Senaste Kommentarer

Top Commenters

Du får inga nya vänner efter du fyllt 30

Inlägg av cpanov den 14 juni 2010 i

Recensioner TV

Min nya bästa vän

Tunnelbana mot Norsborg Lördag 12 Juni 2010. Mittemot mig sitter två män i 40-års åldern. Den ena mannens mobil piper till. Han kikar på messet. Hans kompis tittar på honom:

– Vem var det?

– Danne.

– Jaha. Vad fan gör han?

– Han hänger med  Hannes. Dom är typ bästa polare.

– Vaddå? Dom har ju inte känt varandra mer än ett halvår!

– Sjukt.

– Jag visste det! Han är lite bögig. Har alltid varit.

– Tror du?

– Såklart! Du tror väl inte att man hittar en ny ”bästa polare” i vår ålder?

– Det är fan sant.

Vilka idioter tänkte jag. Men så tänkte jag till. Dom hade rätt. Inte delen om att ”Danne” var gay. Det har jag verkligen ingen aning om. Utan det där med att skaffa nya vänner.

Människor över 30 skaffar sig inte nya vänner. Riktiga vänner. Jag menar att dom riktiga vännerna du har med dig då du tar steget över tröskeln till 30 är dom du kommer ha med dig till du dör och bakom dig stängs nu dörren till nya vänner.

Hur många kan ärligt sträcka upp handen och säga: Jag träffade min bästa vän efter det jag fyllt ”kris”. Om du viftar med handen nu – grattis. Du är unik.

Vad är det då som gör att många med mig har svårt att skapa nya vänskaper? Jag tror det är såhär:

Man blir lat. Man orkar inte. Det är lite som att ha blivit dumpad och din största sorg är inte att du fått ditt hjärta krossat utan att du måste börja om igen.

Hitta en ny partner, presenteras för svärföräldrarna, ljuga dig igenom ett år där du spelar rollen som den perfekta flick/pojkvännen;

– Fotboll? Bryr mig inte.

Eller;

– Svartsjuk? Aldrig. Det är bara osäkra människor som blir det.

Och;

– Jag tränar minst 5 gånger i veckan för att vara snygg för din skull.

Känns det igen? Tänkte det.

För några månader sen kom jag hem efter en kväll på stan. Jag satte på tvn, slängde mina nycklar på bordet och tog av mig skorna (alltid i den ordningen. Alltid). Jag gick ut i köket och suckade irriterat åt min 3 dagar gamla disk som stirrade ledset på mig och kved ”Snälla Christopher. Diska mig”.

Jag skakade på huvudet och tog ett steg in mot vardagsrummet. ”Inte sen! NU!” Det var disken igen. (Observera nu att disken pratar inte med mig. Jag försöker bara illustrera hur det typ gick till.)

Jag gick tillbaka och började diska. Plötsligt hör jag en röst från min tv som låter som musik i mina öron. Rösten är len och full av empati. Jag stänger av vattnet och lyssnar vidare.

– You have an addiction.

–  I Know Doctor…

– And I am going to help you get rid of it. Okay? I´m here for you.

– But you don´t know me…

Jag gick in i vardagsrummet och tittar på tvn. Där sitter Gary Busey på en stol och ser galnare ut än på länge. Han gråter. Mittemot Gary sitter en man med lätt grått hår, glasögon, snygg skjorta och anteckningsblock. Det är Dr Drew. Han tittar upp mot Gary, ler och lägger sin hand på Busey´s knä;

– I know you. And I am going to be your best friend. Now and forever.

Gary hade vid 62 års ålder fått en ny vän. Jag hade fått en ny vän. Och jag är 32!

Dr Drew är den perfekte vännen. Han känner dig utan att du behöver göra någonting. Jag slåss gärna för mina favoriter och Dr Drew är en av dom. Han kan bli din bästa vän utan att du behöver gå igenom allt det där jobbiga jag staplade upp.

Tänk att ha Dr Drew som polare. Strul med pojk/flickvän:

– Det är lite strul med…

– Jag vet Christopher. Du ser henne inte. Hon skulle nog uppskatta en bukett blommor när hon kommer hem från jobbet.

– Vaddå? Är det alla hjärtans dag?

– Nej. Det är Måndag.

Han ler och blinkar med sitt högra öga mot dig. (Det ser du inte för du är redan på väg  till Interflora.)

”Celebrity Rehab with Dr Drew” började på VH1 för ett par år sedan. Upplägget är att kändisar med olika beroenden ( alltid samma sak: sprit, knark eller sex) åker till Dr Drew´s mottagning och får spendera ett par månader där.

Det är fantastisk tv. Jag har nog aldrig gråtit så mycket under en klassisk dokusåpa.

En naturlig reaktion är naturligtvis att man tycker det är en jävla exploatering av miserabla knarkare men Dr Drew får det att bli varmt och omtänksamt. Han är också ett lysande exempel på att man kan bli arg och besviken utan att höja rösten.

– You wanted to kill me yesterday.

– I know.

– That hurt and made me angry.

– I am sorry Dr Drew. It won´t happen again.

– I know. I know.

Kramkalas.

Jag rekommenderar Celebrity rehab för alla som kommer i min väg. Det är en dokusåpa där första pris är ett normalt (nåja) liv. Det är som Big brother men utan guppande täcken. Det är som Robinson men utan pakter. Det är som ”I´m a celebrity, get me out of here!” fast utan likblå känguru-penisar och salta kackerlackor.

Och du kan få en ny vän trots att du är över 30.

Bara en sån sak.

Celebrity rehab with Dr Drew visas onsdagar 21:55  på Kanal 5

Skrivet av cpanov

Fler inlägg av Maila cpanov
Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Haha, nu vet jag vad jag har att se fram emot(eller snarere frukta)

  • Saunet

    Såg ett avsnitt och tänkte nu var botten nådd. Såg två avsnitt och blev hooked. Såg hela sista säsongen och slutade röka.

Fler onyanserade inlägg