In Treatment är dålig terapi

Paul Weston, det avskräckande exemplet.

Sedan 20008 har det tjattrats oavbrutet om pseudo-dokumentära HBO-serien ”In Treatment”, den har hyllats av alltifrån gamla tanter hipsters och ”know hows”, till småbarnsföräldrar, bögar, frisörer och annat kreti och pleti. Jag ställer mig ytterst frågande till huruvida denna hyllningskör är berättigad. Vissa säger att detta är den smartaste roligaste serien de senaste 10 åren. Jag förstår givetvis att detta är fullständig rappakalja men kan ändå inte låta bli att oroas över att jag verkar vara den enda som inte hoppat på terapitåget.

Det är svårt att filmiskt skildra terapi på ett sätt som inte förvandlar inblandade parter till karikatyrer av sig själva. Hittills har ingen lyckats, mig veterligen, men det mesta som HBO rör vid förvandlas ju till guld. Ändå är det magplask på denna pik. Epic fucking fail as they say.

Karaktärerna är platta, manuset förkastligt, ljudupptagningen beklaglig och bildsättningen…

(…)

Terapi är sällan roligt, om man räknar bort ”Gökboet”(och vi vet ju alla hur den slutade.)
HBO gillar terapi, vilket vi kan se tydliga exempel på i bland annat ”Tell me you love me”. Men medan ”Tell me you love me” var en kniv i hjärtat, känns ”In treatment” mer som en böld i rumpan.

Psykoterapeuten Paul Weston spelas av Gabriel ”Ghost Ship” Byrne, bara det borde ju verka i avskräckande syfte. Resten av rollbesättningen är inte mycket mer upplyftande den heller, även om jag erkänner Allison Prill’s tolkning av cancersjuka Pratt-eleven April som rörande. April är en subba av dignitet, men hon är åtminstone charmig. Det är mer än vad man kan säga om både Gabriel Byrne och hans ”Paul Weston”.

Allt jag ser är en grupp människor som inte har vare sig mod, vilja eller resurser att leva sitt liv som de människor som de förväntas vara. Det är med andra ord en alldeles utmärkt skildring av verkligheten. Problemet är att det inte räcker för mig. Tvärt om.

Jag längtar tillbaka till min egna psykolog.

Lena kom tillbaka, allt är förlåtet!

Skrivet av Leiyah Rose Lindén

Är ökänd för sin totala oförmåga att underordna sig sociala strukturer, men är i övrigt förtjusande. Student på Estetikprogrammet vid Södertörns Högskola där hon försöker få in lite mer hiphop. Föredrar dokumentärer men är ruskigt svag för independentfilm.

Fler inlägg av Leiyah Rose Lindén Maila Leiyah Rose Lindén