Senaste Kommentarer

  • Olof on Assholes off screen

    Intressant ämne. Svårt att överblicka. Vill vi ha en nolltolerans, eller var sätter vi gränsen? Ett sätt att lösa problemet,...
    Posted 26 juli, 2017
  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

TV-klubben: Game of Thrones säsong 5 – Avsnitt 9

Inlägg av Måns Lindman den 14 juni 2015 i

TV-Klubben

got5-klubb

Vi närmar oss det oundvikliga slutet på säsong 5 och TV-klubben är med er hela vägen in i det berömda kaklet och i väntan på finalen så analyserar vi avsnitt 9 ”The Dance of Dragons” I vanlig ordning spoilas det friskt i texten nedan så har du inte kommit ikapp ännu slutar du att läsa exakt här.

Game of Thrones är inte någon dans på rosor. Vi har varit inne på detta tidigare. Det är en värld fylld av misär, våld, övergrepp och maktkamp. Som publik behöver man ibland få något positivt att ta med sig hem mellan avsnitten. Man behöver helt enkelt lite hopp för att orka med och efter fem säsonger av död och förtvivlan behöver vi få tro att något gott kommer att komma ur allt det onda, att världen inte enbart är dyster och faslig. Tyrion sätter fingret på det. ”There’s always been more than enough death in the world for my taste. I can do without it in my leisure time.” Han är klok, den gode Tyrion men frågan efter nio avsnitt är, kan det här verkligen sluta lyckligt för någon?

GoT 5_9_3

”Jaha Stannis, händer annars då din gamle träbock?” ”Äh, inget särskilt. Står här med frugan och kollar när ungen brinner.”

Visst, många av oss kanske säger att hela poängen med GoT är att skildra en dyster och faslig värld, det är helt enkelt där våra förväntningar ligger men nu börjar det väl ändå bli svårt att försvara serien. Jag menar, vi har varit förstående och hittat ursäkter för det mesta som sker i krigstider men att bränna ett barn på bål är svårsmält även om det faktiskt är helt rimligt inom ramarna för serien. Jag vill även belysa det faktum att denna del helt saknas i böckerna. Scenen där Shireen förgäves bad sina föräldrar att stoppa vansinnet var hjärtslitande. Att se Stannis och Selyse stå där och se sin dotter slukas av elden tills Selyse plötsligt insåg att hon var just det, deras dotter men då var det givetvis försent och tragedin var redan ett faktum.

Vaddå rimligt inom ramarna undrar ni kanske? Hur kan det vara rimligt att grilla en oskyldig liten flicka över öppen eld? Jo, med tanke på hur GoT har skildrat Stannis genom hela serien så är det faktiskt inte särskilt överraskande att han står bakom ett beslut som innebär att han tvingas offra sitt eget barn. Han har aldrig backat för ett svårt beslut, aldrig tvekat, aldrig dröjt med sina val. Han har helt enkelt varit en iskall och stenhård man, helt utan skrupler och därmed passar scenariot otäckt väl in i den värld David Benioff och DB Wiess har skapat. Vi skall heller inte glömma att karln redan har dödat en familjemedlem i Renly.

GoT 5_9_2

Alla som tyckte att det var skitfränt att Daenerys äntligen fick rida på en drakrygg räcker upp en hand!

Trots allt har vi alla våra gränser och jag kan tänka mig att liksom våldtäktsscenerna var detta droppen för vissa tittare. Det fanns garanterat ett antal personer där ute som bestämde sig för att nu räcker det! Frågan jag ställer mig är varför? Varför var Shireen tvungen att offras och vad betyder det för framtiden? Hur försvarar man en sådan handling? Nu är inte detta på något sätt unikt för GoT, historien är full av barnoffer, redan de gamla grekerna…  men allt handlar trots allt om hur man skildrar händelsen och varför den är tvungen att ske. GoT gillar att leka med våra förväntningar och den hymlar aldrig. Det finns helt enkelt inga hjältar eller vita riddare. Davos kunde inte rädda Shireen. Stannis rörde inte en min när hans dotter desperat ropade på hjälp innan lågorna långsamt slukade hennes späda kropp och Selyse kunde helt enkelt inte bryta genom muren av kroppar för att kunna rädda sin dotter i sista sekunden, en dotter hon både älskade och avskydde. Men om detta dåd nu faktiskt innebär att Stannis erövrar Winterfell i sista avsnittet, hur kommer det då att kännas?

Annars bjöds vi på ännu en obekväm vistelse på en av städernas bordeller där det visade sig att Meryn Trant inte bara var en mördare och våldsverkare utan även en slemmig pederast. Vilket givetvis höjde ett par ögonbryn några snäpp men inte heller var alltför oväntat. Det är väl helt enkelt så att det inte finns särskilt mycket som chockar mig längre. Man börjar bli lätt avtrubbad vid det här laget och det spelar egentligen ingen större roll vad som slängs in i leken. Gränsen mellan effektsökeri och laddad underhållning är på väg att suddas ut.

"Vi är överallt men det är inte ni, för ni är Westerosjävlar!"

”Vi är överallt men det är inte ni, för ni är Westerosjävlar!”

I övrigt var det ett avsnitt som tillhörde Daenerys och hennes kelgrisar när Sons of the Harpy plötsligt invaderade skådeplatsen där tappra män mötte sitt öde i den gladiatorliknande arenan. Det var en imponerande scen där man verkligen kunde ta på spänningen och hettan. När Dany, likt en Moder Teresa som hostar en MMA-fight klappade sina händer för att få slagskämparna att börja röra på dödköttet var det många känslor i omlopp. Där satt hon, helt omotiverad och stundtals äcklad och bestämde över liv och död till publikens ystra rop och innan allt brakade loss fick vi också avnjuta ännu en halshuggning samt en löjligt lojal Ser Jorah som vägrar att ge upp. Det kvittar om han blir utslängd och landsförvisad en gång i veckan, precis som en bumerang kommer han tillbaka till ursprungplatsen och mannen är oslagbar. Han gick i däck men han gick upp igen för han är hårdast utav hårda män. Från att ha varit uträknad och slagen reste han sig på nio och en halv för att slåss för sin Khaleesi ännu en gång. Det är lite romantiskt och nästan som en Harlekin-novell, ja men förutom att de inte ligger med varandra då.

Då bryter plötsligt läktarvåldet ut. Maskerade män kastar sig över intet ont anande barnfamiljer och dräper vanligt folk som bara är där för att se en tidig söndagsmatch tills de slutligen stormat planen. Dany är den primära måltavlan och Ser Jorah sträcker ut sin stora hand och erbjuder trygghet. Från ovan faller bengalerna och fördröjer matchen. Drogon gör storartad entré och avgör kampen när han bränner huliganerna till döds. Dany får smaka på Drogons förmodligen rätt risiga andedräkt innan hon kliver upp på drakryggen och rider iväg mot solnedgången och nästa avsnitt som dessutom är säsongsfinal och med tanke på hur de senaste avsnitten har levererat så är i alla fall jag sjukt sugen på att få se exakt hur storslaget det blir!

 

 

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg