Senaste Kommentarer

Top Commenters

Hinsehäxan – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 9 januari 2012 i

Recensioner TV

Hinsehäxan är den gripande berättelsen om Lillemor Östlin och hennes liv i 60- och 70-talets Stockholm. Lillemor är en vanlig tvåbarnsmamma som kämpar för sin familjs överlevnad i ett hårt ekonomiskt klimat. Pengarna räcker helt enkelt inte till och när hennes make inte gör någonting för att förändra situationen tvingas hon ta saken i egna händer men dras samtidigt djupare och djupare in i ett nät av kriminalitet.

En drogaffär som går fel resulterar i att hon tas på bar gärning och hamnar i häktet och när poliserna börjar gräva i Lillemors förflutna rullas den ena skandalen efter den andra upp. Det här är den sanna historien om hur en telefonist på Televerket plötsligt blev en av landets mest eftersökta brottslingar.

Axl Rose... Förlåt, Vera Vitali spelar Hinsehäxan, Sveriges längst inlåsta kvinna.

När hon efter tre uteblivna hyresinbetalningar hotas av vräkning ser hon endast en utväg, prostitution. Prostitutionen blir inkörsporten in till det fina livet. Pengarna rullar in och Lillemor börjar hänga med Stockholms Finest på exklusiva nattklubbar där droger och flickor byter ägare helt öppet. Det är ostron och det är champagne för hela slanten och hon har nu äntligen råd att unna sig det där extra som hon alltid drömt om. Det kan vara små glädjeämnen i livet som att kunna bjuda sin mamma och sina små döttrar på restaurang till att kunna klä sig i fina kläder. Det som tidigare varit omöjligt blir nu helt plötsligt vardag för Lillemor Östlin. Det är också nu hon träffar på den dåvarande justitieministern Lennart Geijer som hon inleder ett förhållande med. Eller förhållande och förhållande, hon ligger med honom mot betalning men ministern själv kommer att ha en betydande roll i Lillemors fortsatta liv.

Namnet Hinsehäxan fick Lillemor efter att lyckats rymma, inte mindre än tre gånger från den välbevakade kvinnoanstalten Hinseberg. Totalt har hon suttit av över 20 år av sitt liv i svenska fängelser och varit narkotikaberoende i nästan 40 år. Filmen fokuserar dock inte särskilt mycket på narkotikan utan mer på en mammas kamp för att få behålla sina barn. Hinsehäxan är inte en film om någon råbarkad kriminell person utan snarare en gripande berättelse om en stark, självständig och begåvad kvinna som förlorar omsorgen om sina barn och som trots livets alla motgångar fortsätter att kämpa vidare. Samtidigt är det också berättelsen om mänskligt förfall och det är smärtsamt att se hur Lillemor tvingas ta beslut som i hennes värld för henne ett steg närmare sina barn men i själva verket får stora konsekvenser i ett längre perspektiv. Att se en människa tappa fotfästet på detta vis gör att man känner oerhörd sympati för människan bakom brottet.

Hinsehäxan är en välproducerad historia med miljöer som verkligen fångar in tittaren i det grådaskiga 70-talets Stockholm. Kameraarbetet är stundtals skakigt och känns otäckt nära. Som Lillemor ser vi Vera Vitali. Hon övertygar från ruta ett. I rollen som justitieminister Geijer ser vi Göran Ragnerstam och som vanligt kan man inte avgöra huruvida han är motbjudande eller briljant. Ragnerstam är i mitt tycke en av våra absolut bästa skådespelare och trots att hans exponeringstid här är relativt begränsad gör han rollen som lagom dryg minister storartat. Manuset är skrivet av Maria Essén och Måns Holmqvist.

Japp, exakt såhär grått, stelt och grovkornigt var det på 70-talet.

Hinsehäxan är en klart sevärd miniserie med hjärtat på rätta stället men den känns ändå något ”förfinad”. Nu har jag inte läst boken som produktionen bygger på men känslan är ändå att man har plockat bort vitala delar från Lillemors personlighet, inte minst det tunga drogberoendet och bordellhärvan hon torskade i för att istället lägga till TV-vänliga scener som ibland kan kännas något överdrivna.

Det här gör mig väldigt sugen på att läsa biografin för att få reda på sanningen. Jag tror nämligen att Lillemor var betydligt mer trasig än filmen visar.

Hinsehäxan visas i SVT1 enligt nedan:

Del 1: måndagen den 9:e januari, kl. 21.00 (Se del 1 på svtplay)
Del 2: tisdagen den 10:e januari, kl. 21.o0 (Se del 2 på svtplay)

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Anna

    Vill göra folk uppmärksamma på en härlig anakronism i avsnitt ett. När Hinsehäxan är på Moderna museet tittar hon på ”geten” och dess hölje av plexiglas som inte fanns under den tid som serien utspelar sig. Den däckförsedda geten var utan box på den tiden så det hade verkligen varit smartare att välja ett annat verk. Alltid kul att se såna små klantigheter i en serie.

  • Fredrik

    Eller så kan man fokusera på vad TV-serien handlar om, hur den är filmad osv. Fokusera på det som är bra istället, ”se konstverket istället för flugan som sitter på den…”

  • Anna

    Det där är ett väldigt berömt konstverk som många har sett på Moderna museet. När man har lagt ner sådan möda på miljöer och kläder, ja till och med klippt in filmscener från när det bedrog sig, så nog var det ett pinsamt fel. Slarv helt enkelt.

  • Fredrik

    Eller… så kan man se allt som de gjorde fantastiskt bra. Är glaset halvfullt eller halvtomt? Du är pinsam. Hinsehäxan var fantastiskt bra gjord hela vägen från regi, rollbesättning, miljöer osv.

  • Anna

    Att i en teveserie som utspelar sig på 60- till 70-talet ha med plexiglasbox (kring ett så välkänt konstverk) som sattes dit på 90-talet är ett lysande exempel på något som är pinsamt.

  • Fredrik

    Då kanske det är dags för dig att säga upp TV-licensen så du slipper irritera dig på pinsamheter?

  • Anna

    Det var lite känsligt för dig det här märker jag. Är du möjligen inblandad i den produktionen?

  • Fredrik

    Inte känsligt alls, och inte alls inblandad i produktionen. Men det verkar som du sökte jobb och inte fick det? Däremot är jag en cineast med känsla för kvalitet,proffessionalitet och goda prestationer. Och naturligvis ska de som har dessa egenskaper äras för detta. Till skillnad från navelskådare som har fullt upp med sitt navelludd…

  • Anna

    De ska äras för sina prestationer visst, men finns en sån uppenbar felaktighet med så får produktionen leva med att folk lägger märke till det. Skulle vara intressant att veta hur de lyckades missa det. Tidsbrist förmodligen. För många cineaster i teamet kanske…

  • Anna

    Och nej, jag har inte sökt jobb i något filmteam. Jag är intresserad av konst – något som folk uppenbarligen inte har någon känsla för. Kanske dax att införa gratis inträde på museerna igen.

  • Fredrik

    Förmodligen för att alla utom du ser tv-serien istället för petitesser. Om du inte kände till det så låg inte Moderna Museet ens i samma lokaler 1975 och 2010, så geten fanns inte ens i samma rum som i filmen. Och därmed så var det mycket mer än plexiglaset som skiljde… Förresten… missade du att det fattades två skruvar på skylten vid Kungsgatan? Och att Lennart Geijers kalsonger inte började tillverkas förrän 1977? Och att Volvon som hämtade Lilly när hon muckade från kåken hade fälgar som inte tillverkades förrän 1982? Aj, aj, aj nu får du skämmas Anna!

  • Sirvaes

    Uselt manus. Usel dialog som i stort sett aldrig känns trovärdig. Avsaknad av undertext. Miljöbilderna från Stockholm fungerar inte utan är alltför tydligt arkivmaterial som snarare gör att det nyfilmade materialet framstår som just nyinspelat.

  • Annaa M

    Men snälla nån, varför denna ton mot Anna för att hon påpekar ett så tydligt fel i filmen? Vad har hon att skämmas för? Det är väl känt att felaktigheter i filmen är irritationsmoment för beskådaren. Att ingen i filmteamet kände till historien om Monogram (Geten) och glasburen är konstigt, jag gissar tvärtemot Fredrik att vi var många tusen som lade märke till felet. Däremot visades faktiskt helt rätt fasad på Moderna museet.

  • Fredrik

    Med människor som lägger energi på såna petitesser så förstår jag varför vi har krig i världen…

  • Anna

    Men jösses Fredrik, har du kommit in på fred på jorden nu också!? Hade du varit en fredens man hade du inte blivit så obegripligt uppretad över min kommentar. Nog får du väl hålla med om att ett plexiskiva från nittiotalet kring ett välkänt konstverk är en lite mer anmärkningsvärd anakronism än underbyxor från fel årtal? Nu tycker jag du släpper det här och går ut och tar en nypa luft.

  • The man.

    fimen var väldigt bra och jag skulle vilja se fortsättningen för jag har läst boken och det finns mera godsaker

  • Fredrik

    Det som är obegripligt är hur man kan bli så fixerad vid en plexiglasskiva så man inte kan uppskatta ett fantastiskt gott filmhantverk, goda skådespelarprestationer, bra miljöskildringar och en bra berättad historia. Plexiglas fanns f ö redan på 40-talet…

  • Anna

    Notera att jag inte skrev vad jag tyckte om serien. Skrev om anarkronismen för att folk brukar tycka sånt är kul, det finns siter där endast små fel i filmer diskuteras (av filmälskare). Du borde skaffa dig lite humor, herr sur.

  • Anna

    Fredrik. Vad vill du göra för poäng med att plexiglas fanns på 40-talet? Vad fan har det att göra med det vi diskuterar?. Geten hade ingen plexiglasbox kring sig då och det är det som är anakronismen, har du svårt för att fatta? Nej, nu har jag kommit fram till att du inte är så smart, så nu lämnar jag dig att tjata här (och gilla dina egna inlägg strax efter). Ha ett bra liv. Adios.

  • Majbjörn

    Varför var delar inspelade i Göteborg när det skulle föreställa Stockholm? Fullständigt obegripligt! Många andra missar såsom gatskyltar och musik. Tycker inte om sånt slarv och det förtar!

  • Hinsehäxan är producerad av Drama i Göteborg. Därför är den delvis inspelad i Göteborg (eller kanske helt och hållet. Jag vet faktiskt inte.). Ibland krävs det att man låtsas på film/Tv. När jag själv gjorde Hundtricket (som utspelas i Stockholm) filmades 80% av filmen i Luleå pga att Filmpool Nord var medproducenter. Det är alltså inte slarv et handlar om.

  • Mats Janson

    Den här plexidiskussionen är ju fullständigt obetalbar! Nu måste jag se serien bara för att kolla den där glaskuben.

  • Janne

    Det var en spännande mini-serie! Jag såg också några missar, man växlade från vänstertrafik till högertrafik omvarandra ett par gånger.
    Janne

  • Mollgan

    Jag tror Anna och Fredrik borde gå på blind-date, det verkligen gnistrar om erat bråk på ett sätt som får mig att tänka på romantisk fransk film. Ni kommer ha grymt bra sex! 

  • Tommy Olausson

    Rekvisitören har ju inte gjort sitt jobb: Att använda en
    pistol som inte fanns på 60-70-talet är under all kritik! Dom använde en
    ”Glock 17” som kom ut först på marknaden 1982. Finns hur många
    pistoler som helst att välja på som passar in rätt i den tidsepoken, sen var
    faktiskt revolvern mer vanligt på den tiden för kriminella. Om man nu jobbar som
    ”Rekvisitör” och inte gör en grundlig research och kollar upp fakta
    eller frågar någon som vet, då ska man inte jobba som rekvisitör! Hur svårt kan
    det vara? Man kan ju inte bara ta vilket attribut som helst och använda det som
    rekvisita i en film som skall utspelas sig tillbaka i tiden och ”tro”
    att det ska passar/fungerar, speciellt i en film som skall utspelas på
    60-70-talet med rekvisita från 80-talet.

Fler onyanserade inlägg