Senaste Kommentarer

Top Commenters

Hell on Wheels – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 10 januari 2012 i

Recensioner TV

Välkommen till Hell on Wheels, en helveteshåla på jorden i efterdyningarna av det amerikanska inbördeskriget. Hit kommer en sydstatare i jakt på them damn yankees som våldtog och mördade hans hustru under kriget. Cullen Bohannan (Anson Mount) är riktigt butter, han är en skitig suput fylld av hat, vilket visserligen stämmer in på de flesta i det lilla samhället. Hell on Wheels är i princip en leråker med ett gäng tält sporadiskt uppslagna för att inhysa allsköns personligheter men anledningen till att Hell on Wheels överhuvudtaget existerar är byggandet av den transkontinentala järnvägen. Här basar Thomas Durant (Colm Meaney), en provisionsplufsig översittare som profiterar på andras lidande för att kunna stoppa pengar i egen ficka. Vid sin sida har Durant ”The Swede”, fullständigt briljant spelad av Christopher Heyerdahl. ”The Swede” är egentligen norrman men jänkarna har inte riktigt fattat skillnaden så han får helt enkelt heta ”The Swede”. Det här är en riktigt otrevlig men karismatisk typ som direkt för tankarna till Hans Landa i Inglourious Basterds.

Okej Carola. Du är riktigt scary men i The Swede har du mött din överman.

När förmannen mördas anklagas Bohannan men lyckas genom en snygg räddning både undvika hängning och fixa jobbet som ny förman. Han får nu ansvaret för slavarbetarna vilket inte är en dans på rosor. Rasistiska tillmälen och otaliga bråk tillhör vardagen. Lägg sedan till att samtliga invånare hinkar whiskey som en annan dricker vatten så förstår ni att det ligger en hel del känslor och bubblar under ytan. Han lyckas dock vinna vissa sympatier och kommer allt närmare ett fåtal personer medan andra helst av allt vill se Bohannan hängd i närmsta träd.

Hell on Wheels är ingen ny Deadwood. Den har ingen Al Swearengen, inte samma samspel mellan karaktärerna. Historien är heller inte lika intressant. Hell on Wheels handlar mer om det politiska spelet bakom järnvägsbyggandet, vilket den i och för sig gör på ett övertygande sätt men det lossnar liksom aldrig. Trots fina skådespelarinsatser och trovärdiga miljöer så blir första säsongen aldrig varken riktigt spännande eller djuplodande. Varken karaktärer eller back-storys utvecklas tillräckligt mycket för att jag skall vara helt nöjd.

Karaktärsbyggnaden är väldigt stereotyp och inte direkt politiskt korrekt. Som i de flesta amerikanska westernfilmer och serier är indianerna ondskefulla och blodtörstiga vildar, en bakåtsträvande faktor som står ivägen för en industriell samhällsutveckling. I princip alla kvinnor är glädjeflickor. De som inte är det svansar omkring i balklänning i lervällingen och ser sköra och allmänt sårbara ut och de svarta har givetvis ingenting att säga till om och är förbrukningsmaterial. Lägg där till en skenhelig präst och två irländare som flytt den gröna ön för att söka lyckan i det förlovade landet och hela schablonen är komplett. Nu är det ju ingen nyhet att världen mer eller mindre såg ut så här men det känns ändå som om att man trycker extra hårt på den knappen i Hell on Wheels för att ingen skall missa att Bohannan är Gunslinger of the year och allas hjälte.

"Do you feel lucky punk? Well, do you?

Hell on Wheels är stundtals en mycket brutal historia  mycket blod, skalperingar och misshandlade kroppar. Annars är det inga nyheter här, en old-school story som doftar klassisk western á la Peckinpah vilket redan har blivit gjort gång efter annan.

Hell on Wheels kommer förmodligen inte att slå dig med häpnad men det är ändå en klart godkänd western som emellanåt är riktigt snygg och i brist på annat i genren så… Har du tillgång till AMC eller annan media så, what the hell, give it a shot!

Första säsongen av Hell on Wheels har precis rullat ut på AMC. Ingen svensk kanal har ännu köpt rättigheterna.

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Jag håller med om att det aldrig lyfter, men jag tycker att det ändå är ett klart godkänt tidsfördriv. Colm Meaney är inte riktigt övertygande och det blir mest när Bohannon och The Swede har sina möten som man dras med.

  • Lindman

    Absolut! Jag kommer definitivt att fortsätta kolla nu när andra säsongen drar igång. Det är nästan så att The Swede ensam är värd tiden man ”offrar”.

Fler onyanserade inlägg