Senaste Kommentarer

Top Commenters

Novellfilm: I rymden finns inga känslor

Inlägg av Leiyah Rose Lindén den 27 juli 2010 i

Film Trailers TV

Simon har asberger och blir lugn av rymden och andra runda saker.

Min bästa vän Mihailo, var helt uppe i korinter. I fyra timmar pladdrade han på som en skvallersjuk kärring om novellfilmen ”I rymden finns inga känslor”, sa att det lätt var det bästa han sett på länge. Och dessa ord kommer alltså från en man som hellre spelar ”Hitman” än tittar på TV. Klart jag blev nyfiken.

Bill Skarsgård spelar autisten Simon med sådan pricksäkerhet att det gör ont. Storebror Sam, spelad med underbar värme av Martin Wallström går även han genom bilden in i hjärtat. Regi- och manusteamet Andreas Öhman och Jonathan Sjöberg kan vara stolta.  Filmen känns äkta och är både rolig och sorglig och mycket vacker. Därtill är den jättefint filmad och klippt.

Jag gråter, jag skrattar, jag skäms, jag förfäras och jag fylls av en kärlek som nästan dränker mig. Sen gråter jag lite till. Och när filmen är slut är jag lyckligare än vad jag varit på länge.

Handling: Simon, 18 år har Aspergers Syndrom. Simon tycker om rymden, för i rymden ”finns inga känslor”. Rymden är oföränderlig, precis som Simon. Simon tycker om runda saker, runda saker gör Simon lugn. För att kunna fungera i vardagen kräver Simon ett fast schema med samma tider, samma matsedel och samma kläder; vecka efter vecka. Han bor med sin bror Sam som hjälper honom med allt och Sams flickvän Frida. Men när Frida gör slut och Sam hamnar i en depression vänds även Simons hela tillvaro upp och ned. Simon bestämmer sig då för at hitta en ny tjej till Sam, helt enligt vetenskapens alla regler. Sam är dock inte särskilt samarbetsvillig. Men Simon vägrar erkänna sig besegrad.

Det är en film om sociala motsättningar, syskonkärlek och att vara en logisk människa i en ologisk värld. Det är en film som berör mig djupare än någonting annat.

Ni behöver inte förstå den.
Men snälla, se den.

Novellfilmsversionen  finns tillgänglig via SVT-play t.o.m. fre 13 aug
Spelfilmsversionen har premiär den 3 september 2010.

Här kommer en trailer till den.
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=xW1lkjfCTgg[/youtube]

Skrivet av Leiyah Rose Lindén

Är ökänd för sin totala oförmåga att underordna sig sociala strukturer, men är i övrigt förtjusande. Student på Estetikprogrammet vid Södertörns Högskola där hon försöker få in lite mer hiphop. Föredrar dokumentärer men är ruskigt svag för independentfilm.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Du glömmer scenografin människa!!!

  • Givetvis, Förlåt. Den är också ljuvlig. Särskilt den lilla rymdtunnan där vår hjälte gömmer sig när världen blir för jobbig. Och jag gillar hjulet med små lappar på som håller reda på livet åt både Simon och Sam.

  • Älskade verkligen Novellfilmen! Jag har nog aldrig sett något så roligt, men samtidigt så sorligt. Det är en bra story med klockrena skådespelare. Ser verkligen fram emot långfilmen, mina förväntningar är höga. Väldigt höga!

  • Malin

    Skarsgård spelar den felfritt, kanon!

  • Lennart

    Något så osmakligt som att göra ett "komiskt drama" runt Aspbergers syndrom.Kom och hjälp mänskligheten.Var finns etiken hos denne "filmskapare".

  • @Lennart. Utveckla gärna. Vad var det specifikt du inte gillade med filmen?

  • Leiyah Rose Lind&eac

    @Lennart, jag tycker att den är ovanligt medmänsklig för att vara en svensk film. Jag finner det imponerande att man överhuvudtaget vågar göra en film om AS. Jag är mycket nyfiken på vad det är som gör dig så upprörd, så i likhet med måns ber jag om konkreta exempel på bristen på etik.

  • Furienna

    Jag ska tala om vad som är fel med den här filmen: Simon HAR INTE Aspergers syndrom, utan några okunniga filmskapares felaktiga bild av det.

  • @Furienna, vad du inte verkar ha förstått är att alla simons drag är förstärkta, det är vad som gör att den är en komedi och inte en dokumentär, den är avsedd att vara rolig. Så ja, hans karaktär är en smula vriden, men det är för att det SKA vara så. Jag är fullt medveten om att Asberg och andra former av autism är ett känsligt ämne att skämta om men om man inte kan skratta åt det som är jobbigt, vad ska man då kunna skratta åt?

Fler onyanserade inlägg