Senaste Kommentarer

Top Commenters

Så mycket bättre: Johan T Karlsson

Inlägg av Embla Sue Panova den 17 november 2014 i

TV

så mycket johan

Så var det Johans T:s tur att tolkas i Så mycket bättre. Johan T Karlsson, aka Familjen. Jag fattade som ni kanske vet noll av första avsnittet: förväntade mig ja, inte en hel kärnfamilj förstås, men i alla fall att Johan representerade en del av ett band med namnet Familjen. När jag smält moderniteten i att inte ha ett ”the” och kanske avsluta med ”ettes” i namnet och istället lyssnat på hans musik blev jag såklart glatt överraskad – fattar inte hur jag kunnat missa detta geni!

Johan är en sån där som växer för varje program. Ganska lågmäld till att börja med och sen när han hasat runt i nattskjorta (när alla andra kommer ner till frukost fullt fixade med trendhatt på bakhuvudet) i några avsnitt så älskar man honom lite grann. Och precis sådär härlig som man börjat tro att han är verkar han också vara när allt ljus är på honom. Varm och öppen, rolig och fin. Berättade om känslan att få barn, att det tvärtemot det där rosa skimret man annars alltid hör om blev en tomhet. Modigt och bra!

Det känns som om det var ganska svårt för de andra artisterna att göra Familjenlåtarna. Så svårt att Carola fuskade och tog en låt Johan bara producerat (jag hade tänkt ge henne kredd för att hon var en av få som kunde göra sin egen grej, men det kan jag inte riktigt nu..).

Inte ens Orup fixade att Orupifiera låten han valde (Det snurrar i min skalle) även om han hade smugit in lite av en refräng. Gullig kuriosa som berättades i programmet är förresten att den låten från början är skriven som ett tal i sångform till Johans systers bröllop.

Även i övrigt bra låtar, men inte särskilt kul variation. Ola är ju alltid grym och sjöng med fantastisk nerv – det märktes att han älskade låten han valt, även om han inte lyckades helt med att kännas The Ark, vilket jag hade gillat. (Det kanske var svenska språket som sabbade där?) Love är alltid bra men även där hade synthen följt med. Nog för att jag älskar synthezisers men är inte hela poängen att man ska göra om låtarna till sin egen genre? (Och nej, Pugh, det inkluderar ICKE att du axlar reggaen och säger Jah Man!)

Aktiviteterna då? Jo, Johan (i gott sällskap av flera av de andra visade det sig) har inte tagit stundenten så eftermiddagen ägnades åt att åka flak med ett gäng nior som slutat högstadiet. Här får jag väl ge Carola lite av kredden som försvann ovan – för även om hon musikmässigt inte är min favorit verkar hon ändå kunna bjucka på sig själv och köra fullt ut på allt som ges. Kul att se henne bete sig som en full snorunge tillsammans med de andra. Kul också att Ola Salo blev av med både ring och iPhone i tumultet. Man gillar ju folk som går all in, liksom.

Johan T valde själv att göra sin slutduett med Amanda, och bästa versionen skulle jag kanske säga att Amanda Jenssen gjorde (igen) men tack vare att Ola utstrålade så jävla mycket BOOM! går mitt lyft till honom. Lyssna på den här energin, ungdomar!


Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg