Senaste Kommentarer

  • Johan Anderson on Dr Who – Alla tiders doktor

    Jag är ju lite rädd för att det med en stor dos nostalgi som jag kommer ihåg den, jag har...
    Posted 21 juli, 2017
  • Simon on Vi drevar på.

    Inte så konstigt att folk tycker till om någons tröja eller smink i det sammanhanget, det utesluter inte att man...
    Posted 21 juli, 2017
  • Lindman1 on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Tack Petter! Det var mycket roligt att höra, det gjorde helt klart min dag. Jag suger åt mig berömmet likt...
    Posted 20 juli, 2017
  • Petter Stjernstedt on Apornas Planet: Striden – Den grandiosa finalen

    Hej, måste bara säga att du skriver mkt bra! Beskrivande, metaforiskt, inlevelsefullt. Vi skribenter (Kulturbloggen) måste stötta varandra. Och håller...
    Posted 19 juli, 2017
  • Therese Wåtz on Dr Who – Alla tiders doktor

    Ja, han är onekligen väldigt populär (med rätta). Jag ska ta en till titt på Baker, för han har fått...
    Posted 19 juli, 2017

Top Commenters

Power – Knulligt, knarkigt, glittrigt och våldsamt

Inlägg av Emil Viksell den 22 oktober 2015 i

TV

Power

”Started from the bottom now we’re here”, rappar den gode Drake. Det är en av de starkaste myterna inom hiphoppen, idén om att ta sig från ingenting till någonting, eller ännu hellre: att man faktiskt tagit sig från ingenting till någonting. Ett slags klassresa. Men inte riktigt en offentligt sanktionerad sådan, inte en folkpartistisk romantisering av läshuvudet som går från ”rags to riches”. Utan en krokig resa via ”drive-bys and ak-matics” (skottlossning medelst bil och automatkarbin 47).

Drake själv verkar ha haft en ganska trevlig uppväxt i Toronto, långt ifrån de upplevelser som Lil Wayne eller Jay-Z hade i sina barn- och ungdomsår. Men det hindrar ju inte att man odlar en scenpersona – givetvis. Approprierar underklassgrejs, för att tala nöjesguide:iska. Kudos Drake, eller något.

Power 2

James ”Ghost” St. Patrik (Omari Hardwick).

Power är TV-serien om den där hiphopidén – som väl egentligen är ett slags generell idé som frodas bland de som inget har. Och James ”Ghost” St. Patrik (Omari Hardwick) är inkarnationen av den där typen av klassresenär. Driven, entreprenöriell samt mer eller mindre skoningslös – det vill säga som vilken businessman som helst, med undantaget att de godkända karriärvägarna varit stängda och han därför tagit bakvägarna. Som en äkta människa mitt i livet, mitt i samtiden, bollar Ghost (Hardwick) dubbla karriärer. Den ena betydligt smutsigare än den andra. Parallellt med driften av en stekhet inneklubb langar han droger – och inte då som ”Bricks” (The Wire) på något dragigt gatuhörn, utan han bossar över ett crew som är på väg mot toppen inom New Yorks drogbransch.

Power 5

Tommy Egan (Joseph Sikora).

Med sig mot toppen har Ghost (Hardwick) Tommy Egan (Joseph Sikora), den lojale barndomsvännen som är något mer av en hetsporre än sin kamrat. Medan Ghost (Hardwick) primärt sköter klubben, som fungerar som penningtvätteri, ansvarar Egan (Sikora) för droghandeln. I övrigt är karaktärsgalleriet schabloner på rad. Vi har den missnöjda gangsterhustrun Tasha St. Patrik (Naturi Naughton), den återvändande ungdomskärleken och juristen Angela Valdes (Lela Loren), ungtuppen Shaw (Sinqua Walls) som inte riktigt är ”cut out” för gangsterlivet och en lång radda gangsters som tagna ur banditklichéskåpet samt poliser ur motsvarande polisklichéskåp. Och skådespeleriet är ibland komplett uruselt, allra värst när det kommer till Sikora. Sedan är en basic-grej som klippning hanterad alldeles eländigt.

PWS2_202_100114_0149.jpg

Tasha St. Patrik (Naturi Naughton).

Så vad gör jag? Fortsätter titta och slukar två säsonger i ett svep. En tredje säsong får för övrigt premiär nästa år. Jag hittar ursäkter: Tashas (Naughton) desperation är intressant, den monumentala press Ghost (Hardwick) befinner sig under är fascinerande… och så vidare. Och då är Power inte en serie som är pajig med charm, men något slags flit, som Banshee eller True Blood. Det är bara dåligt, med oflit. Men jag fortsätter titta. Ibland är det som att jag föredrar att titta på en sådan här serie, som inte kräver min odelade uppmärksamhet. Där det inte gör något om jag missar information. Där jag inte måste vara på tårna för att vaggas in i stämningen eller 100 % vaken på grund av risken att missa en audiovisuellt utsökt scen. Detta är långt från högkvalitativa superserier som Show Me a Hero, Fargo och Rectify. Samtliga avsnitt i serier som White Collar och Elementary har jag slukat av liknande orsaker. Och då är de serierna egentligen långt bättre än Power.

Power 3

Ghost (Hardwick) är arg.

Men jag tänker ju fortsätta titta ändå. Något har ändå serien, oklart vad. Kanske att det är knulligt, knarkigt, glittrigt och våldsamt – sådant har attraherat mig förr (på TV alltså…). Eller så är det så att det bara räcker att det är en TV-serie för mig nu för tiden. Så långt har det gått. Jag behöver hjälp.

Power 4

Där kan du sitta.

För övrigt är en av producenterna till serien just en herre som gått från ingenting till någonting i köttvärlden, på vägen hann han bli skjuten nio gånger och drabbas av allehanda obehagligheter. Curtis ”50 Cent” Jackson, ja. Han skådespelar även i serien, som kåkfararen Kanan. Om hans skådespeleri är bra? Nej, skitdåligt.

Jag fortsätter titta.

PS. Diggar ni som jag halvpajiga serier så är TV-bolaget Starz, som också gör Power, rena guldgruvan.

Power finns att se på HBO Nordic. 

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg