Senaste Kommentarer

Top Commenters

Vår tid är nu – En första titt

Inlägg av Ingrid Forsberg den 1 oktober 2017 i

TV

Det är svårt att missa att Vår tid är nu verkligen är en storsatsning från SVT. En familjekrönika i 20 delar (på två säsonger) som börjar när kriget tar slut 1945. Ett kostymdrama med många stora skådisar, blandat med yngre nykomlingar som säkert kommer få sitt genombrott nu. SVT gör reklam för serien med rörliga annonstavlor på stan och pushar den hårt på Facebook, där de både gjort ett event för premiären och startat en egen grupp där ”fansen” ska kunna hänga för att diskutera serien.

Det handlar om familjen Löwander som driver restaurangen Djurgårdskällaren, en av de finare restaurangerna i Stockholm som dock har börjat förlora sin glans. Det är äldste sonen Gustaf som står för driften av restaurangen, den andre sonen Peter (Adam Lundgren) som varit borta under kriget, och yngsta dottern Nina som ordnar bankett i festvåningen för att fira freden. Och så matriarken Helga (Suzanne Reuter) som håller sin vakande hand över allt. Och sen finns det alla karaktärer runt omkring, som den vresige köksmästaren Stickan(Peter Dalle) och de andra i restaurangens personal, den tvivelaktige grosshandlaren Ragnarsson (Göran Ragnerstam) och den franska judinnan Suzanne som Peter Löwander har tagit med till Stockholm. Och inte minst den nye kökspojken Calle, som genast får en speciell relation till yngsta dottern Nina Löwander.

Och jag tror att Vår tid är nu kommer att bli en succé för SVT. Det är många olika karaktärer, det är välgjort, det är fina miljöer och fina kläder, det är många olika sidohistorier. Det är herrskap och tjänstefolk, lite av en svensk Downton Abbey, en typ av serie som kan locka en väldigt bred publik.

Betyder det att det är en jättebra serie? Nja, skulle jag säga. Det är något som är lite lamt, i alla fall de tre inledande avsnitten som jag har sett. Det är för lite mustigt, och för lite utmanande. Och det mesta av handlingen har tyvärr varit rätt förutsägbart. Nu är ju inte det här den typ av serie där man ska förvänta sig det mest utmanande, men lite spänning och oväntade händelseutvecklingar känns ändå inte för mycket begärt. Jag hoppas på lite mer driv, och lite mer djup i dialogerna.  Jag känner liksom inte riktigt allvaret i att världen precis har vaknat upp efter sex år av fruktansvärt krig och utrotningsläger, och att saker och ting står på spel. Men jag tror att handlingen kommer ta sig, det är en del stora saker som sätts igång just i avsnitt tre, så jag har förhoppningar.

Jag hoppas och vill att Vår tid är nu ska utvecklas och bli mer spännande och engagerande, även om det är lite synd att det ska ta mer än tre avsnitt. Men det sägs att vi ska få följa de här karaktärerna länge, i flera decennier. Och det syns också i den väldigt snygga vinjetten med historiska filmklipp. Det blir intressant att se hur det kommer att göras, dramaturgiskt, kommer det plötsligt bli ett långt tidshopp från ett avsnitt till ett annat? För i de första tre avsnitten har vi i alla fall bara rört oss några få månader efter fredsdagen i maj 1945. Det är i alla fall verkligen kul att få se ett svenskt kostymdrama som sträcker sig över lång tid, det är vi inte bortskämda med.

Sist en grej som kanske egentligen är onödig att haka upp sig på: Jag saknar Stockholmskänsla. Förutom i den inledande scenen på Kungsgatan när freden firas, som är mäktig. Men jag kan inte släppa att det är så himla tydligt att det för det mesta inte är Stockholm utan Göteborg vi ser. Huset där restaurangen ligger filmas utifrån och man ser en gammal spårvagn åka förbi. Jag ser direkt vilken gata i Göteborg det är. En annan ofta använd vy som ska visa kvarter i närheten av restaurangen är också jättetydligt Vasastan i Göteborg.  Jag fattar, det är troligtvis en liten andel tittare som kommer känna igen Göteborgsgatorna och tänka på detta. Men ändå, jag får ingen Stockholmskänsla alls. Men okej, det är fiktion, jag släpper det!

Vår tid är nu har premiär på SVT1 måndag 2 oktober kl 20.00

 


Skrivet av Ingrid Forsberg

Gillar mat, handarbete och vampyrer. Får gåshud av introt till HBO-serien Angels in America och när Billy Elliott dansar sin argdans till ”A town called Malice”. Är stammis på Göteborgs Filmfestival och planerar att i framtiden även bli det i Cannes.

Är du också onyanserad? Dela med dig.
bloglovin
Fler onyanserade inlägg