Senaste Kommentarer

Top Commenters

Master of None – Recension

Inlägg av Ingrid Forsberg den 7 november 2015 i

TV

master of none

Netflix nya serie Master of None är en komediserie i tio delar skapad av Aziz Ansari och Alan Yang, och är en riktig liten pärla. Aziz Ansari var ljuvlig som livsnjutaren och entreprenören Tom Haverford i Parks and Recreation (som Alan Yang skrev för), och är ungefär lika ljuvlig här, fast på ett lite mer finstämt sätt.

Jag såg Aziz Ansari i en källare på en krog på Södermalm sommaren 2013, när han åkte runt och uppträdde på små lokaler för att testa stand up- material. Jag råkade se att han twittrade ut att han var i Stockholm och skulle köra några kvällar, och lyckades få en biljett. Det var ju supergrymt att få se en sån komiker i ett så litet sammanhang, very special indeed! (lite som när Fred Armisen var på Debaser Strand för ett par år sedan och körde ett litet set för att promota säsong 2 av Portlandia. Extra kul att allt kärleksfullt drivande med hipsters i Portlandia funkade typ exakt lika bra där på plats vid Hornstull…)

Så när Aziz Ansari nu gör sin egna komediserie på Netflix är det kul att känna igen flera av de grejer han skämtade om i den där källaren på Södermalm, och sen också tog vidare till sin stora show på Madison Square Garden (finns på Netflix). Men här gör han något mer med det, både tonar ner skämten och förhöjer innebörden i dem genom att stoppa in dem i ett sammanhang. Och det sammanhanget är vardagen för Aziz Ansaris halvsjälvbiografiska alter ego Dev, 30 år, som försöker hanka sig fram som skådis och deala med livets alla mödor, som dating, relationen till föräldrarna, sociala koder, etnicitet och beslutsångest över vilken mat man ska äta. Han tar sig an livets stora – och riktigt små – frågor tillsammans med sitt närmsta kompisgäng, som på typiskt tvserie-vis är ett rätt omaka gäng, men såklart kompletterar varandra bra (en av dem spelas av ena halvan av galna komediduon Tim and Eric). Det kan handla både om sånt som hur man egentligen uppför sig när man svarar på sms, vad smart phones har gjort för dejtingkulturen och sånt som de väldigt snäva och stereotypa karriärsmöjligheterna för en skådis med bakgrund i Sydasien.

master of none2

Jobbigt med skype-auditions när wifi:t krånglar hemma.

Varje avsnitt är som en liten minifilm, med en titel och ett tema (och gästskådisar, ofta rätt överraskande!), och de varierar lite i stämning och stil. När jag kollade första avsnittet visste jag inte att detta var upplägget, så temat ”att ha eller inte ha barn, eftersom kompisar som fått barn fått ett tråkigt liv och ett tråkigt sexliv” fick mig att tänka att det var lite förutsägbart. Det var i och för sig ett bra avsnitt, men temat är ju rätt gjort förut. Men med upplägget att det är olika teman varje avsnitt så funkar det bara fint tycker jag. Och det är inte bara roligt, ibland är det rörande också. Ett bra exempel på det är avsnittet Parents som handlar om Dev och hans kompis Brian relation till sina föräldrar, och dynamiken mellan första och andra generationen  i invandrarfamiljer (här från Indien och Taiwan). Devs föräldrar spelas av Aziz Ansaris egna föräldrar, på ett lysande sätt. De är ju inte skådisar egentligen, men spelar väldigt roligt!

Vill man kan man kanske beskriva Master of None lite som en blandning av Girls och Seinfeld, fast ändå något helt eget. Någon beskrev serien som ”a sitcom with a soul”, och det är liksom den här blandningen av nonsens-frågor och riktigt stora livsfrågor i komediform, som funkar så himla bra. Och: superbra soundtrack! Missa inte!

Hela säsong 1 av Master of none finns ute på Netflix.

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg