Senaste Kommentarer

Top Commenters

What we do in the shadows – nu kommer serien!

Inlägg av Embla Sue Panova den 28 mars 2019 i

TV

För alla Flight of the Conchords-fans kom den briljanta vampyr-mockumentären What we do in the shadows som en liten glädjebomb för fem år sedan. Ena halvan av Flight of the Conchords, Jemaine Clement, både skrev, regisserade och skådespelade ihop med Taika Waititi. Vi fick följa ett gäng vampyrer i Nya Zeeland som bodde i kollektiv och som brottades med, för vampyrer, väldigt specifika vardagsproblem.
Nu kommer serieuppföljaren till filmen, på HBO. Men håller serien lika bra som filmen? Embla och Ingrid har sett de fyra första avsnitten, och diskuterar saken.

Embla: Jag ska erkänna att när jag såg trailern till den här serien så kändes det som att den hade tappat en hel del jämfört med filmen. Jag var inte alls så peppad som jag borde varit och kände mig ganska besviken för det. Hur låg det till med din pepp?

Ingrid: Jag tycker att känslan i trailern var väldigt lik den i filmen, så jag blev peppad! Dock med lite farhågor då, eftersom de totalt briljanta Jemaine Clement och Taika Waititi ju inte själva är med som skådisar den här gången. Även om det ju är många saker som gör filmen så briljant så går det ju inte att bortse ifrån att de två som skådisar är en väldigt stor del av det.

Embla: Jamen, jag både håller med och inte. Jag saknar Jemaine, och precis som du sa var det nog där skon klämde när jag såg trailern. Men istället fick jag Matt Berry, som jag har älskat i bland annat Garth Marenghis Darkplace, IT Crowd, Snuff Box och Mighty Boosh. Det är lite jämnt skägg för mig så jag känner mig nöjd.

Matt Berry

Ingrid: Åh vad härligt, jag kände inte till någon av skådisarna tidigare! Men gillar verkligen alla tre som spelar huvudkaraktärerna. Matt Berry som brittiske dandyvampyren Laszlo, Natasia Demetriou som vampiga (see what I did there?) Nadja, och Kayvan Novak som Nandor, gruppens självutnämnda ledare. Framför allt Nandor garvar jag mycket åt. Det är ju väldigt roligt att han var en stor krigare och erövrare från Ottomanska riket, och fortfarande gärna framhäver det, men nu är en ganska mesig och oföretagsam vampyr.

Nandor shoppar

Ingrid: Vad tycker du om den fjärde sambon Colin Robinson? Han är ju lite apart i sammanhanget eftersom han inte är en klassisk vampyr – utan en energivampyr! Mycket roligt sätt att driva med verkliga personer som är så tråkiga och långrandiga att de dränerar folk runt omkring på all energi de har.

Embla: JA! Det är så jävla roligt och knäppt. Jag har hört uttrycket förr och det är så otroligt klockrent att de har tagit upp det som en annan typ av vampyr. Han får ju dessutom ganska mycket utrymme, särskilt i avsnittet där vi får följa med honom på jobbet. Det hade ju kunnat räcka att bara introducera honom som en kul grej, men det funkar ju jättebra att låta honom var ytterligare en dysfunktionell del av gruppen.

Ingrid: Och det ger ju dessutom tillfälle att förlägga en del av handlingen på typiskt deppigt amerikanskt kontor med sådana där små bås. Man blir ju dränerad på energi nästan bara av tanken på att jobba där, även utan en energivampyr menar jag…

Embla: Ja verkligen! Jag älskar överlag att de är så bra på att få in den grå diskbänksvardagen i handlingen på ett jätteroligt sätt. Precis som i brittiska Being Human, där man får insikt i hur en vampyr, varulv och ett spöke har det i vardagen.

Ingrid: Ja det är är verkligen en briljant idé för humor. Vampyrer på kommunfullmäktigemöte (eller vad det nu heter i USA) till exempel, det trodde man inte man skulle få se!
Just det, även om detta alltså är en serieuppföljning till filmen så är vi ju inte längre i Nya Zeeland, utan på Staten Island i New York. Vad tänker du om det miljöombytet? Det är lite synd på ett sätt. Att vampyrerna bodde i just Nya Zeeland i filmen var ju en del av det som kändes så uppfriskande udda. Den dialekten går ju inte av för hackor alltså. Å andra sidan är inte platsen så viktig för handlingen, det är ju deras udda vardagsbekymmer som är grejen. (tror i och för sig inte att det är en slump att det är den minst coola delen av New York, Staten Island, som de bor i nu)

Nadja och Laszlo

Embla: Jag störs inte, för precis som du säger så är det inget man märker av så mycket och dessutom pratar ju Matt Berry så bred brittiska att det flyttar en geografiskt mentalt. Däremot är ju mycket av charmen med Jemaine just hans breda dialekt så jag kan hålla med om att allt som hålls utanför USA alltid känns lite roligare.

Ingrid: Nu när jag sett fyra avsnitt av serien så tänker jag så här: Det är väldigt roligt – men hade jag kanske tyckt att det var ännu roligare om jag inte sett filmen innan? För det är liksom exakt samma upplägg, bara att det är andra karaktärer nu. När man såg filmen var det ju något helt nytt med den där lite vardagstorra stämningen i kombination med vampyrer.

Embla: Visst är det mycket liknande upplägg, men jag tror om man älskade filmen så blir det liksom bara mer av det goda. Jag känner inte att jag har tröttnat.

Ingrid: Så är det nog. Som en kompis till mig precis skrev på Facebook, om filmen: ”Man vill ju aldrig att den ska ta slut när man ser den”. Och då lär man ju inte bli besviken på den här serieuppföljaren heller!

What we do in the shadows har premiär på HBO Nordic idag 28 mars.

Skrivet av Embla Sue Panova

Copywriter som älskar zombiefilm, superhjältar och nästan vad som helst från det brittiska imperiet. Är i princip uppvuxen på en biograf, men har inte fått särskilt förfinat smak av det. Här blir det alltså inga texter om svåra smalfilmer – om de inte kommer från britannien, förstås!

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg