Senaste Kommentarer

Top Commenters

Alcatraz – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 25 januari 2012 i

Recensioner TV

1963 stängdes den fruktade fängelseön Alcatraz ner och alla fångar på ön transporterades till andra fängelser på fastlandet. Det är den officiella storyn men i J.J. Abrams nya TV-serie Alcatraz är det inte alls vad som hände…

Serien börjar med att två väktare anländer till ön mitt i natten för att gå på sina respektive skift men de känner direkt att något är fel. Det visar sig snart att hela ön är tom. 300 fångar och 40 väktare har gått upp i rök. Detta ger givetvis serien en fantastisk öppning för det är klart att man sitter där som ett frågetecken och undrar hur detta kan ha gått till. Hur försvinner över 300 människor spårlöst från världens mest välbevakade, otillgängliga och flyktsäkra fängelse?

Alcatraz (ö)kända huvudrollsinnehavare

50 år senare, d.v.s. nutid dyker de så upp. Från tomma intet befolkas nu åter den amerikanska västkusten av tidernas mest känslokalla, brutala och psykotiska brottslingar och vi snackar verkligen the scum of the earth. Det är barnamördare, massmördare och sinnesrubbade tortyrexperter, fullständiga galningar som en gång satt i tryggt förvar i väntan på sin dödsdom. Detta innebär givetvis ett stort problem och någon måste styra upp verksamheten och det fort. FBI-höjdaren Emerson Hauser (Sam Neill) är ingen kul kille att jobba för. Han är aldrig glad, uppskattar inte ditt jobb hur väl du än utför det men han ser i alla fall stenhård ut i svarta Ray-Ban Wayfarers. Hauser har hela tiden haft full koll på att just detta en dag skulle inträffa och har därför inrett en egen högteknologisk man cave rakt under fängelset, tapetserad med foton på varje försvunnen individ. En riktig karl reder sig själv heter det ju men Hauser tvingas ändå snart att plocka in ett udda radarpar då den superfärska polisen Rebecca Madsen (Sarah Jones) och serietidningsfantasten, och doktoranden i ämnet Alcatraz, Diego Soto (Jorge Garcia) råkar snubbla över utredningen. Det finns uppenbarligen ingenting som ägt rum på fängelsön som Dr. Soto inte har koll på. Han kan varenda fånges matvanor, skostorlek och vem som hade trasiga leksaker som liten.

Här försöker Abrams att spinna vidare på konceptet besynnerlig person jobbar tillsammans med mer ”normalt funtad” person där den kanske mest tydliga referensen är far och son Bishop i Fringe. I Fringe är det en sann glädje att se det speciella samspelet dessa två ytterligheter emellan, i Alcatraz funkar det sådär. Personkemin mellan Soto och Madsen är väl ungefär i klass med Ben Stiller och Eddie Murphys dito i Tower Heist så tyvärr tappar serien redan där. En annan sak som jag stör mig på är att fallen i de 45 minuter långa avsnitten är fristående vilket innebär att man fångar en tidsbrottsling per avsnitt. Detta gör att man redan vet att någon kommer att poppa upp någonstans, ett brott kommer att begås och man kommer att fånga brottslingen i minut 40. Själva sökandet är dessutom irriterande ”CSI-lätt”. För de som inte är bekanta med uttrycket så kan man väl förklara förloppet i ett avsnitt av Alcatraz såhär:

Dr. Soto minns något om internen, teamet kopplar upp sig mot 114 sjukt hemliga databaser och får blixtsnabbt upp en extremt detaljerad karta som pekar ut tänkbara områden, man plockar kvickt och enkelt bort ett par byggnader som inte fanns under aktuellt årtionde, räknar ut lite random vinklar, vindhastigheter etc. Sedan trycker man på en knapp för att använda någon form av superzoom som kan fånga in en flugskit på en vindruta i rusningstrafik och voila, case closed!

Hur e de möjligt man frågar sig gång på gång

Seriens behållning är att jag trots allt vill veta hur det gick till när folket försvann och morbid som man är så är det dessutom oerhört intressant att se vilken skruvad typ som dyker upp härnäst och vad just hans ”specialitet” är.

Jag hade förväntat mig en blandning av Lost och X-Files men fick istället Cold Case, lite 4400 och tyvärr lite för mycket CSI men tack och lov utan putslustiga kommentarer i tid och otid. Detta gör att Alcatraz kvalar in som en godkänd snutserie, oftast riktigt snygg men med halvrisiga skådespelarinsatser och med en intressant huvudstory som inte ens Walter Bishop kan räkna ut på förhand och det är detta som via en tunn tråd håller serien vid liv, nu återstår det bara att se hur länge den tråden håller.

Alcatraz sänds på Amerikanska Fox. Ingen svensk kanal har ännu köpt rättigheterna till serien.

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg