Senaste Kommentarer

  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017
  • Therese Wåtz on Dr Who – Alla tiders doktor

    Ja, han är onekligen väldigt populär (med rätta). Jag ska ta en till titt på Baker, för han har fått...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

TV-Klubben: Game of Thrones säsong 6 – Avsnitt 10

Inlägg av Måns Lindman den 29 juni 2016 i

TV-Klubben

GOT Cover

Då var det dags för TV-Klubben att summera finalen av Game of Thrones, ”The Winds of Winter” Observera att detta är en recap och innehåller således ofantliga mängder spoilers.

”All good things must come to an end”

Ja så diktade han en sommar under 1300-talet, den gode Geoffrey Chaucer. Karln hade givetvis ingen aning om hur rätt han hade då. Den tragiska kärlekshistorien mellan Troilus och Criseyde och slaget om Troja var bara en vindpust när man jämför med de slag som utspelats och de skruvade relationsband som knutits under denna sjätte säsong av världens mest sedda TV-serie. Men nu är det slut. Det är slut på tårar, slut på död, slut på kärlek och slut på underliv. Men som med alla goda ting, kommer glädjen snart åter. Redan nästa år för att vara exakt så det gäller att hålla sig vid liv ett år till.

Efter utmattning behöver människokroppen tid till återhämtning, det är vetenskapligt bevisat sedan länge och inget de lärde tvista det minsta om. Man behöver helt enkelt ladda batterierna och göra sig redo för nya utmaningar och efter att ha skrivit TV-historia (Obs! Ej överdrift) med förra avsnittets i det närmsta absurt fulländade avslutning var det dags för kontemplation. Efter att det där smutsiga slagfältet successivt fyllts med lemlästade kroppar och släktträd begränsats ytterligare, efter att jättar stupat och ondskefulla krigsherrar fått sina ansikten uppätna av utsvultna hundar behövde vi en mjuk omstart. GoT vore inte världens just nu bästa serie om den inte förstod sådana basala behov så det fick vi.

GoT_6_10_2

Sparven på väg att bli rejält vingklippt

Under den här händelserika säsongen, som utan tvekan skriver in sig bland de bästa har man avlivat TJUGOTRE tongivande karaktärer och den stora finalen är förvisso ett av de mest brutala avsnitten på hela säsongen där ELVA av dessa dör men den börjar så otroligt vackert, bitterljuvt och sorgligt att tårkanalerna pulserar farligt nära bristningsgränsen. En magnifik öppningsscen på över 20 minuter som inte slutar förrän högste sparven sprängts i luften, Cersei har gjorts sig av med alla sina fiender och Tommen har hoppat ut genom fönstret. Nog för att han var en trist sate men han hade i alla fall lite heder i kroppen, till skillnad från, ja men typ alla andra? Nerven, tempot, musiken under de här minuterna. Om jag bara fick använda det där slitna ordet en enda gång till under resten av mitt liv så hade jag använt det här, för det här är verkligen episkt!

Kyrkoklockor som ringer in en förestående död. Cersei i sin svarta läderdräkt rustad för strid och en näst intill apatisk Tommen som ensam förväntas besegla sin egen moders öde. I bakgrunden, en delikat pianoslinga som långsamt eskalerar i takt med att blodsutgjutelsen börjar. En barnkör mässar olycksbådande precis när Pycelle brutalt knivmördas av ett gäng ungar i dunklet och i kyrksalen ovanför samlas en hel hög betydelsefulla karaktärer för att invänta det oundvikliga. Högste sparven, Lancel, Margaery och Ser Loras har inte en chans när Cerseis diaboliska fälla slår igen. BOOOM! I ett grönt inferno sprängs hela kyrkan och vips så var ännu fyra tunga namn för evigt förpassade till den överbefolkade minneslunden. Cerseis flin säger allt. Damn, hon är riktigt badass nu alltså!

GoT_6_10_7

Eller sprängas i småbitar om man så vill

Det finns dock ännu en person som måste dö.

I en fängelsehåla har hon fängslat Unella och det står wineboarding (waterboarding med vin) på agendan. Under tortyren bekänner Cersei sina synder, en efter en. Hon öppnar varenda dammlucka och berättar i detalj om hur hon njuter att att känna sin bror i sig, hur hon mördat och känt sig upprymd av att se sina fiender brinna. Det är gåshud på riktigt. Berget kommer in och Cersei lämnar rummet. Unella has left the buildning.

Tommen förstår vad som kommer att drabba honom och hans fru är ändå död så varför dra ut på lidandet? Han tar av sig kungakronan och hoppar mot en säker död och ännu en regent har kastat in handduken.

Så här är det ju. Alla som har hängt med från början visste egentligen att detta skulle ske. Visst, vi kanske inte trodde på spådomen men faktum är att Melisandre kastade en förbannelse över de tre kungarna och alla är nu döda. Joffrey, Robb och Renly och förra säsongen fick vi genom Cerseis flashback vetskap om tre barn som skulle förgöras, var Tommen ett av dem? Btw, Cersei hittar Tommens livlösa kropp och gör vad varje öm moder skulle göra, hon bränner skiten.

GoT_6_10_3

Tack Tommen, för kort och trogen tjänst

Någon annan som har blivit riktigt jävla badass är Arya Stark. Efter att äntligen ha lämnat det där trista hänget med blindkäppar och grejer är hon nu creepy as fuck. Hon klär ut sig till oigenkännlighet och nästlar sig in hos Walder Frey, en inte helt soft snubbe som bekant men frågan är om någon förtjänar hans öde. Eller ja, själva döden var förmodligen en befrielse men vägen dit, den är brutal även med GoT-mått mätt. Mätt var ordet, han får av Arya veta att han precis ätit sina barn. På något sätt har hon slaktat hans söner och bakat in dem i brödet. Sug på den tanken ett tag!

Vi hoppar direkt till den stora twisten. I en sådan där träddröm, en ung Ned Stark hittar sin syster i en blodpöl. Hon viskar något ohörbart och kameran zoomar in en baby som visar sig vara… fucking Jon Snow! Frågan skaver åter. Vem är farsan?! Uppenbarligen inte Ned i alla fall. Som vanligt har man ingen aning om något och det är lika befriande som påfrestande. Dock har ju redan väldigt tidiga spekulationer pekat på att han skulle vara hälften Stark/hälften Targaryen och då var väl det ryktet mer eller mindre bekräftat.

GoT_6_10_4

Halv åtta hos mig; Hannibal Lecter-specialen

 

Och i Winterfell får Melisandre äntligen stå till svars för sina dåd. Hon får ensam bära hundhuvudet för Shireens död och Davos är rasande och vill se henne hänga för sina synder. Det är dock hot som inte biter på henne det minsta. Hon låter meddela att hon varit redo länge nu. De kompromissar och skickar iväg henne på en häst med löfte om att aldrig visa sig bland folk igen. Gott så.

Winter is coming! Det har tjatats om det ett par säsonger nu men nu är det på riktigt. Alltså, det innebär inte att Podrick plötsligt börjar göra snöänglar och Brienne bygger en snögubbe men duon får det riktigt kämpigt ute i skogen nu. De andas typ is.

Under tiden anländer Jamie till King’s Landing precis i tid när Cersei tar plats i Järntronen, stämningen i salen är så där. Och så gick det med mitt förhandstips på Dany. Dany är dock rejält upptagen med sina drakar och att dumpa Daario. Han kan inte följa med som loverboy. Hur skulle det se ut? Efteråt verkar hon dock rejält heartbroken och Tyrion kan inte låta bli att subtilgotta sig lite i hennes misär men han blir ändå hennes riktiga BFF nu.

GoT_6_10_5

Mot sjunde säsongen!

I sista scenen lättar hon ankar och seglar mot Westeros i en vansinnigt vacker scen som slutar med att hon drömskt stirrar ut över det öppna havet medan drakarna cirklar över skeppen. Dany’s coming home.

Också i dessa avsnitt: Vuxna män blir satta på plats av århundradets hårdaste 10-åring, Lady Olenna hånar sandormar och Sansa Stark friendzonar Littlefinger, igen!

Den sjätte säsongen har bjudit på tre av seriens i särklass bästa avsnitt. The Door, Battle of the Bastards och The Winds of Winter. Den har, precis som alla tidigare säsonger haft ett par mindre lyckade avsnitt men i det stora hela har det varit en fantastisk upplevelse och nu väntar en lång abstinenstyngd period tills nästa säsong tar vid. Tack för att ni har varit med, det har varit en ära och ett nöje!

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg