Senaste Kommentarer

Top Commenters

TV-Klubben: Halt and Catch Fire del 3 & 4

Inlägg av Ingrid Forsberg den 28 juni 2014 i

TV-Klubben

halt

På grund av midsommar och annat avhandlas två avsnitt i denna veckas TV-Klubb. Nu snackar vi avsnitt 3 och 4 av Halt and Catch Fire, och som vanligt är det SPOILERVARNING.

INGRID:  Förra gången vi skrev i TV-klubben var jag inte jättepeppad, men nu har jag fastnat desto mer. Särskilt efter det senaste avsnittet, avsnitt 4, där Gordons fru Donna verkligen fick visa att hennes kompetens går långt över de arbetsuppgifter hon får på sitt (sekreterar-aktiga?) jobb.  När man tror att koden som Cameron arbetar med har försvunnit helt, efter att en städare dragit ut en sladd och kört igång en dammsugare, blir det panik och Gordon kallar in sin fru. Eftersom hon helt enkelt är mer expert på att återskapa filer än alla anställda på Cardiff Electronics. Här har vi en kvinna som får ta hela ansvaret hemma i hushållet, och samtidigt verkar vara en minst lika grym dataingenjör som sin man som får göra karriär. Anställ Donna på Cardiff Electronics! Det måste ju bli så, eller vad tror ni?

Efter första avsnittet skrev jag att jag gillade karaktären Cameron, men hon är ju bara likadan hela tiden? Obstinat och anti, och skildrat på ett förutsägbart sätt, utan att man får lära känna henne. Där måste det verkligen hända nåt tycker jag. Joe McMillan är ju nåt slags enigma, och fortfarande har man inte fattat vad som är grejen med honom, men nu har jag ändå börjar hatgilla honom på nåt sätt. Han har förfört en förmodad investerares yngre pojkvän, och iscensatt en datorkrasch för att få uppmärksamhet från media (vilket ju medförde panik och många timmars krisarbete), vad ska han göra härnäst? Problemet är att det inte ens går att gissa vad han ska göra härnäst, för ingenting antyds ens, vilket väl inte är så bra berättande.

Det är nåt märkligt med den här serien, som jag inte riktigt blir klok på. Det är något med takten och tonen, det saknas en slags energi som gör att jag ska bli riktigt fast. Och lämnar inte musikläggningen lite att önska? Det är ju åttiotal och hade kunnat bli ett fantastiskt soundtrack, men nu slängs det mest in nån låt här och där. Samtidigt blir jag mer och mer fascinerad av McMillan, och nu också Donna, så suget att fortsätta kolla har helt klart ökat.

MÅNS: Det är onekligen imponerande att skapa bra tv-drama kring att återskapa kod. Och det var spännande och lite oväntat att McMillan faktiskt hade iscensatt hela grejen för att skapa publicitet. Han är fortfarande en fullständigt vedervärdig karaktär, och blir alltmer fascinerande för varje avsnitt som går.

Jag har samma problem som du Ingrid gällande Cameron. Det var någon som kallade hennes personlighet ”Manic Pixel Girl”, vilket jag tycker är rätt träffande. Hennes truliga personlighet känns väldigt endimensionell och jag hoppas att manusförfattarna inte tröttnade på henne lika snabbt som jag gjorde.

En sak börjar bli tydlig nu, och det är vilken roll Texas spelar. Eller kanske snarare Texas-andan. Gamla pengar i form av den vulgära damen som drog sig ur investeringen, Cardiff-ägarens maktspel via marionetten som formellt fattar alla ekonomiska beslut, men som innerst inne vet att han bara är en bricka som är där på McMillans nåder. Det kanske är en schablonbild av södern men jag gillar det.

EMBLA: Jag vet att vi har pratat tidigare om hur mycket tålamod man har med serier man själv har köpt för dyra pengar. Dem kan man nästan se klart, även om de känns sådär, bara för att det finns ett hopp om att det ska vända. Jag tror inte att jag skulle ha orkat med Halt and Catch Fire ens om jag ägt den på Blu-Ray, i specialutgåva, med medföljande frändesignad kartong och tisha. Jag märker redan tio minuter in i tredje avsnittet att jag är uttråkad – lite som när man gick i skolan och tvingades se en svartvit film om något gammalt krig.

Jag håller med om att den här serien skulle kunna vara så mycket MER. Alla serier som utspelas i dåtid har ju för det första en enorm potential att skapa nostalgi och retro-känsla. Kläder, musik, bilar – allt sånt kan få mig att kolla på saker jag egentligen inte tycker är superkul för att det har ett eget värde. Det har man ju helt missat här. Även en handling som kanske på pappret känns blek kan ju bäras av att man är intresserad av karaktärerna – tänk till exempel hur kass True Detective skulle kunnat vara om man kände för dem som man känner för McMillan? Men här känns det ju inte ens som man har försökt vara något mer och missat målet. Nej, det här är en serie jag inte kommer in i och som första quitter nånsin i tv-klubben ger jag upp i vad som inte ens är halvtid. Livet är för kort för serier man inte gillar och det här är en serie som redan fått för mycket av min tid. Sorry, kompisar. Ni får klara er själva.

Halt and Catch Fire visas på C More Series med två dagars eftersläpning från USA. Serien läggs även upp på C More Play och Filmnet.

 

 

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg