Grace and Frankie – Är 70 det nya 40?

Jag är en sån människa som vill ha en lättsam komediserie att se vid sidan av en lite mer avancerad serie. Lite som att läsa en seriestrip som kontrast mot en roman. Jag tycker dock att dessa komediserier blir svårare och svårare att komma över. Man ser klart dem så fort, och få streamingtjänster har ett större uppdaterat utbud. När jag tidigare följt Big Bang Theory, How I Met Your Mother och Brooklyn Nine Nine, får jag nu nöja mig med att se repriser eller inget alls.

Men när Netflix släppte Grace och Frankie så mättades mitt behov av lättsam komedi. Serien är kort, rolig och har en handling som jag inte sett förut. Vad händer egentligen när man blir singel i 70-årsåldern? Ganska mycket verkar det som.

Grace (Jane Fonda) är gift med Robert (Martin Sheen). Frankie (Lily Tomlin) är gift med Sol (Sam Waterston). De båda paren umgås ofta då männen är delägare i samma advokatbyrå. Kvinnorna umgås ganska motvilligt då de är raka motsatsen från varandra. Grace är stel och har ganska avancerade alkoholvanor, medan Frankie är en flummig bohem av rang. De båda förhållandena är långt ifrån perfekta, och vi blir tidigt i serien varse om varför.

Det visar sig nämligen ganska snart att männen har en hemlighet som de hållit på under många år. De är kära i varandra, och nu har de bestämt sig för att de vill skiljas och gifta sig med varandra istället, vilket kommer som en ganska stor chock för Grace och Frankie, som trott att de hade sitt på det torra för resten av livet. Och inte nog med att de blivit lurade av sina män i så många år, nu måste de också hylla det faktum att männen äntligen kommit ut och kan leva som de egentligen vill. Det är i alla fall så deras familjer ser det, medan de själva är lika dumpade som om det varit för en annan kvinna, vilket hade setts på med lite andra ögon.

Robert <3 Sol

Serien kommer sedan att handla om hur vänskapen växer mellan Grace och Frankie, och hur relationen inom och mellan deras båda familjer utvecklas. Det är stundvis hysteriskt och oftast väldigt roligt. Martin Sheen är fantastisk i rollen som Robert, som jag själv tycker är som klippt och skuren för honom, och den karaktären gör en fantastisk resa genom hela serien. Från hård och introvert, till flamboyant och sprudlande lycklig.

Grace och Frankie blir till slut rumskompisar och det är deras kontraster och olikheter som bygger upp hela serien, som nu är inne på sin tredje säsong.

I den här säsongen ska de lansera en dildo för den åldrande kvinnan. En som är anpassad för den äldre kvinnans kropp, och som inte påverkar till exempels artros. Det pratas öppet och mycket om onani och om sex över lag, och det är jätteroligt att se äldre människor få ta plats i rampljuset och att de får ha sex och vara sexiga precis som de är, ryggont och reumatism inkluderat. Vi pratar ju mycket om representation här på Onyanserat, och det här är en serie som är fullspäckat med igenkänning. Grace och Frankie har ju också barn som är i vuxen ålder, som alla är på olika platser i livet. Visst att det är ganska högt upp i överklassen, men det känns ändå igen och deras liv är verkligen inte bara guld och gröna skogar.

Jag tycker att den här serien är både rolig och mysig att titta på. Jag älskar att se Robert och Sol i sitt kärleksrus vid 70, och att de nu ensamstående kvinnorna klarar sig galant utan sina män (även om de fortfarande har stora roller i deras liv). 70 kanske helt enkelt är det nya 40, i alla fall om man lever som Grace och Frankie.

Skrivet av Therese Wåtz

En biolog som vill känna sig invigd och därför alltid letar efter detaljer och dolda budskap. Älskar riktigt bra karaktärsbeskrivningar men hatar övertydlighet. Har även en förkärlek till Will Ferrell och tecknat.

Fler inlägg av Therese Wåtz Maila Therese Wåtz