Senaste Kommentarer

Top Commenters

Orange is the new black – säsong 2 – En första titt

Inlägg av Ingrid Forsberg den 11 juni 2014 i

TV

Orange-is-the-New-Black1

Säsong två av Orange is the new black finns uppe på Netflix sen ett par dagar tillbaka (här recenserade Ingrid säsong ett), och ett par av oss tog såklart tag i avsnitten direkt. Eftersom Måns Lindén planerat att ge säsongen fyra avsnitt för att sen avgöra om han skulle fortsätta eller inte, bestämde vi oss för att helt enkelt kolla just fyra avsnitt och sen ge ett utlåtande. Så – varning för spoilers från de fyra första avsnitten på säsong två!

INGRID: Första säsongen slutade ju dramatiskt – med att Piper misshandlade sin medfånge Pensatucky rejält, och det var högst oklart hur det skulle gå både för Pensatucky och för Piper. Att misshandla någon brutalt känns ju som en rätt säker väg till att förlänga sitt fängelsestraff. Därför känns det rätt snopet när det verkar som att händelsen i slutändan inte får några följder alls, på grund av olika omständigheter. Det går liksom lite för lättvindigt för Piper, gör det inte? För övrigt börjar säsong två med en avstickare till Chicago, dit Piper flyttas inför rättegången mot knarkhandlaren Kubra, som hon och Alex jobbade för. Det hela slutar med att Alex på nåt sätt kommer undan, och släpps från fängelset, samtidigt som Piper ljuger i rätten och säger att hon inte minns Kubra. På Alex uppmaning. Har Alex medvetet manipulerat och lurat Piper igen, eller vad hände egentligen? Och kommer Alex inte var med mer i den här säsongen, och borde det inte bli några följder för Piper? Inget av det här har man fått nåt svar på tre avsnitt senare, vilket är lite märkligt.

För övrigt verkar det fortsätta rätt mycket som i första säsongen – vilket är bra och dåligt. Bra, eftersom jag verkligen tyckte om den säsongen och för att vi fortfarande inte fått lära känna alla medfångar och deras bakgrundshistorier, men dåligt för att det hittills inte finns någon riktning eller mål. Eller, slutet på Pipers fängelsevistelse är förstås ett naturligt mål, men i förra säsongen kändes det som att någonting hela tiden stod på spel för Piper och hon fick kämpa för att klara sig i fängelset, där folk jävlas med en (minst sagt), där maktrelationerna gör att man aldrig vet var man har sina medfångar, och där det ibland kunde bli riktigt farligt. Fyra avsnitt in känns den här säsongen som att den rullar på, och att Piper mest är väldigt hemmastadd i fängelset nu. Å andra sidan kan det fokuseras mer på de andra karaktärerna, och jag älskar fortfarande upplägget med att vi genom tillbakablickar får se bakgrunden till varför fångarna sitter där de sitter. Det är otroligt skilda historier, som får en att se på karaktärerna på ett annat sätt efteråt. I de avsnitt jag sett fick vi äntligen se Lorna Morellos bakgrund, och det gav verkligen en annan bild av henne. Som gör att det dessutom är sorgligt att inse att de inte verkar få ett uns av psykisk vård där inne, trots att fler av dem verkar vara i stort behov av det.

Att vi får följa Larry i en separat sidohandling känns väldigt överflödigt. Han och Piper pratar inte ens med varandra öår tillfället, alltså är han inte en del av hennes liv just nu – så varför ska vi kolla vad han har för sig?

MÅNS: Sällan har fyra avsnitt känt så långa. Jag tycker inte att manusförfattarna utnyttjar det faktum att serien utspelar sig i ett fängelse – konflikterna är för få och det är har mer eller mindre blivit ett småputtrigt relationsdrama. Ett drama med för låga insatser för att jag ska bry mig. Det är som du säger Ingrid – det rullar på. Första säsongen var betydligt bättre och spänningen mellan Larry/Piper och Alex/Piper var drivmedlet som höll dramat på topp hela vägen. Pipers förvandling från klämkäck och aningslös till att bli en hård jailbird var både välregisserad och välskriven. Men den storyn kan man ju bara berätta en gång – så vad göra nu?

Alex visar sig återigen från sin mest manipulativa sida och frågan är väl nu hur mycket mer strafftid Piper kommer få. Den frågan hänger i luften men jag vet faktiskt inte hur mycket jag bryr mig. Vidare känner jag bara ett marginellt intresse för den nya karaktären Vee som är en kåkfarare av den gamla skolan. Hon är där för att söndra och härska och bygga upp en maktbas för att göra sin tid i fängelset dräglig. Och det kommer hon så klart lyckas med och i det röra upp raskonflikter som hittills inte varit ett problem. Och så har vi ju Larry då. Världens mest desillusionerade man som nu verkar få ihop det med Pipers före detta affärspartner och vän.

Det enda som fortfarande är intressant är, som du påpekar, tillbakablickarna. Att får reda på vad som gick snett i livet för de som sitter inne är ett skickligt sätt att gestalta de olika karaktärerna. Men jag tror inte det räcker för mig. Det blir nog bara fyra avsnitt den här säsongen för min del. Kommer du titta vidare? Om så – hojta till i fall mitt beslut visar sig vara felaktigt.

INGRID: Suget att få veta mer om medfångarna och deras tidigare liv – och faktiskt också hur det ska gå för Daya som är gravid med en av fängelsevakterna – håller mig fortfarande i ett fast grepp, så kommer absolut kolla vidare. Lovar att hojta till om jag tycker att du missar nåt stort, Måns!

Orange is the new black säsong 2 finns på Netflix

 

 

 

 


Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg