Senaste Kommentarer

Top Commenters

TV-Klubben: True Detective säsong 2 avsnitt 2

Inlägg av Emil Viksell den 30 juni 2015 i

TV-Klubben

true detective

Så var det dags för avsnitt två i årets förmodligen mest efterlängtade serie True Detective. Idag är det Ingrid, Embla och Emil som har kikat och dissekerar handlingen. Eh och jo: Spoiler alert.

EMBLA: Jag var ju ganska sval efter första avsnittet, men inget kan ju göra sådana under som en sänkt förväntan, eller hur? Det ganska stora persongalleriet börjar komma närmare och vi fick lära känna karaktärerna lite mer. Eller nja, jag rättar mig själv: vi fick veta mer om hur de hänger ihop. Karaktärerna känns fortfarande ganska enkla att genomskåda, eller vad tycker ni, Ingrid och Emil?

EMIL: Japp, det är enkla, bistra noir-karaktärer. Men jag tycker egentligen inte att det är något problem. Man måste helt enkelt köpa premisserna, annars framstår hela grejen som ytterst banal. Här är folk korrupta, pessimistiska och bär på skit som de ”don’t want to talk about”. Annars ett avsnitt med den där typiska True Detective-lunken. Fram till det omskakande slutet, WTF!?

INGRID: Exakt, WTF? Ray Velcoro blev skjuten av en person i fågelhuvud! Helt klart oroväckande… Hur var det nu, man såg det där fågelhuvudet ligga på sätet bredvid Casperes döda kropp när han kördes omkring i bil i första avsnittet va? Det lutar ju åt att det ligger något i det som Ani Bezzerides sa till Velcoro, att det är något sjukare som ligger bakom Casperes död än bara nån hallick-utpressning eller liknande.

Som du sa Embla, man får veta mer om hur karaktärerna hänger ihop i det här avsnittet – och de ska inte bara utreda själva mordet, utan också typ varandra? Hängde inte exakt med på det där.

True Detective 1

Vi möts vid en sån där klassisk L.A.-bro.

EMBLA: Jamen, det är spåret med fågelmasken jag hoppas kan balla ur fullkomligt! Kanske kan det bli en omvänd säsong 1, som började bra och slutade nja – här börjar det som du säger Emil, ganska banalt om man så vill, men kanske tar sig! Känns otroligt surrealistiskt mitt i allt vi-har-sett-det-förr. Jag fattar inte riktigt vad du menade med reda ut varann, Ingrid? Tänkte du att de kommer varann nära och löser varandras uppfuckade pussel? För det är ju inte folk man vill hålla i när det blåser vi pratar om direkt.

INGRID: Nej, jag menar att både Woodrugh och Bezzerides fick order från sina överordnade om att förutom mordet också hålla koll på polisens eget arbete på något sätt! Bezzerides skulle specifikt hålla koll på Velcoro, som ryktades vara korrumperad. Typ så!

EMBLA: Aha. För annars fick man ju känslan av att de kommer bli viktiga för varann också eller var det bara jag? Maffiagrejen känns rätt trött tycker jag, är det nån mer som håller med?

EMIL: Hihi, ”hålla i när det blåser”, paxar Velcoro! I övrigt: Va fan! Ska Velcoro göra en tidig Ned Stark? Är detta det nya nu i TV-serier, efter Game of Thrones? Ta död på alla. Hoppas att det bara är hans ballar som ryker. Får lite massmördarvibbar av Woodrugh, och Bezzerides har varit ganska tråkig än så länge – även om det viftades med ”spännande sex” i hennes karaktärintroduktion i första avsnittet. Dör Velcoro så lägger jag ned! Nä, det gör jag väl inte… men dör Velcoro så VILL jag lägga ned.

Gillar ändå maffiagrejen. Tycker det känns Chinatown (1974). Och, ja, inser att 1974 är längesedan och att det snurrat en hel del maffia sedan dess… Vad ska jag säga… tröttnar aldrig.

True Detective 2

INGRID: Nämen Velcoro kan ju inte dö nu, snacka antiklimax om Colin Farrells maffiga musch bara skulle få två avsnitt på sig liksom!

Både gillar och är lite trött på maffiagrejen. Det är som du skrev Emil, att en får köpa premissen, annars blir allt lite sådär. Är det nåt jag i och för sig är jäkligt trött på är det väl skådeplatsen ”strippklubb där kriminella snubbar har möten medan halvnakna kvinnor åmar sig i bakgrunden” , och det hör ju till maffiagrejen. Den hade man gärna sluppit.

Bezzerides hade ju inte bara ”spännande sex” i första avsnittet, nu kollar hon på porr också! Och säga vad man vill om det, det ser man ju ändå ALDRIG att kvinnor gör på film/tv. Håller med om Woodrugh, han har nåt som ligger och trycker inombords. Vad hände egentligen när han var i armén? Ett säkerhetsbolag som hette typ Black Mountain nämndes – det måste ju va menat att anspela på det verkliga Blackwater, säkerhetsföretaget som fått mycket kritik för oprovocerat våld mot civila i Irakkriget.

EMIL: Sant, sant, med porren. Trodde hon höll på med någon research först… eller trodde det hela tiden, till nu. Måste koncentrera mig mer känner jag, när jag ser på tv.

EMBLA: Jag har inte ens tänkt tanken att Velcoro skulle dö på riktigt, men ni har rätt i att det är nya tider nu. Usch, vad tråkigt i så fall!

I övrigt håller jag med Emil om att det är lätt att tankarna börjar flyga. I vanliga fall brukar det för mig vara tecken på att jag tycker det är dåligt och till viss del har inte serien fångat mig än. Men resten beror nog på att det är lite många trådar än så länge. Man är lite avsläppt mitt i ett kaos.

True Detective 7

Neeeeeeeeeeeeeeeej.

INGRID: Ja, verkligen! Och extra mycket med allt det här med korruptionen, affärsplaner, pengar, vilka polisinstanser som har hand om vad och så vidare, allt det där hänger jag verkligen inte med på än. Men det gör inte så mycket, vill mest veta mer!

Förresten – var det inte väldigt roligt när Velcoro sa till Bezzerides att han ”stöder feminismen”. Kändes som en otippad replik på nåt sätt.

EMIL: Jopp, undrar om det var Pizzolatos svar på all kritik? Lite… tamt måste jag säga, haha. Måste säga att jag zonar ut till all rörlig bild nu för tiden. Mitt ”attention span” är så här litet (*måttar några millimeter mellan tummen och pekfingret*). Men jag gillade ändå avsnittet. Bland annat Franks monolog inledningsvis. Mer sådana där tunga monologer säger jag. Det är ju grejen med serien. Deppiga lirare som filosoferar kring tillvaron. Snyggt också när fuktfläckarna i taket övergick till mordoffrets utbrända ögon.

EMBLA: Håller med dig Ingrid, det är helt ok att zooma ut lite, det blir liksom ändå spännande att se. Och förhoppningsvis blir den där maffia/korruptions-historien som bad medicine om man fortsätter kolla för de lite enklare delarnas skull. För mig är det fågelhuvudet som sagt men också Velcoros hämnd på frun och hur det ska gå med sonen som han ju inte får träffa nu efter, eh, incidenten på gräsmattan. Än så länge inte superdragen till Franks öden och äventyr, vilket jag hoppas bli.

Och ja. En klen insats för feminismen om det var det han menade. (*Kupar handen runt munnen och buar.*)

True Detective säsong 2 visas på HBO Nordic. Nya avsnitt kommer varje måndag kl 03.

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Lindman1

    Jag önskar att jag kunde vara lika positiv till det här debaclet som ni är. Visst, ni är inte helt nöjda men ändå hoppfulla och ser med tillförsikt framåt. För mig är TD säsong två, efter två sedda avsnitt snudd på årets största besvikelse. Ser jag den som en fristående säsong så är det ”bara” en riktigt krystad historia, helt utan driv och skulle jag, gud förbjude jämföra den med första säsongen så saknar jag precis allt. Jag vet att man aldrig skall jämföra, varken TV-serier eller i nya förhållanden, det är helt nya förutsättningar och man börjar om på ruta ett men eftersom serien trots allt fortfarande delar samma titel är det oundvikligt och skillnaden är brutal.

    Då sögs jag direkt in i den makabra mordgåtan i den dammiga amerikanska södern, en nagelbitare som drevs framåt med en
    fängslande duo som levererade över varje förväntan och en melankolisk
    men ändlöst vacker dialog som fick mig att drömma våta drömmar om
    evangelistisk nihilism och som gjorde min längtan efter ett nytt avsnitt lika
    obekväm som Jesu vandring längs Golgata. Mångbottnade karaktärer med en trovärdig backstory och en intelligent och intressant dialog med ett hårt men ändå vänskapligt trätande gjorde att jag kände mig hemma och levde mig in i serien. Den kändes äkta och jag brydde mig verkligen om karaktärerna och i exakt 440 minuter var mitt liv verkligen fulländat. Det var 440 minuter av pur
    perfektion och just där och då fanns det ingen värld utanför, då fanns
    bara True Detective. Det magnifika introt som förenade
    gotisk honky tonk och satans verk. Allt andades David Fincher och så den där fullständigt vidriga och
    påfrestande känslan av att något obeskrivligt ondsint väntar bakom varje
    hörn.

    Den här säsongen har ett precis lika magnifikt intro men sedan är det slut på lovorden från min sida, än så länge i alla fall. Hoppet är som bekant det sista som överger en men det ser inte ljust ut för TD, som numera står för True Dullness. Lika mörkt som sceneriet faktiskt, där någon artsy sälle tydligen bestämt sig för att lägga Instagramfiltret Lo-Fi över hela produktionen så att det blir så noir att alla andra filmer som en gång i tiden varit noir aldrig mer kan kalla sig noir. Så jävla noir är det. Det är en Max Payne med Kubrik-komplex på nedåttjack. Missförstå mig rätt nu, jag omfamnar gärna mörkret men kom igen, det här känns nästan som en parodi på noirfilmer och jag vet inte hur många gånger jag tänkt GTA. Man driver med hela genren och det enda som saknas är sportbilarna men å andra sidan har vi den där emotionellt och oändligt trista och trasiga emo-snuten som kör hoj i trehundra knyck längs mörka vägar. Annars finns allt annat där. Strippklubbar, sketchade maffiosos, korrumption och diverse sidouppdrag, jag har i princip redan glömt bort att ett mord har begåtts. Fan, till och med namnen är ju varianter från GTA V.

    Skådespeleriet då. Vad hände där? ”Har du bekymmersrynka och gamnacke?” ”Bra, då kan du börja!” Ni har redan beskrivit problematiken kring McAdams karaktär och jag håller med till fullo men framför allt kan jag verkligen inte sluta fundera på exakt hur mycket tacksamhetsskuld Nic Pizzolatto måste ha stått i för att casta Vince Vaughn. Har Vince räddat hans liv någon gång i tiden eller vad är det frågan om? Inlägget är redan alldeles för långt men jag skulle kunna ägna en hel kolumn åt Vaugns ömsom över, ömsom underspel. Scenen där han ligger i sängen och skall berätta om sin hemska barndomsupplevelse fick mig att brista ut i skratt, vilket förmodligen inte var tanken. Allså, karln beter ser ju som en PRAO på jobbet. Han ser ju helt vilsen ut och då skall han ändå föreställa en skräckinjagande boss med pondus. Jo tjena. Ta en titt på Vincent D’ Onforio i Daredevil eller Idris Elba i The Wire som båda spelar liknande roller. Att Colin Farrell blev filmstjärna är ett mysterium vigt Mulder & Scully. Allt han tar vid blir ju bajs. Han var fenomenal i Tigerland en gång i tiden, ungefär när Dracula var pojk men så var det ju det här med att leva på gamla meriter då. Att Colin försöker stenhårt med att vara Rusty Cole, det är övertydligt men det går verkligen inget vidare då han inte har samma självsäkra kroppspråk, pondus eller utstrålning som McConaughey och den lilla dialog han ändå har resulterar i insikter som ”utan flugor kan man inte flugfiska” REALLY? Han bara är där, som en brun manchesterkavaj utan innehåll och det finns ingenting som får mig att bry mig det minsta om huruvida han dör nu eller inte. Och det är väl det som är det största problemet så här i början av säsongen. Det händer viktiga saker hela tiden men det finns inget djup, ingen botten, ingen story att berätta. Jag sitter där och jag hör en massa ord och jag ser en massa bilder men jag känner absolut ingenting.

Fler onyanserade inlägg