Senaste Kommentarer

Top Commenters

Prime Suspect – Recension

Inlägg av Måns Lindman den 23 december 2011 i

Recensioner TV

Behöver vi ännu en snutserie och dessutom en remake? Undertecknad och många med mig har väl vid det här laget tappat räkningen på hur många polisserier som har passerat de senaste åren. De flesta hinner dessutom inte ens komma halvvägs in i säsongen innan serien läggs ner och oftast när det är som mest spännande. Hur många gånger har man inte suttit där och spottat och svurit över att man nu får leva i evig ovisshet? Alla frågor som förblir obesvarade, alla sköna karaktärer som bara suddas ut för att snabbt falla i glömska. Nu är det dags igen. Just när jag börjat komma in i, och verkligen uppskatta NBCs nya serie Prime Suspect så nås jag av nyheten att den skall läggas ner efter bara 13 avsnitt. Trots detta faktum så tycker jag definitivt att den är värd att kolla upp. Rättigheterna köptes nyss upp av Kanal 5 och serien kommer att börja visas i januari nästa år.

Detective Jane Timony har händerna fulla i Prime Suspect

Prime Suspect är en amerikansk remake på den brittiska serien med samma namn, i Sverige känd som I Mördarens Spår med en strålande Helen Miller i huvudrollen. Originalet kablades första gången ut 1991 och det är givetvis en otacksam uppgift att försöka göra en nyinspelning av en sådan här gammal goding men alla inblandade gör ett riktigt bra jobb.  Alexandra Cunningham har plockat ihop ett imponerande team som jobbar väldigt bra tillsammans och samspelet är riktigt bra och trovärdigt mellan skådespelarna som nästan samtliga har haft biroller i andra TV-serier. Vi får se Kenny Johnson från The Shield, Brían F. O’Byrne från FlashForward, Damon Gupton från Deadline och min personliga favorit, the man with the voice, Kirk Acevedo från Oz och Fringe. En oerhört underskattad skådespelare som alltid övertygar i det tysta. Huvudrollen då? Nja, det är som sagt svårt att peta Mirren och Maria Bello är väl inte på något sett dålig men hon är helt klart den svagaste pjäsen i uppställningen. Betyget dras även ner av den fjantiga hatten  som hon springer omkring i, oavsett väderlek. Det känns lite väl klyschigt och rätt töntigt.

Brían F. O'Byrne är ilsken, introvert och irish

Prime Suspect utspelar sig på en oerhört mansdominerad polisstation i New York dit Jane Timony (Bello) rapporterar för tjänstgöring. Hon får snabbt lära sig att det här inte är en kvinnas värld. Karlarna dricker kopiösa mängder sprit på arbetstid, drar förnedrande sexskämt och gör narr av Timony bakom och framför ryggen på henne. Hon har dessutom, innan hon blev förflyttad, rullat sänghalm med The Chief of Police vilket inte direkt hjälper henne att nå några extra popularitetspoäng. På hemmaplan utkämpar hon ett till synes hopplöst slag mot pojkvännens ex som mer eller mindre bor i knät på dem. Trots dessa jobbiga odds kämpar hon i alla fall på och vinner mer och mer respekt genom att knäcka de svåraste av mordfall, kidnappningar och sexualbrott, gärna genom att låta belackarna stå med mössan i hand och skämmas.

Timonys närmaste chef, briljant spelad av en rejält sliten Aidan Quinn har ibland svårt att välja sida. Skall han stötta sina svårt manschauvinistiska, skrålande mannar eller stå på den välmeriterade men nedtryckta kvinnans sida? Detta dilemma är delikat hanterat och ger helt klart en extra dimension till serien. Brottsfallen skiljer sig annars inte mycket från andra serier. Det är några kidnappade ungar här, en pedofil där och ett gäng brutala överfall och mord i olika miljöer men tack vare snyggt foto, bra tempo och habilt skådespeleri höjer sig ändå Prime Suspect långt över your average cop drama och sedan The Shield och The Wire har det som bekant inte kommit mycket vettigt från jänkarna i denna genre. Det är snyggt, enkelt och högljutt. Recensenten i N.Y.P. formulerade väl det hela klockrent när tidningen ställde båda versionerna mot varandra. Den amerikanska versionen vann då med motiveringen ”We’re American. We like it loud, fast and uncomplicated.”

Prime Suspect har TV-premiär 1 januari 2012 i Kanal 5

Skrivet av Måns Lindman

Missförstådd kverulant, född i fel århundrade. Det finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, fast mest svart. Njuter av lidelse, yta och syntpop. Den vackraste komplimang jag fått är "subtilt hämndlysten och underbar."

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
  • Linus

    (Helen Mirren, inte Miller…)

Fler onyanserade inlägg