Senaste Kommentarer

Top Commenters

Jills veranda, säsong 2 – En första titt

Inlägg av Emil Viksell den 11 november 2015 i

TV

JIlss veranda försätts

SVT:s succéprogram Jills veranda är tillbaka. Samma Jill, ny veranda och sex nya artister som kommer på besök i Nashville. Precis som förra gången står det country och känslor (!) på menyn.

I första avsnittet hälsar den sympatiska Seinabo Sey på i Tennessee. Och en av programmets grundidéer är ju att göra underhållning av ”kulturkrocken”. Vidsynta, moderna artister ställs mot countryns klichéer och den amerikanska söderns ibland närmast arkaiska inskränkthet. Detta fungerar mer eller mindre bra. I första säsongen, i avsnittet med Kakan, ställdes denna inskränkthet verkligen på sin spets, när Tea Party-anhängaren Kay White ifrågasatte Kakans sexuella läggning. Det var en exploatering av ”konflikt”, men också en i högsta grad en relevant konflikt att lyfta.

När det kommer till Seinabo Sey-avsnittet känns konflikten bara sökt. Sey är icketroende, men uppvuxen i en muslimskt troende familj. Hon har med sig Billy Joe Shavers i högsta grad konfrontativa låt If You Don’t Love Jesus Go to Hell till programmet – och ifrågasätter den inställningen. Detta är ju Jills veranda, därför anordnas ett möte mellan henne och Shaver, en av outlaw-conuntryns härförare. Sey är som människor i Sverige är mest, icketroende. Och som människor världen över är mest, ickeradikal. Shaver i sin tur verkar mest vara en pojkspoling i en gammal mans kropp, en lirare mer ute för att ställa till upptåg än propagera för Jesus. Av den så kallade konflikten blir det inte så mycket.

Jills veranda 2

Seinabo Sey.

Programmet söker hela tiden smärtpunkter, på ett sätt som vid det här laget känns rätt tröttande. Det autofiktiva greppet på samtiden tycks inte ge med sig. Ibland saknar jag den ”borgerliga offentligheten”, med dess skarpa gränser mellan privat och offentligt. Nu för tiden ska det ständigt in och petas i människors sår, in i människors absoluta inre. Och jag tror också att tankar kring stora samhällsidéer och större -förändringar får stryka på foten till förmån för individuella, privata berättelser. Mottot är: Det ska komma tårar, annars är det inte ett TV-program!

Jill och Seinabo

Seinabo och Jill.

Därför får vi ju inte heller veta särskilt mycket om just countryn. Även om det interfolieras med expertisuttalanden i Jills veranda. Detta är mer än välkommet. När programmet lyckas balansera mellan privata berättelser och countryns generella utveckling är det som allra bäst.

Med musiken är det annars som vanligt: fantastiskt. Sey kommer med en önskan om att sjunga med en gospelkör, något hon också gör med bravur. Hon och Jill gör även en fin version av Go Rest High on That Mountain.

Jills veranda 4

Joel Alme besöker fängelsets musikprogram.

I andra avsnittet besöker Joel Alme Nashville. Och det är ett något bättre avsnitt än premiärens. Här slingrar sig det privata ihop med det allmängiltiga på ett mer naturligt sätt. Almes önskan är att träffa människor som lever i ”utkanten av samhället”, människor som haft det kämpigt. Och, på Johnny Cash-manér, slutar det med att han och Jill spelar på ett fängelse med fångar som publik.

Alme pratar om chanser, i samhället. Att människor i USA i allmänhet och kanske i Södern i synnerhet inte får så många chanser arrangera ett värdigt liv. ”Down here it’s just winners and losers and don’t get caught on the wrong side of that line”, som en New Jersey-bo sjöng en gång i tiden. I detta avsnitt är Jills veranda i sitt esse. Här är det infotainment när det är som bäst. Countryn handlar ju om människor som – och har ibland framförts av människor som – suttit i finkan, skilt sig, förlorat jobbet, blivit bedragna och bedragit, samt varit utan ekonomiska medel. Detta berättar låtskrivaren Sharon Vaughn. Allt detta sammanförs med Almes egna trasiga familjebakgrund. Och med clou i Almes och Jills framförande av den (inte alltför kända) soul-låten Rainbow Road för interner. Vi får också en diskussion om dödsstraffet och ta ännu mer del av den amerikanska söderns sociala samvaro.

Jilss veranda fängelset

Varför Jill har en retro-fångdräkt på sig när hon uppträder i fängelset får vi aldrig veta …

Vissa grejer är tröttsamma, men Jills veranda är trots det ett av de bättre underhållningsprogrammen i svensk TV. Och Jill gör faktiskt något för countryn, i Sverige. En genre som gärna antingen avfärdas helt eller blir styvmoderligt behandlad. Sedan ska det sägas att countryn faktiskt är en genre som frodas och utvecklas, både i Nashville, USA och resten av världen. Jills veranda fastnar antingen i gammal musik eller country i mittfåran – och det är kanske naturligt, givet att Jill är ”as mainstream as they come”. Men både Kacey Musgraves, Chris Stapleton, Lindi Ortega och Jason Isbell har släppt finfina ”country”-plattor detta år, för att bara nämna några av countryn/americanans kvalitativa artister.

Resten av gästerna denna säsong är Veronica Maggio, Annika Norlin, Jerry Williams och Adam Baptiste (ADL). Det lovar ju gott.

Jills veranda har premiär onsdag 18 november klockan 21.00 i SVT1 och SVT Play.


Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg