Senaste Kommentarer

Top Commenters

Damnation – Synder och sexskjutare i laddat westerndrama

Inlägg av Måns Lindman den 4 februari 2018 i

TV

Det är tidigt trettiotal i Iowa och depressionen vilar tungt över kontinenten. Lågkonjunkturen knäcker befolkningen by the numbers och värst av allt är det för bönderna. Priset på råvaror är fixade och att skörda majs är knappt värt arbetet men ändå måste kolvarna säljas för överlevnad. Moment 22 biter ständigt de mindre bemedlade i arslet medan provisionsplufsiga bankirer i välskräddade kostymer skrockar av belåtenhet varje gång en vilt kämpande mjölkbonde tvingas lämna sin surt förvärvade mark, gärna under pistolhot. Man har nått vägs ände. Vissa kämpar vidare med ett ovärdigt liv, andra inser hopplösheten och gör slut på lidandet i förtid men nu är det snart slut på sötebrödsdagarna för de parasiterande potentaterna. In i handlingarna kliver pistolprällen Seth Davenport (Killian Scott), en predikant med högst oklar frisyr och bakgrund som genast ställer sig på de svagas sida och med hjälp av bibeln, en väloljad trut och sin trogna Colt 45a stävjer han de profiterande pugilisterna. Ledda av Seth går bönderna ut i strejk och det innebär givetvis strypta tillgångar för de rika som i sin tur skickar en råbarkad strejbrytare, Creely Turner (Logan Marshall-Green) för att ta hand om situationen.

Creely Turner, hård som flinta

Både Creely och Seth plågas av det förflutna och har uppenbarligen valt vitt skilda vägar för att handskas med den ständigt trängande ångesten. De är båda män som handlar först och funderar sedan och hade det inte varit för deras tänkande och planerande kvinnor så hade det med all säkerhet gått åt skogen för länge sedan. Amelia Davenport (Sarah Jones) är inte bara timid prästfru, hon är även en strateg av rang. Det är hon som ligger bakom samtliga kreativa lösningar när det gäller att stoppa bankirernas framfart. Hon vet precis hur hon skall utnyttja naiva män och spela ut dem mot varandra så att Seth sedan kan storma in och rensa upp bland patrasket. Creely å andra sidan är en gunslinger helt utan skrupler, i alla fall på ytan men det är tydligt att han är tyngd av något, något mörkt som format honom och gjort honom till den han är i dag.

Amelia sprider osäkerhet bland de obildade

Bessie (Chasten Harmon) försöker med all sin kraft att neutralisera den där vreden genom att vädja till hans känslor och den empatiska sida som av allt att döma ändå finns där någonstans långt inne, väl dold av hat och vedergällning. Vissa lejda mördare ristar in sina offer i pistolkolven, ett jack för varje liv men Creely går steget längre och karvar sina mortala bedrifter direkt in i kroppen. När den vassa eggen sjunker djupt in i köttet rör han inte en min, det är själens rening, det är hans sätt att fly undan den smärta som aldrig syns utanpå men sakta förtär honom från insidan. Tvärtom är han en charmör med ett leende som avväpnar även den mest tvivlande. Det råder alltså inga som helst tvivel om att de båda manliga huvudkaraktärerna genomlider ett personligt helvete, ett personligt helvete med sadistiska undertoner och godtyckligt våld, något som vi har sett i den här typen av serie i årtionden nu. Styrkan ligger i dynamiken mellan de båda kombattanterna.

Man kan enkelt jämföra dispyten mellan antagonist och protagonist med två tydliga inspirationskällor för Damnation, nämligen Justified och Banshee där kampen mellan gott och ont aldrig heller är svart eller vit. Likheten med Raylan Givens och Boyd Crowder och Lucas Hood och Kai Proctor är slående och knappast slumpartad. De står med ena foten i himlen och den andra i helvetet. Samtidigt finns det mängder med beröringspunkter mellan Damnation och Hell on Wheels och givetvis måttstocken för alla westerndramer i TV-format, Deadwood. Framför allt i hur gammalt möter nytt, där bilar och telefoner möjliggör kommunikation och transport på ett helt annat sätt än en tid där röksignaler och hästrygg var enda lösningen. Damnation är ingen western per se men det vimlar av influenser från tidseran och många gånger tycks tiden ha stått still här i utkanterna av den dammiga sydstatsmiljön, från Creelys stilrena Stetsonhatt och sporrförsedda boots till saloondörrarna och lägereldarna och så skjutvapnen. Det spelar ingen roll om du är prostituerad, präst eller ung journalist, du utnyttjar the 2nd amendment till fullo.

Seth Davenport tror på två saker, Jesus och hett bly

Parallellt med huvudberättelsen löper ett antal mer eller mindre fängslande sidospår. Vi har den ärrade sheriffen (Christopher Heyerdahl) och hans kamp mot Black Legion, en Ku Klux Klan-liknande sekt som verkade under sagda tidsålder. Samtidigt reser Connie (Melinda Page Hamilton), en ytterst dedikerad kvinna land och rike runt i jakt på de skyldiga män som tog livet av hennes man. Inombords är hon på gränsen till ett sammanbrott men utåt sett verkar hon lugn som en filbunke och det är en ynnest att få följa med på hennes deprimerande hämndresa. Hon har accepterat sitt öde men tänker ställa till ett rent helvete innan hon ger efter för den eviga vilan.

Problemet med Damnation är att det finns inget riktigt nytt här att hämta i genren. Storyn är rätt urtvättad vid det här laget. Plågade snubbar som försöker bryta förbannelsens bojor genom att göra upp med sitt förflutna. De rika som profiterar på andras lidande för att kunna stoppa pengar i egen ficka och handlingskraftiga kvinnor på bordeller. Skjutglada präster har vi också fått vår beskärda del av, inte minst i Preacher. I den här typen av kabeldramer får man i princip alltid sitt lystmäte mättat med ett solitt karaktärsgalleri bestående av karismatiska bad guys från alla tänkbara falanger och så även här. I Iowa med omnejd trängs råbarkade busar i kostym med hillbillies, ondskefulla doktorer och högerextremister. Det är ofta svårt att köpa deras motiv och drivkrafter, de är dock underhållande så det förslår men det skrivs inte direkt någon TV-historia. Damnation är ett snyggt hantverk som förlustar för stunden men den lämnar inga bestående intryck i själen även om det fenomenala soundtracket kommer att rulla frekvent på Spotify under 2018.

Damnation säsong 1 finns tillgänglig på Netflix

 

 

 

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg