Senaste Kommentarer

Top Commenters

Altered Carbon – Nakenchock i Nebulosan

Inlägg av Måns Lindman den 10 februari 2018 i

TV

 

Altered Carbon hade inte skuggan av en chans när amerikanska kritiker girigt kastade sig över Netflix nya storsatsning. Whitewashing och omotiverade nakenscener vrålade de blodröda rubrikerna och internet välte. Är den skyldig då? Tveklöst, på båda punkterna dessutom men det största problemet med Altered Carbon är ändå att det är ren förbaskad dynga per se. Vi snackar en Matrixdoftande Bladerunner-klon helt utan själ. Ett tomt skal om man så vill och det väl är en ytterst lämplig analogi eftersom vi i denna avlägsna framtid endast är just skal. Om man känner för det kan man byta skal som man byter kallingar, förhoppningsvis varje dag men man kan också stanna i sitt föredragna skal och bara ha det nice i rymden när man driver omkring i flashig miljö och filosoferar ytligt kring stora extistensiella frågor. Vilka är vi, varför är vi och hur hänger egentligen det här med vetenskap och religion ihop? Själv undrar jag mest varför alla är nakna hela tiden?

Livet på gräddhyllan

Men om jag skall försöka bringa lite klarhet i den här svindyra noir-soppan så har vi Takeshi Kovacs, spelad av Joel Kinnaman som i sitt gamla liv var medlem i en dunkel terroristorganisation. Det är det gamla vanliga med att störta mäktiga konglomerat med rika snubbar som har det alltför bra i sin isolerade bubbla, där de minglar och ältar I-landsproblem. Problemet är bara att ingen dör, när någon råkar ut för något som normalt sett hade skickat personen ifråga till de sälla jaktmarkerna så är det i princip bara att ladda ner personens medvetande och trycka in det i en ny värd. Detta sker genom en liten CD-platta-ish som förs in i nacken på skalet. Det låter ju soft men utmaningen är att det är svindyrt och vill man dessutom ha en ”bra” produkt med schyssta förutsättningar är det extrema mängder cash som behöver hostas upp. De rika har det sedvanligt gött och de mindre bemedlade har det rätt rötet. Ett grundkoncept som vevats i otaliga sci-fi-produktioner och tankarna förs direkt till Elysium, där de fattiga rotar runt i slummen medan de välbärgade lever på stor fot i flådiga rymdstationer.

Störta allt!

Altered Carbon är på ytan en mordgåta i futuristisk noirstil där Kovacs som gått i pension, det vill säga ”dör” återupplivas för att hämnas på den person som ”dödade” honom. 250 år senare dyker han upp i nytt fodral och landar direkt mitt i en mordutredning där Laurens Bancroft (James Purefoy) behöver hjälp att ta reda på vem som tog kål på honom. Bancrofts blodiga skal hittades på golvet i lyan men vem mördade honom och varför? Den som pallar att hänga med hela vägen kan få reda på både det ena och det andra, inget mindblowing på något sätt men ändå lite småspännande. Men vänta nu, det är väl bara att logga in på den där disken och kolla minnet? Nope, backupen inkluderar inget mord. Surt värre. Trots alla pengar räckte det tydligen inte till en fullständig spegling av den celebrala hårddisken. De intergalaktiska myndigheterna är helt bombsäkra på att snubben helt sonika har blåst skallen av sig själv men offret själv hävdar att han aldrig skulle välja det alternativet, utan empiriska bevis går det dock inte att bevisa varken bu eller bä och då får ändå huvudspåret vara självmord.

Utan underkläder i universum

Nog om det. Kovac är i alla fall tillgänglig på arbetsmarknaden och blir erbjuden snuskigt mycket rymdstålar för att reda ut härvan. Hade man stannat vid det och hållit storyn straight forward så hade det kanske blivit lite struktur i det hela men nu väller det in mängder av röriga sidospår med gamla avdankade militärer och flashbacks från Kovacs gamla liv, eller rättare sagt hans gamla skals liv. Jag är sannerligen inte den som klagar över en komplex plot men någon röd tråd måste det väl ändå finnas. Här staplas influenserna på hög men man gör inget av det. Dessutom ligger det i bakkant en irriterande fallenhet och skaver, en fallenhet att förklara allting som om tittaren var en idiot. Det går som på räls, lite grand som i en TV-spelskampanj, där riktningen redan är utstakad och det inte går att välja en annan väg. Gå dit markören pekar och se vad som finns där. Enerverande ofta är det dessutom en tydligt annonserad återvändsgränd och så börjar det om igen.

Rätt i Solaris

Faktum är att det ändå börjar bra och det är dessutom vansinnigt snyggt. Första avsnittet känns fräscht, fartfylllt och förmätet men redan där har vi problematiken med persongalleriet, min empatiskål är rätt jävla tom redan från start. Det beror inte ens på att Kinnaman är lika karismatisk som ett vedträ, det finns nämligen inte ett enda incitament för att jag skall bry sig om någon av karaktärerna och framför allt inte under första halvan av säsongen, trots att säcken knyts ihop på ett skapligt elegant vis. Varken Kovac, Bancroft eller poliskonstapel Kristin Ortega (Martha Higareda) frambringar några som helst känslor. Framför allt Bancroft och hans frånfälle lämnar mig fullständigt tom och det är ändå huvudspåret i serien. En onyanserad kollega skrev att Kinnaman är JW i rymden och det är faktiskt frapperande hur rätt han har i det. Alright, skall vi prata om snabeln i rummet? Altered Carbon innehåller hysteriskt många omotiverade nakenscener och det är ju en potatis som är ständigt glödhet. Hur mycket naket är legit, vilken typ av nakenhet är okej i betraktarens öga? En omöjlig fråga att svara på givetvis. Själv kan jag tycka att story, miljö och karaktär avgör den diskussionen. I en film som Shame är det definitivt motiverat att köra full frontal och ett ångestfyllt juckande. Här öser man på med penis, pung och allt mittemellan helt utan fog. Visst, människor är skal och behöver inga kläder etcetera men kom igen! Vissa scener är nästan skrattretande (omedvetet) komiska i sin strävan att vara provocerande eller erotiska, whatever floats one’s boat. ”Höjdpunkten” är när Ortega slåss mot en hel hög av nakna kloner, eller vad sägs om en bordell vid namn ”Jack it Off” där prostituerade knullas till döds för att kunna komma tillbaka i nya fräschare skal. Den som har kommit för att se Kinnaman näcka kammar dock noll. Varje gång han är naken är det alltid något som döljer de ädlare delarna. En portfölj, en filt, en hjälm, en ostbricka. Lite överdrivet givetvis men ja ni fattar konceptet. Det som är ”bra” är väl möjligen att den omotiverade nakenheten är hyggligt jämlik den här gången. Rent köttsligt då alltså, kvinnosynen är generellt rejält unken, detta trots att Laeta Kalogridis är manusförfattare.

Altered Carbon är förmodligen den snyggaste Netflixserien som sett dagens ljus. Visuellt är det en cyberpunk dream come true, synd att det bara är ett tomt skal.

Altered Carbon säsong 1 finns tillgänglig på Netflix nu

 

 

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg