Senaste Kommentarer

Top Commenters

TV-klubben: Mr. Robot säsong 1 – Avsnitt 1

Inlägg av Måns Lindman den 19 september 2015 i

TV-Klubben

MrR1

Är det något man kan vara helt säker på så är det att när en favoritserie har uppehåll kommer det alltid en ny. Det tog sin lilla tid men nu har hyllade Mr. Robot äntligen kommit till vårt avlägsna land och TV-klubben kan givetvis inte bara sitta stilla och titta på när en av tidernas bäst rankade TV-upplevelser rullar på. Vi måste in där och gräva på djupet. Vrida och vända på varenda liten detalj och vi vill givetvis även höra era intryck. Yes! Det har blivit dags för oss att hårdbevaka Mr. Robot och som vanligt kommer det att spoilas som om det inte fanns en morgondag. Välkomna!

Lindman: Jag tillhör den där ivriga suktande skaran som inte riktigt kunde hålla mig utan såg serien innan den nu plockats upp av SVT och min dödssynd är därmed avund. Jag avundas alla er, ni som har den här upplevelsen kvar. Att kunna kasta sig ut i etern och förbehållningslöst kunna ta Mr. Robot till sitt hjärta och göra varje fredag till en SUPERFREDAG! Första avsnittet sätter tonen direkt. Jag kan, hands down, inte erinra mig att jag sett en bättre pilot, någonsin!

Eduardo: Så sant som det är sagt! Jag fick upp ögonen för serien via andra redaktionsmedlemmar som sa just det du är inne på Lindman – den bästa piloten någonsin. Självfallet var jag skeptisk men efter att ha sett om avsnittet några gånger nu så är det väl bara att hålla med – det första avsnittet är inget annat är ren njutning. Men till avsnittet och vad som är så grymt! Vi möter Elliot (Rami Malek) som jobbar som IT-säkerhetstekniker för säkerhetsförtaget Allsafe som i sin tur jobbar med att skydda globala företag mot olika typer av IT-attacker. Elliot, som jag tror vi kan kalla något över det normalbegåvade(?) lider av en skepsis mot egentligen hela världen (idioter, orättvisor, globala företag m.m). Det är inte på Flashbacknivån dock utan ett ganska sunt ifrågasättande. På kvällarna jobbar han mot dessa – sätta dit pedofiler som gömmer sig bakom Thornätverk eller hjälpa sina vänner – dock med en ständig ångest över att inte kunna hjälpa alla och ovanpå allt detta – en stark känsla av ensamhet. Hu tolkar ni Elliot? Är han likeable?

Ingrid: Det tycker jag han är. Hittills i alla fall, jag har ju bara sett det här avsnittet…  Det är ju knappast så att mina främsta sympatier ligger hos någon av de andra karaktärerna i första avsnittet, utan det är ju Elliot jag känner för, trots att han i stort sett övervakar och spionerar på alla i sin närhet. Man har hela tiden hans röst (tankarna i hans huvud) som berättar och kommenterar det som sker, och scenen när han berättar hur oerhört ensam han är, när han sitter i ett hörn i sitt rum i en hulkande gråtattack, det var så hjärtskärande.

En del av Elliots allmänna skepsis mot hela samhället är väl också att han misstänker att han är förföljd och övervakad, och ser (eller ”ser”?) svartklädda mystiska män här och var, och när man samtidigt hela tiden hör hans röst/tankar, där han själv inte alltid är säker på vad som är på riktigt eller inte så blir det ju extra spännande alltså. Och den speciella stämningen, med den rätt suggestiva elektroniska musiken, förstärker känslan av paranoia.

Lindman: Ja men visst är det så. Det här är ju både spännande och riktigt jävla smart och jag kan inte undgå att känna härliga vibbar av både Dexter (när serien levererade på toppnivå) och Fight Club. Elliot är så underbart misantropisk att jag bara sitter och njuter men samtidigt är det hans bräcklighet, precis som du nämner Ingo. Hur han ser på mänsklig interaktion och beröring, han hatar det! Och hans totala förakt inför det sociala nätverket, både IRL och virtuellt, det talar till mig med en ljuv stämma. ”Fuck society!” ”I fucking hate Facebook!” Konglomerat och onda människor som måste skyddas av honom och det är väl här jag känner kopplingen till Dexter. Anonym, socialt missanpassad hämnare som genom sin, skall vi kalla det överintelligens?, och att vara outstanding på sitt arbete kan slå ner på väl utvalda gärningsmän och se till att de får betala, dyrt. Nu har ju Elliot inte dödat någon men visst behövde cybergenren det här? I en mediavärld där hackers i åratal har framställts som Tokpiercade, techno-rave-underground-nihilister utan känslor och blårosa hår som sitter i ett berg av Jolt Cola och pizzakartonger och snackar i trådlösa headset har Mr. Robot lyckats göra hacking mänskligt.

Annars var det väl egentligen det vanliga. Rika människor som skor sig på de fattiga genom ett ständigt maktmissbruk och härskartekniker men det spelar inte så stor roll att vi har sett det förr för redan i första avsnittet kan jag konstatera att Mr. Robot inte är ditt vardagliga hackerdrama. Det är så mycket mer. Och precis som ni nämnt. Vem pratar han egentligen med? Är det oss, sig själv? En annan personlighet (hej Fight Club!) Man vet inte och att han hanterar sitt utanförskap genom terapi och att snorta morfin gör inte det hela enklare. Vem är Elliot? Fan vet men när han shit-bashade sin barndomsvän Angelas sliskiga snubbe som fjäskande försökte bonda genom att proklamera att han är ett fan av Josh Groban, Bush, Maroon 5 och Transformers ville jag bara high-fiva TV:n!

asdasd

Ryggsäckens återtåg!

Eduardo: Ja men exakt – den nyanserade bild av hackern (eller vad man nu ska kalla det) blir ju extra bra när man bitvis kan relatera till hans hat eller kanske snarare avsmak för dumhet, enkelhet och svenssonlivet. Eller han vet ju om att hans vänner (eller vän – Angela) lever det och accepterar det men han letar ju efter en större mening med det hela.

Anyhow – företaget E corp (Evil Corp) blir utsatta för en DDoS-attack och säkerhetsföretaget Allsafe skickar ut Elliot att lösa det och några vändor senare sitter han i deras serverpark och hittar den infekterade servern med ett meddelande om att han bör låta den ligga kvar – vilket han gör. Företaget blir glada, i tron om att allt är löst, och Elliot tackas. Sen visar det sig att hans paranoia inte vart helt omotiverad då han träffar en kille som följt efter honom ett tag på Tunnelbanan, och som kallar sig Mr Robot (Christian Slater). Han följer med honom till en övergiven lokal och hittar en grupp människor som visar sig vara ansvariga för att ha infekterat servern. Samtidigt så är ju Evil Corp inte helt borttrollade utan en av cheferna Tyrell (Martin Wallström) har ju noterat att Elliot är något speciellt – men även att Elliot fipplade med mapparna på utvärderingsmötet efter attacken. Vad var det i den andra mappen som han bytte bort efter att Angela blivit uttagen ur mötet? Att han valde den andra mappen var ju något han valde för att dom pissade på hans barndomskompis – ett val av straff typ. Ellliot har ju även en respekt för Tyrell efter att dom hälsat på varandra och Tyrell sagt att han körde Linux när han brukade programmera – det vill säga han har någon slags kunskap inom IT vilket dom andra bossarna saknar. Men utan tvekan fortfarande en av the bad guys – kanske ännu mer ond?

Så nu har Elliot hittat något större  genom Mr Robot och hans gäng – en slags mening med att slåss mot företaget han ska skydda samtidigt som han skyddar dom som står honom nära mot sånt han bedömer vara skadligt. Även om han tar lagen i egna händer så är det ju inga större moraliska betänkligheter som dykt upp men det kommer nog. I slutet så blir ju alla Elliots fördomar bekräftade i en snygg scen där Tyrell välkomnar Elliot upp till Evil Corps huvudkontor – är han upptäckt, eller varför är han där nu? Hur mycket vet Tyrell egentligen?

Ingrid: Verkligen en snygg scen, där Elliot står på Times Square omgiven av tv-skärmar som visar nyheten om att E Corps chef åkt fast för inblandning i DDoS-attecken, vilket ju sker på grund av att Elliot mixtrade med ip-numren på uppdrag av Mr Robot. Han känner ett lyckorus över att ”det är nu det börjar” och han är en del av det, och han lyfter sin armar i en segergest – för att sekunden senare dras in i en mörk bil av män, som man vid en första anblick kan tro är någon form av poliser/agenter, men som då alltså i själva verket för honom till det här stora mötesrummet fullt av kostymklädda män, och där Tyrells välkammade uppenbarelse tornar upp sig i mitten. Mycket mäktigt slut på avsnittet.

dsada

Välkommen till klubben

Lindman: Härligt att du nämner scenografin. Jag gillar verkligen den mörka och dystra looken som omger hela avsnittet, där min estetiska höjdpunkt ändå ligger i pariserhjulet där Mr. Robot och Elliot smider sina planer att störta världsekonomin. Grymt snyggt med den där övergivna nöjesparken som möjligen också fungerar som någon sorts symbolik kring omstart. Och det var väl också så jag kände efter piloten av Mr. Robot. Omstartad. Äntligen en serie där den nya digitala plattformen, skönt korsbefruktad av radikalism och introvert excentricitet får stå i fokus utan att förlöjligas i någon stereotyp låtsasvärld med datanördar som fortfarande bor hemma hos morsan.

Eduardo: Gillade den scenen på Times square med – sätter liksom allt i perspektiv när det rullar förbi i bakgrunden. Samtidigt som Elliot är glad att det börjar så blir han rädd när han förs till kontoret där han börjar ta in på vilken nivå det faktiskt är – även om han visste om det i sin fantasi tidigare. Vi får se om man lyckas hålla kvar auran från första avsnittet eller om serien med tiden tappar bort sig men det kunde knappast startat bättre – betygen på sajter över hela världen ljög inte – det var ett jävla bra första avsnitt.

Mr Robot visas på Svt fredagar kl 22

 

 

 

 

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg