Senaste Kommentarer

Top Commenters

Säsong 2 av The Handmaid´s Tale – Brutalare och mörkare än någonsin

Inlägg av Cissi Eriksson den 21 april 2018 i

TV

De nya uniformerna sätter ribban för eländet i Gilead.

Säsong 2 av årets mest efterlängtade serie är här och hysch hyschet är megastort. Jag fick ta del av de två första avsnitten men endast under 24 timmar. ”You snooze, you loose” fick en helt ny innebörd. The handmaid´s tale känns mer aktuell än någonsin med metoo, timesup och nu knytblus upproret då svenska akademin gjort en rejäl tavla då en kvinna (än en gång) drabbas av partiarkatet. Säsong 2 tar vid där boken av Margaret Atwood som serien är baserad på slutar så nu är det upp till seriens författare att freestyla. Nu blir det spoilervarning.

Första avsnittet inleds brutalt med att de ”olydiga” tjänarinnorna som vägrade stena sin enögda väninna Janine (Madeline Brewer) utsätts för den hämnd som aunt Lydia (fenomenala Ann Dowd) lovade dem. Tänker inte avslöja vad som sker men det är en hämnd som definitivt kommer skaka om dig. Efteråt leds tjänarinnorna av vakter likt boskap in i ett tunnelsystem med smala springor där solen tränger in och som genast för mina tankar till scenen i Schindlers list där judarna är ihoptryckta i tågvagnar. Offreds/ Junes (Elisabeth Moss) speaker röst säger: ”Our father that are in heaven, what the actual fuck”.

Elisabeth Moss och Max Minghella.

Reprimanderna börjar nu hagla över tjänarinnorna och säsong två ser ut att bli ännu brutalare än den första. Den sadistiska aunt Lydia har mycket bestraffning att stå i men hon är mycket noga med att poängtera att det är i Guds namn, precis som att det skulle vara mer acceptabelt då. För också mina tankar till vakterna i koncentrationslägren under andra världskriget då de ”bara lydde order”.

Offred/ June är gravid med Nicks (Max Minghella) barn och han har hjälpt henne att rymma. Nu får hon äntligen ta av sig den vidriga uniformen. Blir en stark symbolik då hon äntligen kan ge fingret åt det strikt religösa patriarkat som hållt henne fången under så lång tid. Offred/ June är vansinnigt arg, man kan riktigt se hur det kokar under huden på henne och man undrar om hon någonsin kommer kunna le igen. Elisabeth Moss var förbannat bra i första säsongen och nu är hon ännu bättre.

Elisabeth Moss är makalöst bra.

Det bjuds även på mer ingående tillbakablickar på de olika karaktärernas tidigare liv. Hur deras rättigheter krymper dag för dag är skakande att se. Till exempel får Ofglen/ Emily (Alexis Bleidel) en tillsägelse av sin chef på universitetet där hon undervisar att det inte är lämpligt att hon har sin fru och son som bakgrundsbild i mobilen. Chefen är en homosexuell man som fogat sig och snabbt tog bort bilderna på sin make från sitt kontor men föga hjälper det kommer vi bli varse om.

Ofglen/ Emily är nu förvisad till ett arbetsläger för de rebelliska tjänarinnor ingen vill ha där de skyfflar radioaktivt avfall dagarna i enda. Inte får de någon skyddsutrustning, endast vakterna bär gasmasker. Det är så nära helvetet på jorden man kan komma och för åter igen mina tankar till andra världskrigets fasor. Det enda som känns positivt är att omvärlden börjar få upp ögonen vad som försiggår i helvetet Gilead.

Alexis Bledel.

Jag tyckte att säsong ett var mörkare än mörkast och man kände sig frustrerad och hopplös för dessa stackars kvinnors skull. De två första avsnitten är ännu mörkare och uppgivet frågar jag mig själv: Vart skall detta sluta? Praise be.

Säsong 2 av The Handmaid´s Tale släpps hos HBO Nordic den 26:e april. 

 

Skrivet av Cissi Eriksson

Rastlös beteendevetare och hundälskande dykinstruktör som fascineras av det magiska samhället under ytan i tropikerna, tunga dramer och George Clooney. Svart humor är meningen med livet och Denis Leary är ett missförstått geni som är en bestående stjärna på min himmel.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg