Senaste Kommentarer

Top Commenters

Togetherness, säsong 2 – Vederkvickande vanlig vuxenvardag

Inlägg av Emil Viksell den 24 februari 2016 i

TV

Togetherness

HBO-serien Togetherness är tillbaka med en andra säsong. Onyanserat har fått tillgång till samtliga åtta avsnitt. Denna text innehåller spojlers för första säsongen.

Bröderna Duplass (Mark och Jay) har verkligen skapat något eget i Togetherness. Krisande medeklassmänniskor i medelåldern råder det ingalunda brist på i kulturen. Och det är inte något speciellt med fnurror på tvåsamhetstråden, vilken ålder det än handlar om. Men Duplass-bröderna har med lika delar social förödmjukelse, värme och igenkänning lyckats skapa ett högst naturtroget drama om fyra individer mitt i livet.

Första säsongen var det relationsgnissel mellan Michelle (Melanie Lynskey) och Brett (Mark Duplass), och allt avslutades med att Michelle (Lynskey) var otrogen med den sympatiske David (Johan Ortiz). Bretts (Duplass) långtida vän Alex (Steve Zissis) brottades med en skådespelarkarrär som aldrig tog fart och med sina känslor till Michelles (Lynskey) syster Tina (Amanda Peet). Det slutade med att Alex (Zissis) fick en betydelsefull filmroll och hjärtat krossat när Tina (Peet) valde producenten Larry (Peter Gallagher) framför honom.

TOG_201_JJ_041315_00206

Födelsedagsgalej.

När andra säsongen drar igång har Alex tappat vikt och etablerat sig som något av en filmstjärna – nåja, det går bra i alla fall, han typecastas för det mesta som vampyr eller rysk gangster. Och han är med flickvän. Bretts romcom-move i slutet på första säsongen, där han tog bilen dit där Michelle var på konferens blev inte riktigt så romcom-romantiskt som han hade tänkt sig. Men båda ”jobbar” i alla fall på förhållandet. Jag ska inte säga för mycket, det händer en del saker säsongen igenom, men Togethernss bygger precis som Judd Apatows nya Netflix-serie Love inte så mycket på någon intrig utan är mer en skildring av ett tillstånd.

TOG_201_JJ_041315_00413

Michelle (Melanie Lynskey).

Duplass-bröderna är rätt skoningslösa mot sina karaktärer. Framför allt mot Tina. Det blir en del ”cringe comedy” som ibland är outhärdlig. Den utlevande Tina kan inte hantera jobbiga sociala situationer på annat sätt än att förvärra dem. Är det något serien visar så är det hur karaktärerna är fångar i sina beteenden. Samtidigt som Alex framsteg och Michelle engagemang i friskoleprojektet visar på möjligheten till någonting annat. Sedan är givetvis inte Alex liv i säsong två allt det han hade hoppats att det skulle vara. Det är svårt, för att inte säga helt omöjligt, att fly från sig själv och sina problem.

TOG_201_JJ_041315_00415

Brett (Mark Duplass).

Brett är genomvanlig, på ett sätt som gränsar till utstuderat men ändå inte riktigt hamnar där. I säsong två krisar han hårt och försöker med med hjälp av Alex att sätta upp en DIY-pjäs av sci-fi-romanen Dune (!). Även Michelle har en vanlighet över sig. Men Lynskey lyckas fylla henne med så mycket betydelse med dämpat skådespeleri och endast små förändringar i ansiktsuttrycket att hon framstår som en av de mest engagerande och trovärdiga karaktärerna i både serien och tv-världen. Alex och Tina står för den mer regelrätta komiken. De båda upplever ett slags stress då de inte kommit så långt som önskat i livet. En mera intensiv oro än paret Michelle och Brett Piersons malande livsångest. Alex skådespelarframgångar har dock skänkt ett viss lugn till hans person, ett lugn man unnar honom så mycket. Men trots flickvän är han långt ifrån tillfreds på kärleksfronten.

TOG_201_JJ_041315_00251

Tina (Amanda Peet).

Tina har i långa stunder varit den som gett serien lite schvung, så också i säsong två, med hjärtat på skjortärmen och ångesten exponerad för omvärlden. Lika självsäker som tunnhudad. Hon börjar dock bekymra sig för sin ”barnlöshet”. Förståeligt och antagligen rimligt, men jag skriver ”dock” för att det också gör henne till en i mängden av alla de där kvinnliga 30-plus-karaktärerna som figurerar i tv.

Togetherness faller nog inte alla i smaken. Somliga kan nog tycka att det är aningen för chosefritt och för lite flykt. Ett argument för film och tv:s existensberättigande är ju ibland att det är en flykt från det vanliga livet. Och visst finns det vissa flyktelement även i Togetherness men de är få och nedtonade. Bland annat förekommer det där otyget – ja, i det detta sammanhang anser jag det vara malplacerat – att jobba med popmusik för att framkalla känslosam tyngd. Det är också riktigt bra musik givetvis, bland annat Majical Cloudz ypperliga låt Donwtown – som gruppnamnet till trots är en otroligt bra elektroniskt ljudande duo. Och Mark Kozelek. Japp, lägg lite Kozelek på en scen och du har vemod på momangen. Detta är verkligen ingen talan för att det ska vara musikfritt, jag loopar Wes Anderson-scener med tillhörande musik dagligdags. Men det är något av en genväg som bryter av Togetherness realistiska, behärskade tematik.

TOG_201_JJ_041315_00267

Alex (Steve Zissis).

Som sagt, detta tilltalar nog inte alla. Detta är inte Billions där man äger upp varandra med feta tweetliknande dissar när man samspråkar. Och karaktärerna har det måhända jobbigt, men rent socioekonomiskt har de sitt på det torra. Nej, här finns istället samma gemytliga, sällan sentimentala värme som i Master of None och människor som inte är något speciellt annat än att de är människor. Och precis som med relationer i verkliga livet så bidrar Togetherness till tröst; man slipper vara ensam och man slipper tänka på döden.

Togetherness finns att se på HBO Nordic. Nya avsnitt på måndagar. 

Skrivet av Emil Viksell

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg