Senaste Kommentarer

  • andyhally on Hell or High Water – Texasmys från Storbritannien

    Håller med vartenda ord du säger, men skulle vilja säga ytterligare ett par saker. Först, att den här filmen är...
    Posted 8 december, 2016
  • Marcus Sebastian Olsson on Pappor på film

    Vill passa på att tipsa om ett riktigt guldkorn i kategorin farsor på film - Infinitely Polar Bear!
    Posted 26 november, 2016
  • http://aboutmovies.blogg.se on Måndagslistan: Värsta grannarna

    Rolig lista! :)
    Posted 21 november, 2016
  • Emma P on Vi drevar på.

    Så himla bra skrivet! Du har så vansinnigt rätt, inte tusan kritiseras männen på tv för att de har...
    Posted 21 november, 2016
  • Seb Celia on Vi drevar på.

    Det är ett slukhål i sig att tala om kvinnor och män, i vilket ämne det än gäller, i vad...
    Posted 18 november, 2016

Top Commenters

London Spy – Recension

Inlägg av Emil Viksell den 17 januari 2016 i

TV

London Spy 3

”You have a very particular stink of a man out of his depth”, väser en slemmig ”under radarn”-existens till protagonisten Danny (Ben Whishaw). Men innan Danny (Whishaw) hamnar på de där djupen är London Spy mest ett kärleksdrama mellan honom och den hyperintelligente investmentbankern Alex (Edward Holcroft). De träffas en tidig morgon när Danny (Whishaw) sin vana trogen raglar hemåt efter att ha svirat runt på klubbar natten igenom och Alex (Holcroft) är ute på sin dagliga joggingtur. Det som sedan spelas upp, i första avsnittet, är ett kärleksdrama mellan de två: den homosexuellt oerfarne, mystiske och ömsom öppne, ömsom slutne Alex (Holcroft) och den enträgne, livsglade, men ensamme Danny (Whishaw).

Sedan tar intrigen en skarp vändning. Det är omöjligt att berätta för mycket utan att spojla kalaset, men kärleksdramat blir i alla fall mer av ett spiondrama; Danny (Whishaw) måste ta reda på vad som hänt pojkvännen Alex (Holcroft). Och detta leder honom in i en värld av spioner, hemligheter och maktspel bakom kulisserna.

London Spy 7

Mr. Robot-modet – kommer hett nu!

London Spy slår redan inledningsvis an tonen på ett fantastiskt sätt. Även om storyn tar en oväntad vändning, och även oväntade vändningar längre fram, så är det samma atmosfär när serien är ett kärleksdrama som när den är ett spiondrama; en suggestiv stämning som växlar mellan vacker och oroväckande.

Kvalitetshöjningen och parallellt haussen av serier har öppnat för ett långsammare berättande och mer experimentella berättargrepp på tv. Sådant som tidigare mest var förbehållet filmen. Strålande, men allt blir ju inte bra för det. Personligen har jag särskilt problem med serier som romantiserar och frossar i sin egen mystik; viskande, släpiga voiceovers och/eller karaktärer som berättar shit genom att tassa som katten kring het gröt. Tack och lov lyckas London Spy hålla de allra mest högtravande schablonerna stångna – därmed inte sagt att det inte är klichéfyllt. Som så ofta, eller som sig bör om så vill, när det kommer till spioneri i allmänhet och MI6 i synnerhet så är den gåtfulla och undanglidande stilen själva poängen; man ska känna sig lika bortkollrad och utelämnad som protagonisten.

London Spy 4

Att jag är något på spåren, alternativt galen, kan man utläsa från min inredningsstil.

London Spy lyckas vara intressant genom att innehålla framåtrörelse – inte alltid legio i dagens tv-serier – och genom att serien bärs av den orubblige Danny, skickligt gestaltad av den intensivt närvarande Whishaw (The Hour, The Danish Girl, Spectre). Familjeangelägenheter sammanflätas också på ett dramaturgiskt snyggt och förhållandevis naturligt sätt med den generella ”spionära” intrigen.

Till sin hjälp att navigera genom den för honom okända agentvärlden har Danny (Whishaw) den mångårige vännen Scottie (Jim Broadbent). En departementsanställd, äldre herre med ett förflutet inom spionage. Också han homosexuell, och just det anledningen till att han slängdes ut från den brittiska underrättelsetjänsten i yngre dagar och fick hålla till godo med en ”vanlig” tjänst som statstjänsteman. Det dubbelliv homosexuella har fått leva och lever tjänar i serien som ett slags dubbelexponering till det dubbelliv spioner lever.

London Spy 5

Danny (Whishaw) och Scottie (Broadbent).

London Spy är fint om både kärlek och vänskap, och durkdriven spänning. Skådespelarna gör på brittiskt manér utomordentligt ifrån sig. Förutom ovannämnda även Charlotte Rampling som en minst sagt målmedveten karaktär. Sedan håller det inte riktigt hela vägen. Upplösningar är alltid klurigt, många är de film och serier som bara burit nästan hela vägen fram, särskilt när hyfsat komplexa, mystiska intriger ska knytas ihop och få rimlig förklaring. Och dit får nog London Spy räknas. Men då snackar vi om typ den sista halvtimmen av denna miniserie i fem delar, fram till dess är det spionunderhållning av högsta kvalitet.

London Spy har premiär 17 januari klockan 21.45 i SVT1 och SVT Play.

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg