få in skriket i sina filmer på det mest omärkbara sättet.

Man är inte helt säker på vem det var som skrek på originalinspelningen men Ben Burtt hittade dokument i Warner Brothers arkiv där han kunde se att flera röstskådespelare fick komma in och göra ljudinspelningar under postproduktionen av ”Distant Drums”. Den mest troliga på listan visade sig vara sångaren och skådespelaren Sheb Wooley som enligt hans änka alltid varit stolt över hur bra han var på att göra skrik av smärta för olika filmer.

Sheb Wooley tillsammans med en väldigt slät Clint Eastwood.

Det ryktas att skriket använts i över 216 filmer men också i vissa Tv-serier och Tv-spel. Vad jag vet så har det ännu inte använts i någon svensk film men det är väl troligtvis bara en tidsfråga… om inte annat så får väl jag skriva in det i något av mina manus; ”Han ger ifrån sig ett Wilhelm Scream när han faller”.

Några riktiga filmnördar har klippt ihop två härliga montage med scener där det karaktäristiska skriket använts. Ta en titt så vet ni vad ni ska hålla öronen öppna efter nästa gång ni tittar på film! Senast jag själv hörde det var i filmen ”Due Date” när Ethan och Peter kraschar med bilen rakt genom ett pågående vägbygge.

Kreativa barn

Vi här på onyanserat älskar att utnämna världens sämsta i olika kategorier men den här gången tänkte vi faktiskt utnämna de bästa. Under några veckor kommer vi presentera de fan-filmer som vi tycker är något utöver det vanliga. Bara för att undvika missförstånd så vill jag redan nu berätta att det finns ingen inbördes ranking mellan dessa filmer. Alla är lika mycket värda helt enkelt.

För er som inte snubblat över Fan-filmer förut kan jag berätta att denna konst form helt enkelt går ut på att sno karaktärer och världar från olika filmer man gillar och göra sin egen film av det.

Jag tänkte börja med att ge er den första filmen som fick mig att verkligen bry mig om snodda koncept gjorda av amatörer.

TROOPS från 1997

Kevin Rubio som regisserade filmen har kämpat vidare för att få en ”riktig” karriär med tv-piloter som Colossor, Storm Watch och Alien Hunter (Typ krokodiljägaren i rymden). Tyvärr har ingen tv-kanal plockat upp dem men vi hoppas att Kevin kämpar vidare och tillslut får in en fullträff till.

Två skogshuggare var ute en kall vinterkväll för att hugga ved. Dom brukade alltid göra det den här tiden på året. Dom högg ned träd efter träd. Det var kallt i deras stuga och kallare skulle det bli, så för mycket ved kunde dom inte få. Efter en heldag i skogen var männen nöjda och började med sitt vedlass bege sig hemåt. Plötsligt stannade den ene mannen till.

- Vänta! Den där lilla granen där framme vill jag hugga ner.

- Vilken? frågade hans kompis.

- Där! Mannen pekade.

Hans kompis skakade på huvudet.

- Nej, nej. Det är ingen gran.

Mannen kliade sig i skägget.

- Du har fan rätt. Men vad fan är det då för träd?

Den andra mannen började skratta.

- Det sa jag också förra året. ”Vad är det för träd?” Det är inget träd. Det är Harrison Ford. Han hyr en liten stuga här borta.

- Ja jävlar! Nu ser jag. Vilken tur att jag inte började hugga ner honom då.

- Det menar du inte. Jag började hugga lite i honom förra året men tack och lov kom Calista, hans tjej, springande och berättade att det var han.

Skogshuggarna tog sitt vedlass och lät Harrison stå kvar.

Ingen skådespelare är träigare än Harrison Ford. Ingen filmstjärna är mer okarismatisk än Harrison Ford. Ingen skådespelare har tjänat mer pengar på att vara just ett träd. Det finns bara en Harrison Ford. Jag är medveten om att jag förmodligen få mig ett gäng Star Wars-fans efter mig. Låt mig då, innan lasersvärden dyker upp, få säga att Han Solo gjorde Harrison bra.

Jag kan till och med sträcka mig till att hans Indiana Jones fungerade med. Men om vi ska vara helt ärliga så visst är det egentligen Han Solo i hatt?

Jag har en vän som är Ford fan in till döden. Vi har haft många diskussioner där hon yrkar på att han är en fantastisk skådespelare och spelar med ”glimten i ögat”.
”Lite som Roger Moore” säger hon.

Säga vad man vill om Roger Moore som skådespelare men att hans glimt i ögat funkar kan vi väl enas om? När det kommer till Blade Runner-mannen säger jag nej.

När jag säger att jag kan fråga vem som helst om dom håller med om att han har glimten i ögat och jag kan garantera att ingen, INGEN säger jag, skulle hålla med.

Min kompis fnyser.

”Män kan inte se det, ni är avundsjuka på att han är snygg. Ni känner er hotade”.

Jag försöker lätta upp stämningen och säger att jag tyckte hans örhänge, han fick för sig att skaffa sig när han fyllde 56, var ”läckert”. Stämningen lättades inte upp. Hon skakade överlägset på huvudet.

- Det var ett ironiskt örhänge.

Japp. Harrison var både en ”glimten-i-ögat”-man och född ironiker.

Något jag fullständigt missat.

Jag försökte förklara att jag tyckte han känns oinspirerad. Att han för längesen slutat tycka det var roligt att filma.

- Oinspirerad? Han läste ryska i ett halvår för att få rätt brytning. Det kallar jag inte oinspirerat Christopher.

Okej. Tycker ni att det här känns oinspirerat eller klockrent? Jag vet vad jag tycker.

Om det tog ett halvår att få fram denna brytning så är han inte bara träig och tråkig.

Det här blev en lång text om en trailer jag just sett med mannen i fråga.

Regissören (Roger Michell) som gjorde en av mina favoritfilmer Notting Hill, har snart premiär för romantiska komedin ”Morning Glory” (Svensk release i vinter). Gissa vem som spelar the leading man? En träig, okarismatisk och tråkig programledare?

Han Solo.

Kika och återkom om ni ser ”Ironi”, ”glimten i ögat”, eller ambition.

(Förlåt Linda. Är vi fortfarande vänner?)

Om ni har följt Onyanserat ett tag så vet ni att jag har en förkärlek för infografer. Här kommer en om Star Wars gjord av Ellie Koning

[Source: Online PhD]

Har du aldrig sett den numer klassiska Star Wars-trilogin och inte har lust att spendera sex timmar framför ögonförstöraren så har du nu chansen att klara av hela handlingen på två minuter. Det enda minuset, eller pluset det beror lite på hur man ser det, är att klippet är gjort med Lego-gubbar. Jag som gammal Star Wars-fanatiker måste tyvärr säga att de faktiskt får med  större delen av handlingen på två minuter. Tunna manus eller? En riktigt välgjord video hursomhelst.