Senaste Kommentarer

Top Commenters

The Brink – Geopolitisk humor-röra

Inlägg av Emil Viksell den 5 juni 2016 i

TV

Logo: Sky Atlantic On White

HBO-serien The Brink hade premiär förra sommaren, och redan medan första säsongen fortfarande pågick blev det klart att en andra också skulle produceras. Ett beslut som HBO sedan tog tillbaka. Så det bidde bara en säsong.

Som Dr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben (1964) handlar The Brink om storpolitik och kärnvapenhotet, på ett kuligt sätt. Vi får följa tre huvudkaraktärer i tio avsnitt: statssekreterare Walter Larson (Tim Robbins) i Washington; en low-level UD-tjänsteman i Pakistan, Alex Talbot (Jack Black); och stridspiloten Zeke Tilson (Pablo Schreiber), som har en sidoverksamhet som involverar olagliga läkemedel.

brink04

Walter Larson (Robbins).

Tonläget är hetsigt och uppskruvat. Precis som i systerserien Veep (2012–) på samma tv-bolag. Den stora skillnaden är att The Brink inte kommer med samma fingertoppskänsla. I Veep är varenda replik väl vald och slipad till perfektion – även de yttranden som liksom passerar obemärkt. The Brink är ungefär ”bro-dude”-versionen på samma tema. Skämt om sex, droger, fylla och könssjukdomar är melodin. Och man tar i och förklarar alltför mycket. I Veep luras man på något sätt att tro att skaparna inte ansträngt sig särskilt mycket, eftersom det flyter så naturligt, trots tempot och de pingisrappa dialogerna så genomsyras serien av en dämpad och realistisk vardaglighet. The Brink ”skriker” istället. Kastar humorn i ansiktet på sin publik, så det nästan känns som man blivit betårtad.

Brink_103_MW_081314_00087

Alex Talbot (Black) och Rafiq Massoud (Mandvi).

Skaparna av serien är bröderna Roberto och Kim Benabib. Roberto har en bakgrund som bland annat inkluderat att han skrivit och producerat Weeds (2005–2012). Medan brodern mest ägnat sig åt annat skribenteri och bokskrivande. Kvalificerade CV:n, men det är långt från den okrönte konungen av politisk komedi: Armando Ianucci. Expert på svart humor av sådant där ”fuck you”-hit-och-dit-slag. Nu har ju Ianucci lämnat Veep-skeppet, men den serien bär fortfarande hans signum. Både i ljuset av dennes bidrag till politisk film och tv, utöver nämnda Veep även den brittiska serien The Thick of It (2005–2012) (eller Trist, herr minister som serien hette på svenska) och spin-off-filmen In the Loop (2009), och i absoluta termer, så framträder The Brink som en skränig och mindre sofistikerad avart till tv-serie.

Brink_103_MW_081814_01382

Höga stridspiloter.

Sedan saknar The Brink älskvärda eller älskade-arselhål-karaktärer. Här finns ingen Gary Walsh (Tony Hale) eller Malcolm Tucker (Peter Capaldi). Och skådespeleriet lämnar mycket i övrigt att önska. Jack Black är nästan alltid dålig ­– med ett eller annat undantag, High Fidelity (2000) till exempel. Så också här. Han måste väl kunna sätta högre mål än att sträva mot att bli en ”kultiverad” version av Kevin James? Pablo Schreiber i sin tur har varken låtit sig inspireras av brorsans, Liev Schreiber, med åren allt bättre skådespeleri. Eller sina egna, tidiga insatser i The Wire (2003–2008). Han ska ju spela en lirare som är påtänd för det mesta – en langare bör liksom testa sina varor – men det blir bara för jobbigt att se en så uppskruvad karaktär i en redan uppskruvad serie. Tim Robbins, som i vanliga fall brukar vara mer än kompetent, är lika jobbig. I mångt och mycket kan säkerligen skådespeleriet skyllas på regissörerna – varav Robbins är en. Med andra anvisningar hade detta säkerligen kunnat bli betydligt bättre.

Brink_102_MW_080814_01210

Hands in the air!

Det var det dåliga. Till det positiva hör att det ändå är ett funktionellt manus, om än att det är för mycket slagsidan åt tidigare nämnda ”snubbteman”. Men en del repliker i denna geopolitiska röra är ganska roliga. Den mest normala av karaktärerna, Rafiq Massoud (Aasif Mandvi), tillför också lite rim och reson till amerikanarnas inkompetenta överhet. Amerikanarna ser på icke-amerikanarna på det sätt en europé skulle skämta om att en amerikan ser på icke-amerikanare. Kul, men inte något nytt.

Rob Brydon och Michelle Gomez är (nästan) mycket roliga som ett excentriskt överklasspar. Så trots allt finns det ändå några få delar som gör detta till en dräglig serie att i alla fall ha på i bakgrunden när man käkar eller diskar … eller något sådant där.

The Brink första och enda säsong kan ses på HBO Nordic.

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg