Harry Potter – Sista trailern, ever!

Jag har aldrig läst en HP-bok, faktiskt inte ens övervägt att göra så heller. Jag har däremot sett alla filmer så vi har ett speciellt förhållande jag och Harry och många är de gånger då jag stilla undrat varför jag fortsätter att titta på serien för om sanningen skall fram så vet jag faktiskt inte vad det är som gör att jag gång på gång återvänder. Harry Potter är ett effektsökeri á la grande. Det tämligen mediokra skådespeleriet dränks i specialeffekter och bombastisk ljudsättning och skulle man skala bort ytan så är jag rätt övertygad om att innehållet skulle lukta ganska ruttet. Dock tycker jag precis som broder Kantsjö att filmerna har blivit bättre och bättre ju äldre pojkvaskern blivit, å andra sidan har också specialeffekterna blivit mäktigare och mäktigare och budgeten högre och högre, verkan och orsak? Det långdragna sökandet efter Voldemort har nu i alla fall kommit till ända, alla lösa trådar skall slutligen knytas ihop, saker skall ställas på sin spets och vi skall alla nå klimax. Det har blivit dags att köra den här episka sagan ända in i kaklet.

So here it is, the last trailer ever!

Fenomenet Harry Potter har under åren välförtjänt fått både ris och ros. Ros för att man fått TV-förslappade barn att börja läsa böcker igen och ris för att J.K. Rowling ganska ogenerat stulit lite väl mycket från tidigare fantasyalster och främst då Sagan om Ringen. Precis som hos nämnda inspirationskälla så går den komplicerade men i stort sett sömlösa intrigen som en röd tråd genom hela den långa historien framburen av ett antal skarpt karaktäriserade huvudfigurer, den onda världen utanför och alla mindre roller som på ett intrikat, levande och övertygande sätt vävs in och ut ur berättelsen. Därtill, även om många scener innehåller subtila moraliska diskussioner så är kampen mellan gott och ont i stort sett alltid svartvit.

"När det här är över så är det jag som bokar en tid hos frissan"

Så är då Harry Potter ett plagiat av Sagan om Ringen, riktad till den yngre publiken? Well, det är en diskussion som kommer att pågå till tidens ände på diverse nördforum men jag tycker nog faktiskt inte det. Trots många stora likheter som Dumbledore och Gandalf,  Harry och Frodo, Ron och Sam, Voldemort och Sauron, Horcruxes och Rings of Power, Death Eaters och Uruk-hai så är Harry Potter en mer karaktärsdriven berättelse i en ganska platt värld medan Sagan om Ringen är precis tvärtom. Det komplexa och flerdimensionella Middle-Earth är snarare det centrala fokusområdet och även om karaktärerna är viktiga för storyn så är det skildringen av just Middle-Earth och dess innehåll som får oss att häpna.

Efter den bittra finalförlusten i quidditch gick fansen bananas och hela stan är nu en krigszon"

Men nu har det alltså blivit dags att säga adjöken till Hogwarts, skicka lärarna och eleverna på ett evigt sommarlov, släppa ut ugglorna i det fria och inte minst, ta farväl av den unge Herr Potter himself. Under den sjunde och sista årskursen får Harry slutligen veta vad hans öde har i beredskap. Den oundvikliga sista striden mot Lord Voldemort är här och i kampen mellan välkammad trollkarlsnörd och näslöst freak så kan det som bekant bara finnas en vinnare.

"Expelliarmus, and I am outta here!"

Trailern är en ren uppvisning i svulstighet och man kan inte annat göra än att älska skiten! Det är mörkt, det är mäktigt och det är pompöst in absurdum. Se och lär trailer-regissörer, så här skall en slipsten dras! Inget krut har sparats och jag hoppas verkligen att det återspeglas i filmen och eftersom jag som sagt var inte läst boken så har jag heller ingen aning om hur äventyret slutar, vilket gör mig lycklig som en liten pojke på julaftons morgon.

Harry Potter and The Deathly Hallows – Part 2 har biopremiär 15:e juli

Här kan ni återuppleva broder Kantsjös eminenta recension av den första trailern http://onyanserat.se/trailer/harry-potter-deathly-hallows-part-2/

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Fler inlägg av Måns Lindman Maila Måns Lindman