Senaste Kommentarer

Top Commenters

Barnsligt bra tv-program: Mumin

Inlägg av Embla Sue Panova den 26 februari 2017 i

TV

mumin
Jag har skrivit om Mumin förut, i någon slags lista vi gjorde här på sidan, kanske årslistan. Men nu tänkte jag ta ett större grepp om Mumin och den fina serien som finns på Netflix.

Mumin och ångesten
Det verkar inte som om någon är direkt svalt inställd till de finska trollen. Antingen älskar man dem – eller så får man ångest. Jag tillhör definitivt kategorin som har skytt dem i tron om att det är ren angst på bästa barnprogramstid. Men så är det ju inte.

Mumin finns i så många olika skepnader. Böckerna från förr med de svartvita illustrationerna, de tecknade som är lite mer moderna och så denna fina serie från 1977 som är gjord i stop motion. Man kan riktigt se hur allting är handgjort, vilket var vardagsmat när jag växte upp då man istället såg fram emot att se Janne Långben på Lilla Sportspegeln (eller, man var ju glad av den tecknade gubben i Anslagstavlan), men nu känns det så vansinnigt lyxigt att någon plockat ihop allting för hand, fotat, flyttat, fotat, flyttat osv.

mumin2

Sååååå fiiiiiint!

Vuxenhumor i barnformat
Historierna är både roliga, fina och lite vuxna. Mark Levengoods berättarröst säger att ”Muminmamman plötsligt kände sig vansinnigt melankolisk”, en känsla i alla fall jag känner mig mycket väl igen i. Fillifjonkan är inte heller helt fel ute som tycker att ”den här dagen är onaturligt vacker, snart kommer något hemskt att hända”. Medan jag drömmer mig bort, känner igen mig i Muminpappan och önskar att jag också fick bo i Mumindalen sitter min dotter och skrattar ihjäl sig åt den ilskna Lilla My som åker pulka på Muminmammans bästa silverbricka och den lilla arga draken som Mumintrollet fångar i en glasburk. Någonstans däremellan möts vi och tolkar Mumin på vårt eget sätt.

mumin3

Trots att Muminmamman är den med handväska och matlagningsskills så är det rätt så feministiskt ändå!

Genus i Mumindalen
Ni som brukar läsa mina texter vet att jag gillar barnprogram som inte befäster att flickor ska vara söta och killar tuffa. Den tuffa tjejen i Home är en bra förebild för min dotter till exempel. Åtminstone i en del böcker är det ju mamman som gör picknick medan pappan gömmer sig, drömmer om den gamla tiden och skriver memoarer. Mumin går på äventyr medan Snorkfröken undrar vad hon ska ha på sig. Jag tycker dock att det vägs upp av karaktärer som Lilla My som gör precis vad som faller henne in och alla andra knasiga fantasifigurer som inte bara är genusfria utan helt omöjliga att spåra ursprung på. I den gamla serien på Netflix tycker jag heller inte att det är lika mycket som det kan vara i böckerna vi läser.

En serie som göder fantasin!
Innan min dotter kom var jag fast besluten om att uppmuntra lekar som kittlade fantasin. Hellre lego med möjlighet att bygga vad som helst än att leka mamma åt en docka, till exempel. Nu är hon inte så gammal än men det är en av få saker jag stått fast vid även sen det här med att ha ett barn blev verklighet. Med det i åtanke känns Mumin som en perfekt serie att grotta ner sig i där precis allt är möjligt och omöjligt på en och samma gång.

GENUSFRITT: njä
FREDLIGT: oh ja
SENSMORAL: näe
SNABBA KLIPP: oh nej
VUXENHUMOR: 5 (1-5)
FÖRTROLLANDE FÖR LITEN TITTARE: 5 (1-5)


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg