Senaste Kommentarer

Top Commenters

Fleming – En första titt

Inlägg av Måns Lindman den 3 februari 2014 i

TV

Flemming1

Vad är vi uppe i nu? 23 filmer? Även om stjärnglansen flagnat något när man ständigt tvingats till rätt radikala förändringar för att konceptet fortfarande skall passa tidsåldern så har Bond stått upp när andra faller. Han har, på gott och ont inspirerat mängder av andra franchiser där vi är tacksamma för att ha fått Bourne och gärna vill atombomba bort minnet av Jack Ryan från våra hjärnor.

Vi har sett den brittiske agenten med rätt att döda gestaltas av allt från Sean Connery till Daniel Craig och givetvis allt däremellan. Det finns faktiskt de som hävdar att Timothy Dalton var den enda riktiga Bond, God have mercy on their souls. Men vem är egentligen denne Bond och hur uppstod han? Jag har väl inte haft något direkt sug att djupdyka i ämnet men mycket tack vare alkoholdimmiga julaftnar och Trivial Pursuit visste jag i alla fall att det var någon karl vid namn Ian Fleming som en gång i tiden skapade vår mest folkkära agent men vad vet vi i själva verket om upphovsmannen? Hur var han? Vad jobbade han med? Varför Bond?

Fleming är en färsk TV-serie med undertexten ”the man who would be Bond” och jag har sett första avsnittet.

Flemming3

My name is Fleming, Ian Fleming

Det är precis före andra världskriget när vi först träffar Ian. Han är familjens svarta får som skiter i allt och lägger all sin lediga tid på att röka, kröka och göka. Det är egentligen inget konstigt med det under denna instabila tidsålder men Ian råkar vara av en lite finare börd och då förväntas man givetvis leva upp till vissa högt ställda förväntningar. Hans broder Peter (Rupert Evans) är en framgångsrik författare, fadern är parlamentsledamot och modern är ett kontrollfreak. Och så har vi då Ian, en suput, en självdestruktiv och narcissistisk casanova med tydliga identitetsproblem. Han har förvisso ett jobb som börsmäklare, något som han, för att uttrycka sig milt, inte är något vidare vass på. Hans enda klient tröttnar snart på strulpellen och säger upp partnerskapet men Ian går inte direkt hem och lägger sig och gråter i kudden för det, nej han finner tröst i flaskan istället.

Män i uniform plockar upp vår unge revoltör under stökiga former och innan han hinner säga Q har han blivit rekryterad till British Naval Intelligence. Snart träffar han karaktärer som vi kommer att känna igen från filmerna och det är också här han lägger grunden till sin blivande hjälte James Bond.

Flemming2

Fleming försöker lägga an på Ann (Lara Pulver)

Fleming är överlag en trevlig bekantskap och jag gillar stämningen som är typiskt brittisk, d.v.s. fylld med torr humor, sarkasm och högtravande dialog och jag uppskattar att Tom Whitecross oftast lyckas undvika att väva in Bond-klichéer i Flemings liv. Visst, det finns en scen där han försöker beställa en drink, ”shaken, not stirred” och kollegan Monday (Anna Chancellor) har minsann en hel del gemensamt med Miss Moneypenny men för det mesta är det ändå Flemings egna liv som står i fokus och det är väl kanske också det som både höjer och sänker Fleming. För hur väl Dominic Cooper än passar för rollen som Bonds skapare så går det inte att komma ifrån att han är en mesigare version av sitt alter ego. Han är heller inte tillräckligt bra för att kunna bli Bond, jag menar, han är klart godkänd här men någon ny Bond, det är han definitivt inte. Hur man än vrider och vänder på det så är Ian Fleming inte alls den gåtfulla figur av moraliskt tvivel jag vill att han skall vara. Istället ser jag ett grinigt societetslejon med mommy issues. Det gör att i alla fall jag tänker att serien, även om jag bara sett ett avsnitt av fyra förmodligen hade varit mer spännande, mer fängslande och mer komplex om den riktiga Bond hade varit här istället för avbytaren Fleming. Undertiteln summerar väl egentligen allt ”The man who would be Bond”. Han vill vara Bond och jag vill att han skall vara Bond.

Men efter första avsnittet fann jag ändå Fleming sådär småmysigt trevlig på ett högst folkhemsaktigt vis och med min obotliga fäbless för sarkasm är jag spänd på att se hur karaktären Ian utvecklar sig och hur mycket av hans manér som faktiskt speglat av sig i den riktiga Bond. Visst är det lite töntigt här och där och vissa teknikaliteter faller på sin egen orimlighet men jag har genuint kul i en timme och det måste ändå räknas som något, eller hur?

 Fleming har premiär på HBO Nordic 13 februari

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg