Senaste Kommentarer

Top Commenters

TV-klubben – Sherlock s.3, avsnitt 2

Inlägg av Ingrid Forsberg den 9 februari 2014 i

TV-Klubben

sherlock

Efter premiären av Sherlock säsong 3 skrev jag en recension här, och hade egentligen tänkt nöja mig med det. Men efter att ha sett avsnitt 2 kunde inte jag och Embla låta bli, vi gillar helt enkelt Sherlock för mycket för att inte diskutera varje avsnitt! Och som vanligt när det gäller tv-klubben är det SPOILERVARNING.

INGRID: Ett lite ovanligt Sherlock-avsnitt, eller hur? På flera sätt. Dels att det länge är lite oklart vad som egentligen är avsnittets huvuddeckargåta, dels att så mycket tid också läggs på annat. Vilket har resulterat i en del kritik från vissa, om att det var för mycket humor och typ Sherlock som agerade bröllopsplanerare och vek servetter istället för att lösa mordgåtor. Och att en full Sherlock = en fåning Sherlock. I beg to differ! Jag älskade att Sherlock tog med Watson ut på ”svensexa” som resulterade i total fylla, en väldigt rolig frågesportstund framför brasan på Baker Street, och en alkoholstinn brottplatsundersökning där Sherlocks slutsatser om saker och ting på brottsplatsen var något mer flummiga än vanligt (stol: ”sitty thing?”).

EMBLA: Ja, jag var nog en av de som i alla fall till en början vred lite på mig. Det svåra avsnitt 2. Fick lite vibbar av kollage-sjukan, som nästan alla serier lite hamnar i förr eller senare. Du, vet när folk sitter och ”minns” saker ur tidigare säsonger och man lyckas få till ett helt avsnitt utan att egentligen vare sig ha en story eller behöva filma särskilt mycket nytt. Men. Det är ju Sherlock. Så givetvis lyckas de knyta ihop allting och kamma hem handlingen i slutet. Klentrogna jag!

sherlockwatson

Kalkylerad fylla

INGRID: Den stora grejen i avsnittet är förstås att Watson och Mary ska gifta sig, och att Sherlock är bestman och därmed också ska hålla tal. Inte en ideal situation för honom kan man säga. Och jag vet att det är helt förutsägbart – men guud jag blev ändå tårögd när Sherlock höll sitt tal. Hur han blivit helt perplex när Watson bett honom vara bestman, eftersom han aldrig förväntat sig att bli någons bästa vän. Hur mycket Watson betyder för honom, och hur han faktiskt lyckades kommunicera detta på ett väldigt fint sätt, mitt i all den obekväma stämning som skapades när han stod och pratade inför gästerna.

EMBLA: Ja, du Ingrid. Jag vet inte om det är åldern eller genier bakom manusförfattandet, men jag satt som du och försökte vinka bort vätan i ögonen. Deras relation ÄR spännande och Sherlock är sjukt komplex. Och det är ju därför man älskar just den här skildringen av detektiven. Den amerikanska versionen där Lucy Liu spelar Watson är ju inte alls lika intressant – återigen vinner britterna och deras känsla för mörker.

INGRID: En tredje grej jag gillar mycket med Sherlock just nu: Mary. Jag älskar hur Watsons flickvän (fru) är en sån skön typ som gillar Sherlock trots att han är så konstig, och inte alls framställs som nåt hot mot vänskapen mellan Sherlock och Watson. Det är allt för jävla vanligt att ”flickvännen” framställs så som man gärna ville framställa Yoko Ono när det begav sig, att hon kommer och liksom förstör, och absolut inte kan vara kompis med mannens kompisar.

EMBLA: Vi kunde lika gärna skita i att skriva tillsammans, känner jag. Kommenterade nämligen exakt samma sak här hemma. För det första gillar jag att man inte kan placera henne i de vanliga mallarna: sexig men dum, smart men ful eller tjock och rolig. Eller vad det nu kan vara för epitet tjejer oftast får på film. Hon är liksom vanlig, smart och härlig!

Det fanns dock en sak som störde mig, Ingrid. Och jag spyr fram orden liksom GOLLUM eftersom jag hatar att behöva säga det. Men i första avsnittet kunde Sherlock magiskt avslöja att någon håller på att bli pappa, i detta visste han en massa saker om en man på festen som kvällens bordsdam kunde använda i jakten på en karl – men han kunde inte fatta hur en man kan dö i ett låst rum? Jag säger inte att mysteriet var enkelt, men nog var det Sherlock-enkelt, eller?

INGRID:  Hmm, där sätter du helt klart fingret på något. Jag reagerade också på det där att Sherlock visste att någons fru precis hade fått värkar. Men att vi tittare i alla fall inte fick någon förklaring till hur han kunde veta det. Han är ju ändå inte synsk, liksom! Nej, när Sherlock kommer fram till saker på de mest osannolika vis så vill jag i alla fall ha en förklaring som gör att jag tror att det är sannolikt att han kan veta det.

Sherlock säsong 3 avsnitt 2 finns på Svt Play

 

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg