Senaste Kommentarer

Top Commenters

Girls, säsong 5 – En första titt

Inlägg av Emil Viksell den 23 februari 2016 i

TV

schafer_150429_8070

Innehållsförteckning: Kan innehålla spår av spojlers för Girls säsong 4 och tidigare. Inte några egentliga regelrätta spojlers för säsong 5. Men vill man veta ABSOLUT INGENTING, för att man tror att upplevelsen blir bättre då så är rådet: läs inte. Denna text bygger på de 4 första avsnitten av säsong 5.

Säsong fyra slutade med att Hannah (Lena Dunham) blev tillsammans med Fran (Jake Lacy). I första avsnittet på femte säsongen är alla ”girls” och omgivande män på bröllop. Marnie (Allison Williams) ska gifta sig med Desi (Ebon Moss-Bacharach) i en ”Laurel Canyon”-inspirerad vigsel – japp, ska det vara så ska det vara.

schafer_150429_7366

Bröllopstajm.

Undertecknad tillhör en av dem som tycker att Girls aldrig tappat i kvalitet. Det kan ju tänkas att det skulle gå på tomgång så här efter fem säsonger. Allt är inte bra, eller har varit bra, men generellt sett är det den bästa serien inom det där svårbemästrade facket dramakomedi. Så mycket har inte hänt med karaktärerna, visst börjar det skönjas en viss utveckling, men karaktärerna förblir i huvudsak det de var från början. Det var ju också det som gjorde serien så beundransvärd initialt. Karaktärerna var i stora drag vedervärdiga. Visst var detta en utveckling av tv:s sätt att skildra kvinnor, men också en utveckling av karaktärsporträtt i allmänhet.

I Game of Thrones räcker det att en karaktär uppvisar en glimt av ren mänsklighet bland alla genomvidriga handlingar och repliker för att en karaktär ska framstå som komplex. I en realistisk kontext är det lite mer komplicerat. Girls-vännerna har i långa stunder varit inget annat än helt självupptagna och helt uppfyllda av sin egen strävan efter framgång eller något slags välbefinnande. Men ändå har Dunham med filmarbetslag ändå lyckats mobilisera tillräckligt med empati för karaktärerna att man faktisk engagerar sig i deras kärleksproblem och karriärssträvanden.

GIRLS_CB_Ep502_04_22_15_002

Fortsätt göra misstag alltså …

Jag tror mycket kommer an på dels samtidsfingertoppskänslan men också det faktum att Dunham lyckas signalera att vännerna är barn av sin tid. Personer som försöker anpassa sig till en i välfärdsmått mätt betydlig mer svårnavigerad tillvaro än tidigare. Denna feeling för tidsandan har nog gjort serien populär långt utanför dess tilltänkta målgrupp, som torde vara det som på ”amerikanska” kallas ”milllenials” – de marknadsföringsorienterade amerikanarna är besatta av sina generationsbenämningar och generationers förmenta särdrag. Ofta dras också det där med generationsskillnader för långt. Varenda generation vill egentligen mer eller mindre detsamma. Det är Maslows behovshierarki och inte så mycket mer med det. Anledningen till att det på ytan ser så olika ut för diverse generationer är beroende på ändrade externa förutsättningar. Det är liksom inte konstigt att vi (de flesta av oss) inte är helt upptagna med att fundera på hur och var vi ska jaga mat för dagen eftersom den finns på affären eller restaurangen.

GIRLS_CB_Ep503_6_29_15_004

Le Penseur.

De där träffande samtidsreplikerna som Girls utgörs av vägs upp av stunder med lite djupare drama. I denna femte säsong kanske genom något som av vissa anses som fusk, nämligen montage. Det är ju lite av ett trick i (drama)komedivärlden, att jobba med komik fram till något slags dramaklimax där man fläskar på med ett montage och/eller med känslosam musik. Det har till exempel blivit mycket av sådant i den annars finfina serien Shameless på senaste tiden. Men jag måste säga att jag gillar det i Girls-sammanhanget. Framför allt utvecklas Jessa (Jemima Kirke) och Adams (Adam Driver) åt ett kanske inte helt överraskande men ändå spännande håll genom, bland annat, ett mysigt montage.

Till viss del rör sig ändå karaktärerna bort från den där Homer-förbannelsen – Homer har som flera av figurerna i The Simpsons bara blivit mer Homer vad det lidit. Men karaktärsutvecklingen tillåts ta sin tid. Och framför tillåter Girls sig aldrig att reduceras till en vanlig sitcom med romcom-trivsel. Jag har varit inne på det tidigare, i min recension av Entourage-filmen. Systerserien Sex and the City var initialt ganska spännande och banbrytande, för att sedan reduceras till helt vanlig romcom ju längre serien pågick och i de två påföljande usla filmerna. Att Girls skulle gå samma öde till mötes verkar av allt att döma tack och lov osannolikt.

GIRLS_CB_Ep502_04_20_15_010

Pappa Horvath (Peter Scolari) och Hannah (Dunham).

Storyn har också allt mer rört sig bort från Hannah (Dunham) till att mer omfamna de andra vännerna och även Hannahs far, som kommit ut som homosexuell. I femte säsongens tredje avsnitt får vi följa med till Tokyo dit Shoshanna (Zosia Mamet) tagit sig tack vare – ja, hon trivs – jobbet. Girls har i USA fått kritik för sin brist på etnisk mångfald, eller ”racial diversity” som det heter på engelska. Ett begrepp som inte gärna översätts till svenska. Och skildringen av Tokyo och framför allt japanerna kommer knappast göra kritiken kring dessa frågor mildare. Men Shoshs (Mamet), som är den yngsta karaktären bland vännerna, väg till vuxenhet är väldigt intressant att följa. Hon har varit maxad på ett något barnsligare sätt än de andra karaktärerna – ja, samtliga av dem är väl omogna på sätt och vis. Men i kraft av hennes ringa ålder har det också varit lättare att förlåta hennes later.

RTO_GIRLS_CB_Ep502_04_22_15_267

Ja, alltså vissa förändringar men i huvudsak består både seriens kvalitet och rollfigurernas laster. Emotionellt störda neurotiker – som vi vill ha dem – precis som vi alla fast vi aldrig skulle erkänna det. Och det ska ju också sägas att vuxenhet inte på långa vägar är något slags vaccin mot narcissism och svineri. Fråga bara närmsta man (ja, är det inte han så fråga bara nästa, och nästa … det borde inte ta så lång tid).

Girls kan ses på HBO Nordic. Nytt avsnitt varje måndag. 

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg