Senaste Kommentarer

Top Commenters

Midnattssol – spännande och spektakulärt i Lappland

Inlägg av Ingrid Forsberg den 23 oktober 2016 i

Recensioner TV

midnattssol

Peter Stormare, Leila Bekhti, Gustaf Hammarsten och Rickard Ulfsäter. Foto: Ulrika Malm/SVT

SVT:s nya serie Midnattssol börjar fantastiskt. Alltså redan i första scenen. Jag tänker inte beskriva den – det skulle ju spoil the fun – men steg för steg inser jag vad det är jag faktiskt ser, och det är skitsnyggt och effektivt och gör att jag grips tag direkt. Inte bara på grund av själva innehållet i scenen, utan också för att det är ett första smakprov på den visuella nivån i den här svensk-franska krimserien. Skådeplatsen är Lappland i allmänhet och Kiruna i synnerhet, och där finns ju verkligen helt spektakulära vyer som dessutom är väldigt vackert filmade och förvaltade. Och jag kan slå fast redan nu att Midnattssol håller riktigt hög nivå hela vägen fram.

Början på berättelsen i Midnattssol är att en man hittas död i vildmarken utanför Kiruna, mördad på ett utstuderat bestialiskt vis. Eftersom han visar sig vara fransk medborgare blir den franska polisen inkopplad. Utredaren Kahina Zadi (Leila Bekhti) flyger från metropolen Paris till världens ände i Kiruna, där både den ständigt lysande solen och gruvsprängningar håller henne vaken om nätterna. Förundersökningen leds av åklagaren Anders Harnesk (Gustaf Hammarsten) och de två bildar ett team som bara är sådär lite lagom omaka.

midnattssol3

Sofia Jannok. Foto: Ulrika Malm/SVT

Det där upplägget låter ju rätt klassiskt, och efter det jag läst om serien i förväg förväntade jag mig ännu en svensk polisserie när jag satte mig för att kolla avsnitten. Och det är ju en polisserie, men faktum är att jag blev riktigt positivt överraskad över hur komplex storyn blir, hur stämningen och mystiken förtätas och hur man får veta mer och mer om samhället runt omkring.  Den samiska kulturen spelar en stor roll i serien, där konflikten (och rasismen) som finns mellan majoritetssamhället och samerna blir en viktig aspekt i utredningen som blir allt mer invecklad. Det är också mycket exotiska inslag som nåjder, jojk och mystiska symboler. Jag skriver exotiska för det är ju så det känns skildrat, och samtidigt som jag gillar det skarpt (man gillar ju mystik liksom) så undrar jag ibland vad personer som är mer insatta tycker om skildringen. Är det för exotiserande? Samtidigt medverkar artisterna Sofia Jannok och Maxida Märak i serien, två personer som jag uppfattar som starka samiska aktivister – och jag tänker att det borde borga för att det är okej ur ett samiskt perspektiv.

(En liten parentes – Oscar Skagerberg som spelar Kristoffer Hanki, ledaren för en samisk ungdomsaktivistgrupp, påminner han inte rejält mycket om Christian Bale? Han pratar till och med med den där lite väsande, mörka rösten…)

midnattssol2

Oscar Skagerberg som Kristoffer Hanki. Foto: Ulrika Malm/SVT

Gustaf Hammarstens karaktär Anders Harnesk är halvsame, vilket såklart ger en extra dimension till det hela, inte minst för att han kan tala samiska. Och eftersom Kahina Zadi inte känner till omgivningarna och den samiska kulturen, faller det sig ganska naturligt att Anders Harnesk berättar och förklarar hur saker ligger till – vilket ju innebär att även tittaren får det förklarat för sig. Effektivt sätt att få serien att funka även i andra länder, och dessutom att fortbilda många svenska tittare som säkert har begränsad koll på de här sakerna.

För Midnattssol är en serie som verkligen borde kunna gå hem i flera andra länder . Det är ju en svensk-fransk samproduktion, men även tittare i andra länder borde kunna fängslas av den här skickligt utförda deckarhistorien som ju utspelar sig i en så speciell miljö som knappt finns någon annanstans. Det är ju så många faktorer som gör det speciellt. Det är en småstad på en avlägsen plats, storslagen vildmark precis runt hörnet, det är slitningen mellan en ursprungsbefolkning och en majoritetsbefolkning, den samiska kulturen och mystiken, det är den stora gruvan som är samhällets hjärta, och så ovanpå allt det pågår en flytt av stora delar av staden på grund av sprickbildningen från gruvbrytningen. När man radar upp det sådär så ser man ju verkligen hur bra skådeplats det är för en tvserie!

Den franska polisen Kahina Zadis bakgrund och personliga historia har också en ganska stor del i serien. Och det är en del jag bara tycker funkar till viss del. Hennes rötter i berberkulturen i Algeriet blir relevant för att det gör att hon kan känna igen sig i känslan av att vara en del av en minoritetskultur i ett majoritetssamhälle. Men det finns vissa andra delar i hennes personliga historia som jag tycker känns lite malplacerade, i alla fall när jag sett färdigt alla avsnitt och liksom ser tillbaka på helheten. Inte för att det inte är engagerande och välskildrat, men det blir lite för avskilt från resten av serien. Men det är inget fel på skådespeleriet, Leila Bekhti är en lysande skådis (och väl etablerad i Frankrike, bland annat var hon med i hyllade ”En profet” 2009). Gustaf Hammarsten är också bra, men det tog ett tag i första avsnittet innan jag slutade fundera på hur bra hans dialekt egentligen är? Peter Stormare är också med på ett hörn, och hans ”norrländska” dialekt är man ju van vid att höra (men hans hemlandskap Hälsingland är ju gaanska långt från Gällivare, där han bor i serien).

midnattssol4

Gustaf Hammarsten som Anders Harnesk. Foto: Ulrika Malm/SVT

Serieskaparna Måns Mårlind och Björn Stein låg också bakom megasuccén Bron, och visst finns det en del med Midnattssol som påminner om Bron.  Först såklart själva upplägget med två personer från två olika länder som måste samarbeta för att offret är från ett annat land, och så att det är många små sidohistorier som allt mer flätas samman, och att det faktiskt är rätt oförutsägbart hur historien ska utvecklas (och det är ju, som vi alla vet, inte fallet i alla svenska deckare). Mårlind och Stein har ju också visat tidigare att de inte är rädda för att ta ut svängarna när det gäller det visuella och lite skruvade, som i deras filmer Känn ingen sorg och Storm, och i serien De drabbade.

Visst är det så att alla små trådar inte riktigt plockas upp, och en del grejer blir jag frustrerad över att man inte får se och veta mer om. Men Midnattssol är spännande och fängslande rakt igenom alla åtta avsnitt.  Jag är till och med nästan nöjd med slutet. Och jag är typ aldrig nöjd med slut i deckare, så att jag skulle bli helt nöjd är nästan uteslutet. Jag har svårt att tro att det här inte kommer bli en hit för SVT.

Midnattssol är en serie i 8 delar. Den har premiär på SVT söndag den 23 oktober, kl 21.00

 

Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg