Senaste Kommentarer

Top Commenters

Är girighet verkligen bra?

Inlägg av Alexander Kantsjö den 9 september 2010 i

Trailers

Det verkar som om trenden i Hollywood idag är återvinning och då menar jag inte den miljövänliga sorten. Uppföljare, adaptioner och remakes tycks vara den nya flugan. Om det beror på idétorka eller hoppet på ett redan köpstarkt varumärke vet jag inte, men det börjar bli en smula löjligt när man gräver upp gamla och nästan bortglömda filmpärlor för att göra uppföljare på dom. Vissa här på Onyanserat ser på det med förhoppning, ta en titt här. Själv är jag lite ambivalent, speciellt efter att ha sett trailern.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=rS0PJSKJoxw[/youtube]

Jag vill inte påstå att jag har någon direkt personlig nostalgi vad det gäller den första Wall Street det var en bra film men inte mycket mer, vilket kanske gör att trailern går mig en smula förlorad mig eftersom den spelar ganska mycket på just nostalgi till Michael Douglas karaktär Gordon Gecko från föregångaren. Aktiespekulationer, insidertrading och förskingring kändes kanske fräscht och intressant i yuppiesarnas 1987, men är det verkligen något som vi vill se idag? För mig är det ointressant och tråkigt. Har vi inte sett det här så många gånger förut; Ung hungrig snubbe söker sig till gammal inbiten räv för att få lektioner, det får åt skogen. En frånvarande far och hans ansträngda förhållande till sin skeptiska dotter. SNARK! Jag får ingen lust att se det igen trots möjlig nostalgifaktor.

Skrivet av Alexander Kantsjö

En cineastisk allätare som framförallt slukar genrefilm och Tv-serier. Tycker att Leonardo Di caprio är på tok för överskattad och har en förkärlek för udda karaktärer. Skriver manus och drömmer om att sätta genrefilm på den svenska filmkartan. Vattuman och en smula laktosintolerant.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Kopierar en kommentar som jag skrev på en annan filmblogg där vi diskuterade trailern.

    ”Största problemet med trailern för uppföljaren är att man inte lyckas fånga wall street känslan enda gången den gör det är när Gekko kvitterar ut telefonen vid utslussningen ifrån fängelset.

    Resten kändes mer som en typisk Romeo och Julia adaption med fokus på Shia och dottern. Probelemet var att Gordon Gekko inte ens kändes som den typiska arga pappan som vill skydda sin dotter. Känns som han blev tam av fängelset.

    Jag väntar nog på DVDn istället.”

    Känner fortfarande så och önskar att man hade fokuserat bara på Gekko i den nya filmen. Om hans anpassningsproblem och att han fått börja om ifrån början.

Fler onyanserade inlägg