Senaste Kommentarer

Top Commenters

Happyish – En första titt

Inlägg av Ingrid Forsberg den 27 april 2015 i

TV

Happyish

Thom Payne (Steve Coogan) är en utbränd mellanchef på en reklambyrå, och känner inte att han är på samma våglängd som den nya fräsiga – unga – ledningen. Han har en bra relation till sin konstnärs-fru (Kathryn Hahn) och barn, som han bor med i en bohemisk villa i Woodstock (kan inte riktigt släppa tanken att det borde ta skitlång tid att pendla in till New York varje dag?), men det där med lyckan, var finns den egentligen?

Serien inleds med ett firande av Thoms 44:e födelsedag. Det ska tydligen uppfattas som jättegammalt att vara 44, vilket jag vill ifrågasätta. Men okej, i jämförelse med den nya svenska 25-åriga ledningen (Gustaf och Gottfrid) på reklambyrån, är det förstås i alla fall ganska mycket äldre. Svenskarna vill fokusera på sociala medier, och ”rebranda” inte bara företagen de jobbar med, utan också medarbetarna. Stressen inför dessa unga fräcka ledningskillar illustreras bland annat genom att Thoms kollega Debbie (Carrie Preston) börjar klä sig i urringat linne och mössa inomhus. Thom känner sig tvingad att ha tajta jeans, vilket resulterar i ett opassande grävande i skrevet på pendeltågsturen. Han är obekväm helt enkelt. I otakt med den allt mer ungdomsfokuserade företagskulturen.

Att tycka att det är att sälja ut sig att till exempel skaffa ett Facebook-konto känns ärligt talat lite konstigt för någon som jobbar med kommunikation och reklam. Däremot ligger det onekligen något i Thoms utbrott mot företags behov att ”branda sig” via sociala medier, när han ifrågasätter det absurda i att annonser för magmedicinen Pepto-Bismol uppmanar konsumenterna att ”följa oss på Twitter”. Det finns faktiskt gränser för rimligheten i att någon skulle vilja få dagliga uppdateringar från en magmedicin på en mikroblogg.

happyish2

Debbie (Carrie Preston) är nere med kidsen, det ser ju vem som helst.

Vissa karaktärer, som den nya svenska ledningen, är överdrivet skildrade, vilket huvudkaraktärerna inte alls är på samma sätt.  Och det är över lag en märklig form på serien. Å ena sidan är det vanliga vardagliga scener, sen är det plötsligt en berättarröst där Thom själv pratar i jag-form, sen händer knäppa grejer som egentligen inte händer i seriens verklighet, utan för att illustrera känslan Thom har av sitt liv. Och så är det lite intellektuellt (eller pretentiöst – välj själv) in emellan också, med till exempel detaljen att det i förtexterna till avsnitten presenteras gästskådisar som ”Vladimir Nabokov, Hippocrates and God” . Och just det – ibland är det animerat också. Samtidigt är tonen i de ”vanliga” scenerna inget speciellt. Ett ojämnt mischmasch blir det, som inte landar så värst bra.

Piloten av Happyish spelades in med Philip Seymour Hoffman i huvudrollen. Det skulle bli hans första tv-huvudroll, men efter hans död tog Steve Coogan över rollen. Och jag älskar ju Steve Coogan i allmänhet, så även om hela upplägget på den här scenen inte ens lät särskilt spännande från början, fick jag ju förväntningar. Och Kathryn Hahn (skitbra i till exempel Parks and recreation) och Bradley Whitford (skitbra i till exempel Studio 60 on the sunset strip) i casten lät också bra – men tyvärr är det ingen av de tre som sticker ut särskilt mycket. De är ju bra, men ingen får liksom något att jobba med som verkligen visar deras förmåga.

Nämnde jag förresten att musiken av Nathan Larson är skitstörig också? En Mora Träsk-hit i skramlig version som vinjett, och en minimalistisk gitarrslinga som ackompanjerar majoriteten av scenerna – och går mig på nerverna.

Thom Payne är happyish, och efter tre avsnitt känner jag att den här serien tyvärr bara är funnyish.

Happyish är producerad av Showtime och säsongen består av 10 avsnitt. Den visas på HBO Nordic, med premiär den 27 april.

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg